Jag kan inte dansa, jag är rädd?

Vaknar med otroligt ont i benen och undrar varför, tills jag några minuter senare konstaterat att jag ju faktiskt dansade i sju timmar igår. Inte konstant, kanske var hälften av tiden sittande eller tittande. Men det blir ju 3,5 timmar effektiv dans. Det blir ju 3,5 aerobicspass. Inte konstigt att man inte kan gå idag.

Det konstiga är dock att jag dansade så mycket trots att jag inte kan dansa just nu. JAG. KAN. INTE. DANSA!

Har nämnt det förut här i bloggen, att en av nackdelarna med att bli bättre på något är att man tydligare ser sina begränsningar och märker allt man inte kan eller gör fel. Och privatlektioner i dans har en tendens att göra en till en skitdålig dansare i någon månad eller två, innan man brutit ner sitt rörelsemönster och lärt om. Jag är där just nu. OCH KAN INTE DANSA!

Jag är tillbaks där jag var för två år sedan. Tittar och gissar. Blundar jag så är jag en fenomenal dansare, följer som en gud. Tittar jag så ser jag bara en massa konstiga grejor och följer dem. Mysko. Jag är förvånad. Och jag gör alla fel som jag tillbringade en vecka i Herräng med att slipa bort. Jag är frustrerad.

Samtidigt är jag fascinerad, för vid de tillfällen då jag faktiskt lyckas att dansa som magister Kevin sa på senaste lektionen så... dansar jag som en Gud. (inna?) Fatta. Jag kommer acea när jag väl lärt mig det ordentligt. Coolt. Om bara benen håller. Ikväll blir det minst lika många timmar till på dansgolvet. Håhåjaja.

---