Det finns så mycket att göra!

Det känns som om jag skrivit det här inlägget förut. Ber om ursäkt ifall jag upprepar mig. Men skit samma, det här är min blogg där jag får skriva vad jag vill hurra.

--------------

Jag förstår inte människor som "inte har något att göra". Som "skulle vilja börja med något, men vet inte vad". Snälla, förklara för mig. Vill ni inte göra en massa saker? Och om ni vill det, varför gör ni dem inte? Vad hindrar er?

Här är planen på vad jag skulle vilja hinna med innan jag tar på mig träfracken:

Starta ett asbra swingband som jag själv sjunger i.
Åka till New York.
Åka till New Orleans.
Åka till London och shoppa loss.
Sjunga i en skitbra kör.
Lära mig spanska.
Lära mig tyska.
Lära mig japanska.
Lära mig spela klarinett.
Bygga grejor i trä.
Sy en klänning. (Har köpt tyget, har mönstret!)
Skriva klart Boken.
Skriva en bok till.
Skriva en bok till.
Skriva en bok till.
Skriva massa massa böcker faktiskt.
Lära mig sjukt mycket solo-charleston.
Äga ett hus med trädgård, avskilt utan insyn, påta i trädgården där.
Tatuera mera.
Meditera.
Gå en skrivarkurs.

Hmm. Det där sista är det många som pratat om på sista tiden med mig. Bland annat den där personen som jag gjorde Den Svåra Saken med igår. Och Lena såklart. Hejja Lena.

Ja. Det kanske är det som är näst på tur. Förutom att sy klänningen. För nu har jag ju tyget. Och mönstret. Och tråden. Men hur ska jag lösa skrivarkursen ekonomiskt? Skall jag bränna mitt sista studielåns-år på skrivning?

---