... och skam den som ger sig, sa hon några timmar senare, då hon skrivit ytterligare fem sidor i den första boken. Den är fan den bästa, utan tvivel. Det är jag, det är mitt språk, och det är fan skitroligt, gripande, intressant och... kick ass.
Shit man...
Det luktar bestseller.
(Jag hoppas ni inser ironin. Jag skriver för mig. Och några till. Mina idealläsare. De kommer flabba. Och gråta. Och bli förbannade. Men skit samma.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
:)
Hej, hej!
Såklart släpper krampen när man/du/jag inte försöker lista ut vad andra vill läsa och hur deras hjärnor ser ut. När man försöker skriva med andras ögon än sina egna - funkar'nte!
Kul blogg!
Jag hälsar på fler gånger!
// Yvonne
Hej, japp den har släppt, i viss mån i alla fall. Jag tror min största svårighet är att jag läser det jag skriver med mina egna galet kritiska ögon. Läste en annans bok idag och låtsades att jag skrivit det, och tyckte det var skitdåligt. När jag läste det "vanligt" igen var det skitbra. Ergo, jag får lägga ner självkritiken helt.
Välkommen tillbaks!
Skicka en kommentar