ghaggmarrrgannnn

Why oh why är jag så dålig på morgnar? (mornar?)(varför är det förresten aldrig nån som kommenterar mina grammatiska parenteser och GER MIG SVAREN PÅ HUR SAKER OCH TING STAVAS, BÖJS ELLER HETER PÅ ENGELSKA) När klockan ringde kl sju i morse övervägde jag, som vanligt, att skita i föreläsningen och sova istället. Men, pluggpretto som jag är tänker jag, efter en halvtimmes snoozande att jag kanske missar något viktigt. Har ju dessutom fyra böcker som måste in på bibblan idag om jag inte ska bli lusfattig. (det är jag redan i och för sig) Så jag släääääääpar mig upp.

Och nu borde jag verkligen hoppa upp på hojjen och cykla iväg så jag hinner köpa en enormt stor kaffe på seven eleven. Men det gör jag inte. Istället sitter jag och funderar över hur det gick till när jag blev ett morgonmonster. Det fåtal läsare som känt mig sen tidig ålder vet att jag förr var uppemedtuppen-Ozzy. Gick och la mig vid tiosnåret. Gick upp typ åtta. Eller ännu tidigare.

Sen kom förfallet.

Folkhögskola. Sena nätter med te och flummiga diskussioner med palestinasjalar.
Arbetslöshet. Sena nätter med öl eller kaffe.
Skaffa dator. Sena nätter med chattande och surfande.
Studentliv. Say no more.

The morgonmonster was born.

---