Jag är på öa.
Det är... lugnt.
Jag... läser böcker. Skriver brev. Skriver lite bok (med betoning på lite). Och spelar menlöst tv-spel. Punkt. Någon enstaka gång lagar jag lite mat eller bakar något, igår svängde jag till exempel ihop en (löjligt god!!!) hallonpaj till mig och modern. (DEN VAR GUDOMMELIGT GOD!!! citat mamma) Idag skalade jag några potatisar och kokade dem. Har också rört mig utanför hemmet idag, körde mamman till hembygdsmuséet som ligger fem minuters bilväg bort.
I vanliga fall brukar jag få extremt långtråkigt efter en till två dagar. Jag kom i torsdags. Äro icke uttråkad än. Vad har hänt?
Jag tror det är tanken om att jag snart ska skriva den där boken. Har världens bästa bokidé. Har 22 sidor skrivna i den. Nej, 20, idag strök jag och skrev om. För den är så vansinnigt spretig. Måste bestämma mig för en massa saker. Vem berättar, för vem? Och så är det det där med genre. Jag skriver ju så jävla roligt. Oftast. Och den här boken var tänkt att bli skojeliskojig. Men, än så länge, är den dyster. Och vacker. Björn Ranelidsk. För när jag började skriva läste jag Björn Ranelid. Nu läser jag Stephen King, och beundrar hans vardagliga språk och humor. Så skall mina böcker vara.
Men de blir inte det. De blir vackra, tragikomiska på sin höjd. Frågan lyder; skall jag falla till föga för mitt tragiska skriveri, eller jobba på det humoristiska?
God knows. Och jag vill inte ha några svar på frågan heller. För svaret har ju bara jag. Det jag skriver, det är det det blir. (Wehoo, tre "det" i en enda bisats, bedrift!)
Men först måste jag nog döda lite tv-spelsmonster.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Tycker du ska skriva som du bloggar. Det är roligt. Skriv som du är, du har nog många personligheter i din lilla låda. Mixa dom, så blir det fint.
Försökte det, det blev för komprimerat att skriva som jag bloggar. Och flummigt. Och rörigt. Men språket är ju mitt fortfarande, även om jag strukturerar upp och skriver långsammare.
Då tipsar jag att du skriver som du bloggar först. För det kanske är enklast. Sedan när du skrivit så, så fyller och väver du ut. Det är alltid lättare att skriva kortare när man inte är van. Har jag hört. Nu är ju inte du ovan, möjligtvis ovan vid att skriva långt.
Skicka en kommentar