Jaha. Det var den käftsmällen det. Orkar man resa sig igen den här gången tro?
Jag är den som man leker med. Så, om det är nån som är sugen på att blåsa en väldigt snäll, rolig, omtänksam och intelligent tjej så varsågod. Här är jag. Uppenbarligen.
Jag är bra på så jävla mycket. Men... det känns helt meningslöst. Jag känner mig som ett human failiour. Vem försöker jag vara bra för liksom? Inte fan är det mig i alla fall. Springer omkring i livet och är bäst på allt jag gör men jag duger inte ändå. Har den bästa själen jag känner, men det räcker inte heller.
Så, jag antar att jag är ful då. Bara att jag har missat att se det själv.
Antar att jag kommer få en miljard peppiga kommentarer från diverse vänner och läsare nu. Tack i förväg. Jag kommer inte orka besvara dem. För när man mår såhär så går det in genom ena örat och ut genom det andra. Och jag vill inte höra "men du som är så bra på ditten och datten". Vad spelar de för roll i helvete om jag är bra på något? Jag är ju tydligen inte värd att lägga ner nån energi på ändå.
Fuck off jävla fittvärld.
Inlägg
1 kommentar:
Jag känner så väl igen mig.. Jag är "bra" på det jag gör, jag kan en hel del. Det går relativt bra i skolan, på jobbet, med killen, i stallet osv.. Men jag känner mig olycklig.
Otillräcklig, trots att jag blir intalad dag in och dag ut att jag inte är det, så känner jag så.
Precis som du säger, deras kommentarer går in genom ena örat och ut genom det andra. Jag kan inte förstå varför.
Jag lever i en konstig kropp... Konstiga känslor som jag inte känner igen. Som om jag var tretton år och varken vet ut eller in, fast nu vet jag. Jag vet.
Adda om du känner igen dig och har lust att snacka lite..
Mizz_take_ii@hotmail.com
Skicka en kommentar