Åkte flyttbil. Lånad flyttbil. I bilen fanns endast kassettspelare. Och en kassett. Men en enda låt på, om och om igen! Och inte vilken som helst! Woodpeckers from space! Fantastiskt. En hel kassett med samma låt, loopad om och om igen!
Plötsligt var jag inte längre i flyttbilen. Jag var på
Skoldans. Kanske... 1985? Woodpeckers from space och blev uppbjuden av KIM! (Som jag nog var lite småkär i, fast han var ju ihop med Marina, se föregående bästisinlägg.) Och Kim hade på sig vit dress à la rymden och dansade electric boogie (robotstajlen) och jag tyckte han var döfrän. Fast själv vågade jag inte electric boogiea. Körde den dära klassiska dansa sida sida ni vet istället.
Men ändå.
Vad frän han var.
Och vad bra låten var.
I Ellös mellanstadieskolas gympasal 1985.
Andra skriver om: vardagsliv, humor, slackerprosa, nostalgi
Inlägg
1 kommentar:
Fantastiskt bra låt... :)
Fick värsta flashbacken till syslöjden och min klasskompis Annelie som alltid hade band med synthmusik med sig. Typ kraftwerk och sånt. Den här kan ha varit med också. Sen önskade jag mig ett synthband och min pappa gick och köpte en kassett med synth. Jag fick musiken till den där filmen lady in red eller woman in red. Hur som helst är Stevie Wonder med och han sjunger I just called to say I love you. Det är inte synthmusik! Svår ångest! Det tog jag inte med till syslöjden.
Ilby
Skicka en kommentar