Nu har jag varit hemma ensam sen klockan halv åtta igår.
Fy fan vad underbart.
Färgar håret på mig själv. Lyssnar på musik JAG tycker är bra. Ligger helt slö vid tv:n och glor utan att nån svassar omkring och undrar om jag inte kan klippa klart häcken snart.
Jag tycker farligt mycket om ensamhet. Rob säger att det är för att jag är oxe, hans mamma, också oxe, är likadan. Har skjutit alla sina vänner ifrån sig.
Hjälp. Dom vill man ha kvar ju. Fast att man är en bråkstake som vill ge världen på käften med jämna mellanrum.
Letar tvåsamhet helt frenetiskt samtidigt som jag älskar ensamheten. Kluvet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Ja herre min get vilket jävla meck det är med den där ambivalensen...
Bråkstake? Det måste vara min roll i tillvaron...
Lintin: Ja. Just nu är jag hånglig igen, men det kan ju vara borta om en kvart.
SG: Ja.
Aha! Då fattar jag varför jag är som jag är...Jag är också oxe juh! Och stöter bort folk från mig. Hatar när det blir för kletigt. Hatar när det blir "vi". Ska "vi"...? Hata! Jag är jag och vill nån hänga på så vassego. Men smeta inte fast tack. Hur säger man det till en karl man varit ihop med i 25 år och som plötsligt gått från arbetsnarkoman till knapptnågraarbetsuppgifteralls? Öh, dö, jag gillar inte sällskap-kan du dra? hehehe. En lite annan typ av problem men ändå samma. Jag fattade plötsligt något om mig själv som jag inte fattat! Det stämmer så bra. Precis sån är jag också. Ibland...
"Svårt fall, doktorn grät."
Anar vissa pms-tendenser i den kommentaren p! Men jag förstår dig verkligen, haft massa ensamtid och plötsligt har du en karl som ränner kring fötterna på dig. Grrrr. Fram med oxhornen. Stångas lite.
Skicka en kommentar