Innan jag åkte till Italien såg jag till att ha det fint och hyfsat fräscht hemma. Hatar att komma hem till sunkhem. Kom hem, njöt av mitt städade hem och tillbringade sedan tre dagar med att stöka ner det igen.
Sen åkte jag.
Och nu kom jag hem. Till mitt sunkhem. Inte jättebedrövligt, men en del skitiga kläder på golvet blandat med rena, disk och kvarglömd spagetti i en kastrull som inte luktar tårta. Mugg med kaffe som förångats i värmen.
Mindre kaos.
Och efter en dag med barnsällskap - barn i 5-7årsåldern aka aktiva högljudda aktivera mig-åldern - är jag helt slut och vill bara ta det lite lugnt. I mitt sunkhem. Går inte. Det luktar sunk. Och stöket ger mig ingen som helst sinnesro. Och det faktum att jag har en lång lista på saker som ska göras innan jag åker igen på lördag morgon stressar mig lika mycket som sunkhemmet.
Köpa kablar och adaptrar.
Köpa cd-skivor.
Bränna cd-skivor.
Planera danskurs.
Boxas.
Träna annat.
Tvätta.
Stryka.
Packa.
Städa.
Hålla danskurs.
DJ'a.
Göra maskeradkostym.
Köpa ansiktsmålningsstuff.
Fixa arbetsgivarintyg.
Nä. Jag har inte ro att varva ner. Dåligt omen. Nu har jag ju varvat ner i hela tio minuter, genom att kolla facebook och blogga, dags att städa, greja och träna!
Det var så jag sprang in i den välkända väggen för några år sedan. Tänkte låta bli det. Men lite träning har ju aldrig skadat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
kom ihåg att andas. Köpa kablar och ansiktsmålartjofs gör du på en gång, sen hem och bränna skivorna medan du diskar och plockar hemma. Sen bjuder du hem nån som kan både planera danskurs med dig medan ni syr maskeradkostymen. Och så tar du dig ett glas vin med. Det är bra för hjärtat.
Ja! Vin! Åh! Gott! Fan att jag bara har enlitersflarror hemma. Eller? hehehehe...
Skicka en kommentar