Herräng dag... öööhhh... tappat räkningen

Jag är så långt ifrån verkligheten som man kan komma just nu känns det som. Förtränger böcker som skall in till bibblan, strulande a-kassa, vardagsliv, till förmån för den känslomässiga berg och dalbana som Herräng är.

Helgen har varit aningen melankolisk. Ellen och Marcus är fortfarande i Stockholm, och jag har endast haft mig själv och Ingrid som sällskap. Inget dåligt sällskap dock, roligt att lära känna Ingrid lite djupare, hon är finfin hon, och själv är jag inte så illa pinkad heller. Men, det är som sagt lite smådystert att fika själv på natten. Ibland lyckas man ju blanda sig in i något samtal med sporadiska Kanadensare, ryssar, fransmän eller Örebroare, men ofta sitter jag själv. Men, nu har jag harvat mig igenom melankolin och kommit ut på andra sidan, och vadan detta? Jo, gårkvällens danskväll!

Mina vänner... igår blev JAG UPPBJUDEN av en man som koreograferat världseliten, till exempel... Michael Jacksons Smooth criminal-video. Fatta! I am one handshake from Majkul! Så yedra coolt! Måhända blev jag kändiskoreografens nya favvo, för en timme senare bjöd han upp mig igen. Egokick! (Jag förtränger ihärdigt möjligheten att han faktiskt glömt att han redan dansat med mig. Jag är grym.)

The Michael-koreograf himself, Mr Chester Whitmore. Kul kille. Galen. Hyperaktiv. Och grym på solojazz och stepp. Och kampsport. Och trummor.

Därefter var det taxidans. Fyra grymma förare från Litauen sålde danser för fem spänn styck till förmån för ett barnhem i Indien tror jag det var. What the hey, köpte en av dem var. Shit man, vilka danser! Yey! Litauen kicks ass! Bjöd därefter upp hej vilt, dansade med grymma koreaner, kanadensare, amerikaner, fransmän... och en och annan svenne. Tjoahadelittanlejj! Och den stylade stockholmaren som jag vid enstaka tillfällen trakasserar med uppbjudningar ville dansa tre. Yeeeey!

Dansade från 23-04 (med kort avbrott för ensamfika) då jag gav upp och stapplade hem på slitna ben. Hade nog kunnat bita mig kvar, men självkänslan tog underhanden. Följarna här är så sjukt grymma, här är jag en medelmåtta. En ganska bra medelmåtta, men ändock, medelmåtta. Men, en glad medelmåtta!

Och nu ska medelmåttan hålla sina tummar och cykla till Folkets hus för att kolla om hon blir en av de lyckliga som får dj'a ikväll. Cross your fingers!

---