söndag, augusti 29, 2010

The King - i dubbel bemärkelse

Det är så vackert, och samtidigt så smärtsamt!

Att läsa ut riktigt bra böcker. Aj. Det gör ju fan ont. Som att lämna en god vän.

Boken för dagen är Liseys berättelse av Stephen King. 540 sidor ren njutning. Ah, älskade Stephen. Och för eder som raljera över att han är en skräpig skräckförfattare vill jag bara säga: läs mer och fler. Och hav överseende med skräckavsnitten. För mellan skräckbitarna är det LÖJLIGT bra. Han skriver skräckbitarna bra också, men jag är ingen skräckläsare. Bara Kingläsare. Och Liseys berättelse var en höjdare. En bok om kärlek. Och äckelgegga.

När jag blir stor ska ja skriva bucker som King. Han är Kung. Stefan Kung.

Bol slut!

(Ja. Det står bol. Läs boken så fattar du varför.)


5 kommentarer:

vandrarvild sa...

JAA, du har läst den. Visst är den BRAAAAAAAA!!! Jag håller med, ren njutning, King när han är som bäst!

Jag läste ut Under The Dome i förrgår men det var inte samma känsla i den alls, mest frågor mot slutet som inte riktigt blev av, men jag gillar den ändå, den har ju ett budskap, och King hade inte budskap i början när han skrev, då var det mest gegg och konstigheter, men numera är han så sjukt jävla BRA att jag vill krama honom. Träffas han och jag någon gång ska jag krama honom. Lovar!

KuriÅsa sa...

Ja, jag saknar Lisey och Scott, det är jättetomt utan dem :( kanske får bli The Dome som nästa. Behöver något utöver hokus pokusböckerna.

vandrarvild sa...

Under the dome är 1074 sidor som utspelar sig under fyra dagar, mycket maktspel och människors sämsta/bästa sidor. det roliga är att man får sina favoriter under de första 25 sidorna eftersom S.K är så lysande på karaktärsbeskrivningar.

KuriÅsa sa...

Ja han är! Avis.

KuriÅsa sa...

Köpte en annan Kingbok idag, en skriven under pseudonymen. Får si hur den är.