Bror, flytt, snö, karma och omvägar

Jag kan härmed välkomna min big Bro som bloggar här till läsekretsen! Hej Bro! Mycket skojigt att han hittat till min blogg via Rims blogg. Snacka om omväg. Tog svängen via Tokyo.

Jag flyttar i snöyra. Hurra. Icke. Jag har ont i hela kroppen. Aj aj. Nobelpriset i snällhet går till Jens, Göran, Johanna, Marina och Jakob som hjälpt/hjälper mig. Ni är så snälla! På Söndag kommer troligen även Maribe att läggas till i Nobelprisvinnargruppen. Vad vore livet utan snälla vänner? Det är nästan så att man kan tro att jag har gjort en massa snälla saker i mitt liv och har lite gott karma att hämta hem.

Kan inte komma på nåt snällt jag gjort. Jo, nu när jag ändå är inne på min käre bror så åkte jag ju faktiskt till Helsingborg och körde en go städflytt för några år sen. Men det gör man ju så gärna för att få hem sin familj! Men, lite Nobelprisvarning på det. Å andra sidan fick ju jag låna deras bil hela sommaren, så det karmat har jag ju fått igen...

Well... Jag är väl en snäll jävel helt enkelt utan att veta om det själv.

Så kan man se det. När man inte är låg. För en vecka sen kändes det ju som att jag hade en massa hemsk karma som hämnades.

Ozzys liv är verkligen antingen jättebajsigt eller jättesoligt. Jag är nog manodepressiv.

Eller... det kanske man inte ska skämta om.

Eller... så ska man det.

Om man heter Ozzy och är född skojig. Då är det svårt att låta bli. Tydligen. Å andra sidan spelar det ju ingen roll om jag skämtar eller inte. Jag är ju skojig ändå. Tydligen. Å tredje sidan skulle jag ju försöka att köra lite mer seriös approach med mig själv för att bli lite mer tagen på allvar. Å fjärde sidan... hur kul är det? Å femte sidan så är det ju rätt tråkigt med nån som är rolig hela jävla tiden. Å sjätte sidan - det var värst vad det här inlägget vandrade konstiga vägar. Å sjunde sidan så kan man ju säga att säcken nu är ihopknuten. Det började med broderns omväg via Tokyo, och slutade med mina egna tankars omväg till ingen slutsats alls.