Smolk i glädjebägaren

Jag kom hem, glad och upprymd, men sen läste jag en kommentar i bloggen och blev faktiskt lite upprörd. Min fd. andra familj verkar tycka att jag ska sluta leka och växa upp. Vilket i deras ögon betyder att ta ett heltidsjobb från 8-17.

Personligen tycker jag att växa upp är att lära sig vara lycklig och må bra. Och det gör jag nu. Och jag vägrar att harva med ett skräpjobb jag hatar bara för att "ha något att leva på när jag blir gammal". Jag provade det i fyra år, det slutade med en mycket djup depression. Efter det bestämde jag mig för att pengar inte är mitt främsta fokus. Jag ska pyssla med det jag vill och känner lust inför. Och känner jag inte för det, så ska det vara jävligt bra betalt.

Så, därför övervägde jag att tacka nej till jobbet jag var på intervju för idag innan jag gick dit. För det var skräppengar för ett mycket slitigt jobb, som förmodligen skulle köra mig rätt in i väggen på nolltid.

Fast... sen kom jag dit. Och fick bättre förklarat vad jobbet gick ut på. Och det lät ju... jätteroligt! Och människorna som satt på andra sidan skrivbordet, mina potentiellt framtida kollegor, var jättetrevliga! Och... jag är som klippt och skuren för det här jobbet. Tack vare mina tidigare erfarenheter MED DET JAG TYCKER ÄR ROLIGT, SOM ÄR MIN HOBBY, SOM JAG HAR LEVT PÅ! Dessa meriter gjorde att jag var en av fem av totalt 124 sökande som kallades till intervju. Och när jag gick därifrån var jag jätteglad och upprymd, för intervjun gick bra och jag har nog en god chans att bli en av de två som blir kallade till nästa steg.

Och, får jag det så kommer jag tacka ja. Men inte för att jag borde växa upp och sluta leka. Och inte för att det gör mig rik och gör att jag har något att leva på när jag blir gammal. (Fan vet OM jag blir gammal.) Utan för att jag vill.

Klandra inte mig för att DU inte lever på det du ville. Det var ditt val att välja ett inrutat liv. Jag accepterar och respekterar det, men vill inte ha ett sånt liv själv. Jag respekterar ditt liv och dina val. Och jag blir jävligt förbannad och sårad när folk inte respekterar mina. Och jag blir ledsen som fan när det är mina närmsta som inte respekterar dem.

---