onsdag, augusti 11, 2010

La famiglia

Mamma kommer in genom dörren och ropar på mig. "Kom och titta ska du få se vad jag har här!" Suck. Släpper handkontrollen till X-boxen och flyttar fokus från (det jävla templet jag fastnat i) spelet och hasar ut i hallen.

Mamma, med hallego i rösten: "En uggla! Han har blett påkörd. Tackas' yyygglan!"

Hon går in i badrummet och lägger ugglan försiktigt, försiktigt, i tvätthon. Håller ut vingarna och kollar vingpennorna. Vi står länge och beundrar den. Seriöst. Ugglor är... skitfina. Perfekta. Så även den här tackas' ygglan. Har fått en smäll i huvudet av en bil men lyckats ungå att bli mosad och splattrad mot asfalten. "Jag tänkte vi kunde stoppa upp den" säger mamma.

Hallego. Lilla mamma. Naturbarn. Old school. Vill stoppa upp en fågel. Coolt tycker jag. Hejja mamma. Vi virar in ugglan i en tidning och lägger några plastpåsar runt den och lägger den i frysen tills morbror kommer hem från Serbienbröllopet. Han kan allt om hur man gör för att få djur uppstoppade. Så nu, bland bullar, frysta grönsaker och matlådor ligger... en uggla. Weird.

..............

Senare på dagen åker jag hem till brollan för att bonda lite med syskonbarnet L, 5 år gammal. Vi kollar lekstugan, plockar blommor, fikar kakor (smågrus) i lekstugan, hoppar studsmatta och kikar in i avenbokskojan. "Här ska man sitta och tänka" säger L. "Här skulle farmor sitta och tänka på Leif." (Mammas farbror som dog för en dryg månad sedan.) "Det skulle passa bra" fortsätter hon. Hallego! Hon har tänkt till! Och sen leker vi med dockhuset och barbiedockorna och degar med modellera. "Det var väldigt roligt att få träffa dig, Åsa" säger L. Flera gånger. Hallego! Och när jag ska åka får jag en låååång, varm, slapp kram, och sen står hon och vinkar på uppfarten tills hon inte ser mig längre. Lilla hjärtat! Mamman och Pappan (min bror) har gjort såna fina barn! Nu var det så länge sedan jag hängde med dem så jag nästan glömt hur goa de är.

..............

Jag har en jäkligt fin familj helt enkelt. Ville bara säga det. Lite onsdagskärlek till dem.


1 kommentar:

Stellan sa...

Kärlek på dig med! Jättekul att ha dig här, det får vi göra om. Kanske nån gång när jag inte måste jobba som en dåre…