När jag vaknade idag morse kändes det fasen inge bra.
Det var skitfint väder ute.
Och jag... var ensam.
Ni som har partners, vill bara påminna er om hur lyckligt lottade ni är. Ni har alltid någon självklar att hitta på saker med. Jag måste ragga kompisar som inte är upptagna med sina partners en sånhär solig, varm och fin dag.
Hittade en som tur var. Vid första försöket till och med. Robert my darling. Fika och prat om litteratur och undervisning (ja vi är så svensknördiga som man kan bli!) i solen och sen en timmas svettigt lindy-övande i hans vardagsrum. Kände mig nästan inspirerad när jag cyklade hem. Inspirerad att försöka ta tag i mitt hem och få det mer trivsamt. Kanske man mår bättre då. Nästan så inspirerad att tanken på matlagning kändes uthärdlig.
Kom hem. Putsade fönstrena i vardagsrummet. Röjde lite. (Med betoning på lite.) Hämtade en taklampa och hängde upp i köket. Fixade ett litet bord till tv:n i sovrummet. Sen dog den. Inspirationen alltså. Åt lite micrad äckelgratäng från i onsdags och satte på tv:n.
Det är liksom inget kul att göra fint när ingen annan än jag ser det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar