Om att växa och bli stor. Och stark.

Jag har ju skrivit rätt mycket om det här med att jag är så jävla dålig på att dansa just nu, och konstaterat att det bara sitter i huvudet. JAG känner mig kass, och blir därför... kass. Eller så är jag inte det, jag bara tycker att jag är det. I helgen har vi haft en massa dansare här från hela Sverige och världen, och jag har gått omkring och känt mig som skrutt. Fast haft kul ändå, men känt mig som en skruttdansare. Så, sista kvällen beslutar jag mig för att inte dansa så mycket, utan bara mest hänga. Och vad händer? I kick ass. Jag dansar så jävla bra. Tycker jag. Och har så fantastiskt roligt. Dansar så svetten sprutar och knäet nästan går sönder.

En seger över mig själv. Jag har gett dåligasjälvkänsle-Åsa en fet bitchslap och en bånk i huvudet och bett henne fara och flyga för den här gången, och givit plats för mig, den självsäkra, vackra, härliga. Och här är hon. Igen. Hej. Jag har saknat mig. Men nu är jag tillbaka. Starkare än någonsin.

Så jag fortsätter i samma spår, och gör en av de svåraste sakerna jag gjort på länge. Jag gör den där jobbiga saken som jag skulle göra som jag gått och värpt på sedan jag åkte hem från Herräng. Den där Saken. Som skulle Tas Tag I.

F.R.U.K.T.A.N.S.V.Ä.R.T jobbigt. Var det. Innan. Sen när jag väl gjorde det var det bara skönt, härligt och befriande.

Och nu är det gjort. Och jag är så jävla, jävla, jävla stolt över mig själv. Jag har gjort en av de svåraste sakerna jag vet. Och jag har dessutom gjort det på ett bra sätt. Tror jag. Du som jag gjorde det med är den enda som vet om jag gjorde det på ett bra sätt för dig. Men jag gjorde det på ett bra sätt för mig. Och för mig, är jag viktigast. Allra viktigast.

Jag älskar mig själv så jävla mycket. Det är en underbar känsla. Jag är så otroligt mentalt stark, jag är så otroligt klok, rolig, fantasifull, fantastisk. Och DET. Gör mig vacker. Otroligt vacker. I alla fall i mina ögon.

Shit man. Jag tror det är dags att bjuda ut mig själv på date.

---