... och framtiden kom

Jag bad om framtiden. Och fick den. Precis nu. Ringde de och sa att jag inte fick det däringa jobbet. En del av mig säger aj. En annan del av mig säger puh. Jag kan inte välja att de inte anställer mig. Men jag kan välja hur jag låter det påverka mig. Så jag tar det med ett pjaha, det var inte menat. Jag hade kanske tyckt det var roligt. Men stressmonstret i mig började redan i förra veckan att försöka strukturera upp tillvaron och försöka klura ut hur jag skulle hinna med jobb, dans, träning, matlagning, städning, tvättning och vila om jag skulle jobba 8-5 eller 9-6 varje dag. Ja, jag vet att vår värld är baserad på heltidsarbete. Men jag gillar't inte, och fattar inte hur någon enda människa orkar med det.

Hokus pokuset frågar hur mitt ideala verksamhetsområde skulle se ut, och vilka mina talanger är och hur jag kan dela dem med andra. Hmmmm. Jag har nog inte formulerat mitt ideala verksamhetsområde helt enkelt.

Men. Undervisa är ju kul. Och skriva sådär lite smått är också kul. Och dansa är kul. Och dj'a på fester/klubbar som gillar min musik är kul. Och retrosaker/kläder är kul. Sisådär en 75-80% totalt hade nog varit lagom. Jag har ingen familj jag behöver försörja, jag skulle klara mig på det. Och samtidigt kunna leva. Relativt flexibla arbetstider och kunna välja att jobba när jag själv vill, kombinerat med några fasta tider i veckan.

Jag är skitbra på att undervisa.
Jag är rolig.
Jag är bra på att skriva.
Jag är - tydligen - i alla fall enligt många andra - inspirerande. Folk ser/hör vad jag gör och tar tag i sina liv.
Jag är bra på att tala inför mindre och större grupper.
Jag är otroligt idérik. (Fast vad ska man med en massa idéer till? De måste ju genomföras också!)

Om man helt glömmer att jag har en teaterbakgrund, butiksvana och är utbildad lärare, vad skulle du säga är mitt ideala verksamhetsområde då?

---