Det har varit en hackig dag som inte alls blev som jag planerat. Men ändå... fin.
Och det är stekhett nu.
Ligger med öppet fönster och öppen balkongdörr och väntar på tvärdraget som aldrig kommer. Het laptop i knät. Tänker tankar jag inte borde tänka. Förvirrar mig själv och rör ihop mina mål och viljor.
När man vet vad man vill, men det är "för svårt", är det svårt att veta vad man vill. Jag vet vad jag vill. Jag har alltid vetat vad jag vill. Men mina egna tankar om vad som är uppnåeligt och inte hindrar mig.
Man måste veta vad man vill. Om man blir stoppad av polisen och de frågar vart man är på väg så kan man inte säga "inte till Göteborg i alla fall!". Vart är jag på väg?
Inte finns inte. Inte säger bara vad du inte vill. Jag vill inte leva ensam. Nähä. Varsågod, du får en grobian att bo med. Varsågod, du fick ett husdjur. Varsågod, du fick en man som bajsar i hörnen att bo med. Nu är du inte ensam. Tack så mycket.
Vad vill du bli när du blir stor Åsa?
Jag vet inte vad jag inte vill bli. Men jag vet vad jag vill bli. Något som är svårt att säga högt, svårt att erkänna, svårt att tro på.
Jag. Vill bo i ett hus på landet, nära stan, i huset där jag har en egen skrivarlya och skriva böcker, artiklar, essäer, krönikor och annat bös för resten av min liv. Och jag vill tjäna sjukt mycket pengar på det.
Hur säger man till en mamma som frågar hur det går med jobbsökandet att "jotack, det går precis som jag vill, jag får inget jobb så jag kan fokusera på att bli författare och skribent istället". Hur säger man egentligen det till någon över huvud taget?
Jag vill skriva skojiga böcker. Och vackra böcker. Och jag vill kunna leva, mycket gott, på det.
Så då är det väl bara att börja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Nänänänä, (snällt)pekfinger här :)
Du ska inte säga inte: "jag vill[inte]bo ensam" utan säga "jag vill leva/bo tillsammans med mannen jag älskar mest av allt och som älskar mig lika mycket" eller liknande meningar :)
han är på väg. jag lovar! Vet du vilken typ av hår och kropsbyggnad du föredrar så säg det med, ögonfärg, form på munnen, grop i hakan eller inte, seniga armar och långa fingrar, luktar underbart, har vacker nacke o s v.
Och kom ihåg att säga "detta eller något som är ännu bättre för mig"
Och vad gäller jobbet(jag affar inte på jobb längre, inte så länge jag inte vet vad jag vill jobba med, fast det vet jag ju i å för sig)så säg att "Jag är på rätt plats just nu, och jobbar med det jag älskar och utnyttjar alla mina talanger på perfekt sätt"
kramkram!
Well, det var lite det som var min poäng :) men jobbgrejen har du ju helt rätt i. Och det slog mig precis, att jag är i ett hus på landet nära stan och har just nu en egen skrivarlya, eftersom morsan vandrar runt och pratar historia i närmsta håla. Tänk, så fort det kan gå :)
Skicka en kommentar