Utomjordiska, älskade Herräng

Tisdagar = bluesnight i Herräng. Igår var det tisdag. Tjofaderittan, vi söp ner oss lite, grillade, gjorde oss vrålsnygga och dansade klämdans.

Fy fan. Vilka DANSER jag hade!!! Utomjordiska. Dansade i klackar hela kvällen och slet ut mina fötter totalt. Det skar i tårna inatt när jag skulle sova, benen krampar, idag har jag ingen känsel i tårna, men det var det värt!

Och precis när jag börjar tröttna, vid fyrasnåret, går jag förbi baren och trillar rakt in i världens ös, hela baren är fylld av folk som dansar och vrålar till tonerna av svennecovers. Vår älskade Henrik Johnson, trombonist i alla band i hela världen och sporadisk dansare i föreningen och hans polare öser loss så taket lyfter. Litterally. Och jag som tänkte gå hem. Not. Får världens nytändning och öser loss med lite lindy som avslutning innan jag tar en blues till och sen upptäcker att min väska med skor, myggstift, vattenflaska och... mobil och plånbok... är borta.

Men, i Herräng existerar ingen ondska, antingen är det min trötta hjärna som inte minns var jag lagt den, eller så har någon tagit fel och lämnar in den idag i receptionen. Det löööööser saj! Somnar vid halvsexsnåret med trasig kropp men hel i själen.

Sovmorgon idag, börjar inte förräns 15:20 men vaknar 11. Det gör inget. Här är så jävla kul så vem behöver sova?

En klok David sa på facebook att "glad dotter tröstar bäst, schas iväg och dansa med sig!".

Japp. Just nu är jag uppenbarligen the queen of tröst.

---