Det börjar lukta hav...

Det börjar dra ihop sig.

Det börjar bli en tradition.

Packa ihop sitt liv och åka hem till mamsen på landet för att bo där hela sommaren. Bli mambo.

Ibland känns det lite... pubertalt. Att åka hem till mamsen och bo i tre månader. Men faktum är att det går så otroligt mycket lättare att bo hos mamsen nu när jag är 35 och hon är 65 än vad det gjorde när jag var 15 och hon 45. Plötsligt förstår jag henne mycket bättre. Plötsligt tycker jag det är lite, inte mycket, men lite intressant med hennes olika odlingsprojekt. Och hon förstår mig bättre. Och tycker det är lite, inte mycket, men lite intressant med mina böcker och mitt datanörderi. "Jaha, så du sitter alltså och pratar med Cicci nu? Har Cicci skrivit det som står i rutan där nu? Fascinerande.."

Sen finns det ju andra fördelar med att bli mambo förutom att mamsen bor där. Hennes hus ligger på kanten av en stor, lång dal. På andra sidan dalen sträcker sig ett långt berg som speglar kvällsolen. Utanför huset rinner ett vattenfall. Det finns inga grillande studentgäng som skrålar och super utanför fönstret. Det tar fem minuter att ta bilen till en enskild strand där man har utsikt över Flatön och Malö strömmar. Det finns en Cicci några kilometer bort, och ännu några kilometer till bort finns en Lindex med bihang. Det finns tystnad. Det finns pittoreska fiskebyar på gångavstånd.

Vill dit.

Nu.

Men först måste jag sitta i en park och dricka kaffi och plugga bajsbegrepp med Jensa. Sen måste jag köpa bikini. Sen måste jag köpa ett par sommarbrallor. Sen måste jag städa hela lägan. Diska all disken. Packa allt packet. Eftersända posten.

Sen ska det jädrar låsas, bommas igen och inte ses förräns i slutet av augusti.

Weeeeeeeehoooooooooo!

---