Det är sommar, och allting går i stå. Företagstelefonen ringer inte. Dansföreningens kassör svarar inte på mail, utskicken har tagit sommaruppehåll, måndagsdansen är inställd i fem veckor. När man ringer alla är de någon annanstans. Precis som jag. Någonstans med dålig uppkoppling, långt ute i ingenstans och gör allting och ingenting.
Jag sitter i ett hett sommarrum på andra våningen och hör flugan surra mot nätfönstret jag satt in för att inte kollapsa i värmen. Fågel kvittrar. Enstaka bil susar förbi. Och det händer... ingenting. Jag läser hundra sidor i en bok. Skriver två i en annan. Tänker rätt tankar, omformar tankegångarna i den riktning jag vill ha dem. Och väntar på att världen ska ta fart.
Jag var hemma i tre dagar innan jag åkte igen. Imorrn åker jag hem. Kommer vara hemma i tre dagar innan jag åker igen. Jag är på resande fot och börjar få skavsår. Det gör inget. Det är så jag har valt min sommar. Och jag njuter. Och längtar. Och fasar för dagen då jag kommer hem igen, för då är sommaren slut. Känns det som. Men kanske är det där den börjar?
Jag skall åka till långt ut i ingenstans, till en värld där allt, och inget, händer. Egentligen händer bara en enda sak. Man dansar. Man lär sig dansa, känner sig som en gudomlig dansare, hör låtar man aldrig hört, hör låtar man inte borde höra, hör låtar man hört tusende gånger, ser människor dansa som är sjukt bra på att dansa, inser att man inte kan dansa alls, man pratar dans, äter dans, sover dans. Nej fel. Sover inte. Alls. Och sover man så gör man trippelsteg i sömnen. Drömmer om den perfekta swing outen.
I Herräng händer allt och inget. Och där händer defenitivt mer än här. För här har allt gått i stå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar