tisdag, mars 06, 2007

Oinspirerad, febrig blogg om feber, tatuering och vfu. Tristesskänsliga läsare varnas.

Hjärnan är som varm kolasås.

Och jag har absolut ingenting att skriva om.

Tar mig för pannan.

Det gör ont, i huden, att ta sig för pannan.

Vad skönt det kommer kännas att tatuera sig imorrn.

Not.

Det konstiga är att jag inte ens är nervös längre. Det känns som... jaha. Tatuera. Det har jag gått och väntat på i typ 15 år. Var väldigt väldigt nervös förra veckan. Nu känns det bara självklart. Givet att den ska på.

En av mina VFU-samordnare (VerksamhetsFörlagd Utbildning) sa idag att hon ångrade sig bittert att hon inte tatuerade sig när hon var ung. Nu när hon gått över 50-strecket kan hon ju inte göra det. Tyckte hon alltså.

Gött. Lite pepp.

No return. Its a coming. Yeeehaaa.

Det var för övrigt jäkligt najs att vara tillbaks på gamla praktikplatsen (praktik = enklare att säga än verksamhetsförlagdutbildning). Intervjuade lite lärare. Kom ihåg hur väldans trevlig den arbetsplatsen faktiskt är. Längtar efter VFU.


2 kommentarer:

Anonym sa...

hmm hade jag varit du hade jag inte tatuerat mig om jag haft feber så tätt inpå. kroppen tar onödigt mkt stryk ändå så var försiktig tycker jag. kolla med din tatuerare för säkerhets skull.

mvh

En omtänksam Metalman

Ozzy sa...

Tack för omtanken! Tror inte det blir jättemycket cuttande i kroppen idag, den är nog inte uppritad än. Konturerna kanske. Men, ska snacka med honom.