Snart börjar filmen...

Under Italienresan började jag och M prata om avlidna föräldrar. Han liksom jag har växt upp utan sin ena förälder. Intressant att diskutera med någon som upplevt samma sak. Jag berättade om den där gången när jag någon gång i tonåren av en händelse fick se ett filmklipp där pappa bar runt på mig.

Det ögonblicket. Var en chock. Tumult. Kaos. Och som fjortonåring är man stenhård och vill inte visa känslor. Så jag satt och svalde gråten, men inuti mig var det kaos. Kaos. Kaos.

Min pappa. Bar runt på mig. Han har verkligen hållt mig i sin famn. Vilken märklig känsla. Jag har ju aldrig känt honom, hållt i honom. Såvitt jag minns. Jag var ju bara fyra månader när han dog. Det kändes helt surrealistiskt att se det på film. Och jag tänkte att "jag måste ha den här filmen". Men som stenhård fjortonåring vill man inte visa att något berör en, så jag sa inget.

Och så hamnar jag i en bil med en människa som har samma erfarenhet. Och jag säger till honom att han borde leta upp det klippet, men egentligen säger jag ju till mig själv att JAG måste leta upp det klippet. JAG måste se det igen. I ensamhet. Eller med familjen. Bah. Tårarna stiger i ögonen bara jag tänker på det.

Och så hamnar jag i ett kök med en mamma och en skål gröt och prat, och av en händelse nämner jag det där filmklippet, och mamma säger "men ring Camilla då, jag har hennes nummer". Camilla. Min barndoms låtsasstorasyster.

Camilla hade långt blont hår, var alltid knallbrun och hade en massa coola saker och hobbies. Jag ville vara som henne. Jag ärvde hennes kläder. Min mamma och hennes mamma åkte på resor med oss barn. Och hennes ljuvliga, hysteriska pappa visade filmklipp på Super 8. Oftast var det tecknat. "No börjar silmen, Ropin Dooo!(Robin Hood, förf.anm.)" ylade han med klingande finsk falsettröst.

Men en dag var det inte Ropin Doo som var filmens hjälte. Det var farsan. Och jag var helt oförberedd.

Nu är jag förberedd. Och filmen inom räckhåll. Jag snuddar vid den i tanken.

Tack, för molnen och blåsten, som fick mig att stanna inne och äta gröt med morsan istället för att åka till havet.

---