Min morgonrutin har förlängts med sisådär en timme. Måste ju läsa bloggar! Så, här sitter jag nu. Klockan är tio över elva, och jag har inte gjort ett skit än. Käkat frulle och läst bloggar. Och mail. Skara sommarland är intresserade av att anlita oss i sommar. Jippiekayey. Då kommer återigen ambivalensen. Hur kul tycker jag egentligen det är att clowna?
I vissa situationer är det dökul. Tixempel på en teater med en publik (barn eller vuxna) som är fokuserade på vår föreställning. Eller på stan, improvisera i "vanliga" miljöer. Inte ställa sig i mitten av Nordstan och hålla hov, (jo det kan vara skitkul, lussetåget var ju grymt att köra där) utan göra mer vardagliga saker. Som clown. Gå och fika. Som clown. Sitta på en parkbänk och läsa tidningen. Som clown. För DET är något som gör folk glada. När de inte förväntar sig att få ett skratt.
För några år sedan gjorde jag och Eva ett jobb på ett ställe långt bortistan i Göteborg. Ingen av oss hade bil, och det fanns ingen loge att sminka sig i och byta om. Så vi fick helt enkelt göra det på teatern och sen ta bussen till stället vi skulle jobba på. Vi hoppar på bussen. Sätter oss. Och får höra en gubbe som sitter instängd i taket på bussen säga "nästa Östra sjukhuset". Mycket konstigt tyckte vi. Stackars lilla gubben! Vi måste hjälpa honom ut! På ett säte bredvid satt en gammal farbror. Som var helt med på noterna och började diskutera med oss hur vi skulle få ut lilla gubben i taket, eller om gubben kanske ville vara kvar i taket. Fantastiskt.
Sånt är roligt. Men på nöjesparker? Folk är helt uppstissade av åkattraktioner och sockervadd. Men... det är ju liiiite kul. Hmmm. Ambivalens.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar