Alltså jag har ju whinat ett tag om att ingen tar mig på allvar. Idag fick jag återigen ett bevis. Repade impro. Ordet vi fick var steril. Min introscen: Går på toaletten. Får missfall.
De andra höll på att flabba ihjäl sig.
Och min scen blev vald, för den var ju så skojig. Medan jag själv bara såg framför mig en stackars kvinna som får missfall. Så då frågade jag "alltså vad är det för fel med mig egentligen? Varför flabbar alla åt mig när jag berättar/gör nåt allvarligt?" Då säger P: "Jadu... det kanske var det där clownplumset". Jag sa tydligen "plums" när själva missfallet... ja ni vet... trillade ut om man säger så.
Hjälp. Jag är clownskadad.
Fast det sjukaste var nog ändå de andras associationer. P trodde att jag la en stor bajskorv först. M trodde att jag tappade muttan. Då förstår jag att de skrattar.
Fast dagens sjukaste introscen stod nog S för. Ordet var kris. S går in... och tappar en arm. Sätter fast den. Sen tappar han ett öra. Sätter fast det. Sen säger han.... "nä... nu är det fan kris här..."
Och sen blir allting svart
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Även en clown gråter ibland... Men det kanske inte alla vet.
Det är roligt med dina ljudillustrationer. Så sluta inte med det.
Ilby
Skicka en kommentar