Musik att leva till

Jag vandrar runt i swingens värld. Har lånat en hel trave skivor på bibblan och lyssnar, lyssnar och lyssnar.

Och jag är ledsen. Men INGET. INGET.

Klår Duke Ellington och Count Basie. Under rätt period dårå. Allt efter 1950 är rena skräpet i mina öron, men före... aaahhh...

Jo förresten. Enstaka tracks av Harry James. Som den helt fantasmonala låten Jesse, som bara får en att gråta, göka, vråla, sprätta, känna med hela själen. Herregud. Han trumpetar så själen hoppar runt som en illbatting i kroppen på mig.

Meningen med livet är att känna, ni vet det va? Vilka känslor det än må vara. Fram med dem och njut av dem, för när ni väl tagit på er träfracken är det slutkänt. På den här sidan i alla fall. Så, för att locka fram lite sturm und drang i er, älskade läsare, så kommer här DAGENS SOUNDTRACK, spelat på en raspig spelare som jag skulle kunna döda för att äga. (Födelsedagstips inför kommande födelsedagar, jular, you name it. Ge KuriÅsa en stenkakespelare. Och en vinylspelare. Då hon blifva dig för efvigt tacksam.)

Und now, känslotajm!

---