Tidstjuvar

Har jobbat lite med boken, the book idag. Tappade sugen efter ett tag, och för att orka plocka upp den igen plockade jag upp "Att skriva" av Stephen King, en gammal favvobok av en favvoförfattare. (Och jag insåg just att jag hittade den boken tack vare Lena. Tänk att en avlägsen bloggbekant - numera dock snarare filosofisk bollplanksvän - kan ha sån inverkan på ens liv.)

Folk som säger att Stephen King är skräp vet inte vad de pratar om. Bortse från bisarra monster, människor vars huvud är gjorda av datorer och aliens som bosätter sig i källaren. Läs miljöbeskrivningarna, personbeskrivningarna, dialogerna.

Jezuz.

That man can write, I tell ya.

Stephen skriver att om du vill bli författare skall du ägna din vakna tid åt följande: Skriva. Och Läsa. Glöm tv. TV är den ultimata tidstjuven.

TV glömde jag för länge sedan. Förutom enstaka nerladdade säsonger att avnjutas vid migrän- eller bakfylledagar tittar jag bara på tv i sömnmedelssyfte. Sätter på tv:n, lägger huvudet på kudden, fem minuter senare släpar sig min sömndruckna hand till fjärrisen och stänger av. Och jag sover.

Så nä, tv är inte en konkurrent längre.

Däremot.

Facebook.
Och andras bloggar.
Och den egna bloggen.
Jo, jag skriver ju faktiskt nu.
Men mästerverket "Byn där alla hängde sig" är fortfarande, liksom för fyra timmar sedan, bara 17 sidor lång. Inte mycket till mästerverk.

Dags att skrida till verket alltså. Mästerverket.

---