Ikväll extraknäckte jag lite som dj på en bröllopsfest. Två fina flickor som blev varandras. Det är tydligen brudarnas år i år, för nu har jag knäckt två tjebröllop på en sommar. Det är dubbelt så många som hittills i mitt liv, för tidigare har jag bara varit på ett.
Hur som helst så är de två som gifte sig idag genusbråkiga. De klipper, sminkar och klär sig som de själva vill (ibland klänning och höga klackar, ibland skjorta och jeans, ibland maxmix hej vilt), inte som normerna bestämmer. Skojigt tycker jag.
Jag gillar verkligen när folk bryter normer. Samtidigt som jag märker, längst inne i mig, att... det stör mig liiiite! För jag är en människa som, vare sig jag gillar den egenskapen hos mig eller inte (rätt svar: gillar inte den. Egenskapen alltså.) (Fackstopparegenskapen. Svenne. Träningsfreak. Estet. Lajvare. Smygalkis.) vill kunna stoppa människor i fack. "Jaja, men han är ju en sån och hon är en sån." Vilket i och för sig är anmärkningsvärt, med tanke på hur många icke fackligt anslutna jag har i min omgivning och närmsta bekantskapskrets.
Det är något slags blandad känsla. Jag sitter, gömd bakom min playlist, (fan vad skumt det är att festlira på dator istället för skivor) och tittar på en människa på festen, och försöker könsbestämma henom med mindre lyckat resultat. Ghah! Irriterande nagel i ögat! Samtidigt som jag... bara älskar det! Fy fan vad gött med en helt androgyn! Uppfriskande! Härligt! Roligt! Där fick jag så jag teg!
Hurra för att få vara precis den man vill vara. Mer sånt. Och mer acceptans, s'il vous plaît. Ropen skalla kärlek åt alla. Duuu meee. Å jaaa meee.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar