onsdag, mars 14, 2007

Those are the days my friend?

En del människor är man helt grymt tajt med hela livet. Andra är man tajt med vissa perioder. Några är man helt grymt tajt med en period, och sen tappar man bort varandra för resten av livet.

En sån människa trodde jag Muminpappan var.

Muminpappan och jag delade hall när jag gick folkhögskola. Att dela hall var nästan som att bo i kollektiv. Vi hade en hall ihop, varsin toa, varsitt rum med dörr. Vi kunde stänga in oss om vi ville, men oftast stod dörrarna vidöppna. Första tiden på skolan bodde jag själv i ett rum. Efter kanske två månader fick jag rum bredvid Muminpappan. Det sa klick direkt. Inte kärleksklick. Men... soulmate-klick. Efter tio minuter var vi Muminmamman och Muminpappan med varandra och sprang omkring i snön och byggde snölyktor. För sån är jag. Lekig. Och sån är han också. I rätt sällskap. Det vill säga mitt.

Efter något år på skolan blev Muminpappan ihop med en tjej i ettan. Men inte sprack Muminfamiljen för det. Vi var som Bill och Bull, Helan och Halvan, Ler och Långhalm. Regisserade ihop. Satt uppe halva nätterna och analyserade pjäs. En riktigt bra uppsättning om jag får säga det själv. Tycker fortfarande det trots att jag har 10 år mer erfarenhet av teater nu och ser med helt andra ögon.

När skolan tog slut flyttade pappan hem till sin lilla håla inåt landet, och jag hamnade ganska snart i ett kollektiv i Göteborg. Där skiljdes våra vägar. För att aldrig mer korsas.

Trodde vi.

För några år sedan fyllde en gammal skolkompis från folkhögskolan 30 år. Och vem är på festen? MUMINPAPPAN! Vi pratade massor hela kvällen. Bytte nummer. "Vi måste höras och ses!" Ni vet ju hur det blir med sånt. Pappan och hans flickvän kom och såg en föreställning jag regisserat. Och återigen "vi måste ses oftare!".

Sedan dess har hans nummer legat i telefonboken i min mobil. Orört.

MEN

Ozzy är en spontan knäpp människa, som en dag på väg till skolan får ett infall och skickar ett sms till Muminpappan. "Hej Muminpappan! Här får du ett helt oväntat spontat sms från Muminmamman! Hur mår du.." osv. Får svar. Byter msnadresser. Chattar. Och idag fikade vi! Och, hur trevligt var inte det? Och hade tiden gått? Nä! Allt fanns kvar! Förtroendet. Samma humor. Samförståndet. Håller med. Precis så tänker jag också. Och så vidare.

Två extremt najsa upplevelser inom loppet av ett dygn.

Dolly och Muminpappan.

När kommer käftsmällen?


3 kommentarer:

IT-svägerskan sa...

Ozzy, du FÅR inte kalla dig Muminmamman! Det är ett namn jag i hemlighet använder på en människa som jag tycker riktigt illa om. (Det är inte många jag tycker så värst illa om, men detta är en.)Och jag tycker inte illa om dig. Snälla, byt namn!

Ozzy sa...

Ingen fara Svägo, det är bara i Muminpappe-sammanhang det kommer fram.

IT-svägerskan sa...

Puh!