Hejdå husdjuret

Det är sista dagen i våra liv som jag och Jakob nånsin bor ihopa. Det är mycket mycket mycket mycket mycket mycket mycket konstigt. Och sorgligt. Titta här, så sorgligt. Till och med ljusen är ledsna.



För er som inte vet så är inte jag och Jakob sambosar. Vi är kombosar. Och har så varit i 3,5 år. Satan i gatan my madderfacking äss va länge. Och vi är det bara i ungefär... 14,5 timma till. Man får lite sådära ågren typ... varför gick jag omkring och ville bo själv? Just nu vill jag ju inte det. Just nu när han snart ska flytta. Fast egentligen vill jag ju det, jag har bara lite separationsångest. Eller mycket. Det har jag alltid. Jag hatar alltid att flytta till ett nytt ställe. Sen när jag bott där ett tag vill jag aldrig flytta därifrån. Rotar mig värre än maskrosor.

---

The saga of the ugn

För några år sedan bodde jag i ett fantastiskt rivningshus på korsvägen (där det numera är... parkering!) och blev plötsligen tvungen att panikflytta eftersom huset skulle rivas. Vi fick snabbt tag på en ny läga, jättebra, jättenära, allt var perfekt! Tills vi flyttade in. Och upptäckte att det saknades

UGN!

Jag älskar att baka! Hur faan kan man missa att det inte finns nån ugn när man kollar på en läga?! Istället för ugn fanns det två, i och för sig väldigt praktiska, lådor för kastruller och liknande. Detta beredde mig som matvirtuos stor förtret och irritation, och jag började ruva på min plan. Planen på hur jag skulle lyckas få en ugn. Fjäskade med hyresvärden (som gick under smeknamnet kärringjäveln. hon var elak in i märgen.). Funkade inte. Funderade på att köpa en bänk-ugn. Dyrt. Platskrävande.

En dag säger hyresvärdkäringjäveln "Ja, vi kanske sätter in spis med ugn om den som finns nu skulle gå sönder, men inte annars."

MOAHAHAHA! Där grävde hon sin egen grav!

Hur får man lättast en spis att gå sönder? Drog ut de praktiska kastrullådorna. Petade. Pillade. Fast det är ju ström i spisar. Läbbigt. Vågade inte pilla för mycket. Pillade nästan inte alls. Tittade mest och funderade över hur jag skulle lyckas få spisen att gå sönder "av sig själv". Efter ett par år i lägan blev jag dock världsmästare i "baka utan ugn"- delen i min kokbok. Cocosbollar. Radiokaka. Cheescake. Saknade inte ugnen extremt mycket längre. Men så en dag...

Står och diskar. Kokar vatten. Plötsligt börjar någon poppa popcorn! Låter det som. Tittar mot spisen. Hipp hurra! Den brinner! Det slog upp små fina lågor från spisen! Av sig själv! Jag är så glad så jag nästan glömmer att det faktiskt brinner, att jag och hela lägan kan brinna upp om jag inte gör nåt. Men så sansar jag mig. Stänger av spisen. Elden slocknar. Lyfter luren.

Hej kärringjävel. Gimme ugn.

En dag senare spred sig väldoften av nybakad shit i mitt hem. Mmm.

Undrar om det var så att spisen kände på sig att jag ville ha en ugn? Eller om nån gammal förfader till mig hokus pokusat så att det började brinna? Eller om jag själv kan framkalla brand med ren tankekraft?

Fränt hur som helst.

---

Hur man gör ett intressant inlägg om en så trivial sak som att vispa

Med Jakob försvinner också vissa bekvämligheter. Exempelvis elvispen med turboknapp. Upptäckte jag idag när jag skulle vispa. Darn it! tänkte jag, och drog fram min gamla, i och för sig snygga och coola ärvda elvisp från typ... 50-talet? Det kommer ju ta ååååår att vispa med den här! tänkte jag, för det tar hyfsat lång tid att vispa mellangrädde med Jakobs fantastiska turbovisp, hur jäkla lång tid kommer det då inte ta med den här gamla harven?

Visparna i grädden. Vroom. Då flyger det små konstiga bös-grejor ur elvispen. Den hade dammat igen kan man säga. När jag lyckats pilla bort bösgrejorna överväger jag om det verkligen är värt att försöka igen. Måste dessutom hitta ett annat uttag eftersom kontakten är av den gamla ojordade varianten, och det enda ojordade uttaget vi har i köket lutar så kontakten trillar ur. Well well. Hittar ett i hallen. Sätter mig på golvet. Here we go for en timme framöver tänker jag. Vilket på nåt märkligt sätt lugnar mig! Jag ska sitta här en stund. Det här kommer ta lång tid. No probs! Med turbovispen däremot blev jag alltid irriterad på att det tog så jäkla lång tid att vispa. Det var ju för faen en turbovisp!

Och, döm om min förvåning. Min gamla ärvda visp is... da shit! Värsta fluffiga mellangrädden! Med Jakobs turbovisp blir den aldrig fluffig, lite halvslabbig typ. Det tar dessutom längre tid med den än med farmors gamla. Hell dig gamla visp! Och när man tänker efter... så var det faktiskt bättre förr! Gjutjärnspannan, vad kan ersätta den? Hur blir pankisar i teflonpanna? Blafs. Hur länge håller nya kläder idag? Ett halvår typ. Samtidigt som jag har kläder från 50-talet i garderoben som fortfarande är som nya. Designen tänker jag inte ens nämna. Jo det gjorde jag visst. ALLT var snyggare förr. Förr designade man ju grejorna. Nuförtiden bankas det ut grejor utan närmare eftertanke. Varför är till exempel i princip alla pc:s skitfula? Eller tv-apparater? Jämför förr och nu. Tv à la 50-tal = snygg möbel. Tv à la idag = stor jävla svart klump. Om man inte är rik och har en stor jäla platt grej på väggen istället med en tråkig kant runt.

Please take me back to da 50's. Tror inte det fanns nåt som var sämre då. Jo kanske jämlikheten. Och raspolitiken. Hmm...

Nu kanske ni undrar varför det står Göteborg. Det kan ni få fundera över. Moahahaha

Undrar just om det här duger som ett intressant inlägg.

Ich bin die ego blogger

För er som inte vet det (alltså alla utom Rim) så är Nikkudassuuuu japanska uttalet på Niklas. Japanska uttalas med ett u mellan alla konsonanster, och l och r uttalas d. Min kompis Smultron skulle alltså uttalas Sumudutudonuuu (långt u på slutet). Sug på det namnet. Förresten, ni vet väl att ni kan läsa en massa om hur tokigt det är i japan här! Ich liebe Japan.

Jag är så himla sen idag så jag har egentligen inte alls tid att blogga. Tänkte bara lägga in en påminnelse till mig själv om att jag kanske skulle ta och skriva nåt filosofiskt om alla människor jag bott med, nu när den epoken (det är verkligen en epok! 11 år!) går mot sitt slut. Till råga på allt så impulsivmesssade jag igår till mannen som startade cirkeln, nämligen Muminpappan, och han hade kvar samma nummer, så nu har vi varandra på msn och chattar. Hurra. Cirkeln är sluten!

Fan vad ointressant för alla utom mig. Hej och välkomna till egobloggen.

C.H.O.P.S

Sitter just nu så här på kvällningen när jag inte kan sova pga vissa omständigheter och filosoferar via msn med Nikkudassuuu om det här är på allvar eller inte. En bög som blivit botad tycker han. Hurra.

Läs listan med band man ska akta sig för. Ajabaja. Popmusik är farligt. Då kan man bli bög.

Tror jag ska ladda ner hela listan.

Åhå. Det var ett skämt fick jag veta nu av en pålitlig källa.

Hejdå..?

Jaha. Nu är det definitivt. Jakopp is leaving da haus. På torsdag. På torsdag blir jag singelbo för första gången sedan 1995. Yeehaaa! Och... hohoooo? Vad kommer detta få för konsekvenser för mitt liv? Kommer jag bli eremit? Jag har ju en viss eremittendens. Den här helgen till exempel. Var inne i lägenheten, ensam, (fast Jakob och Maribe kom hem på lördag kväll och var hemma, men om man ser det mer självvalt umgängesmässigt) från fredag kväll till måndag kväll. Hade jag inte bott med Jakob hade jag alltså inte sett någon annan människa förutom kassörskan på Tempo på tre dagar. Jo just det, Cicci var ju här en sväng också. För att hon hade parkat bilen utanför för att hon skulle träffa nån annan.

Andra konsekvenser av flytt: Jag kommer bara ha tillgång till hälften så mycket prylar som tidigare. Favvo-äggkokarkastrullen försvinner. Skrivaren försvinner. Dammsugaren. Badrumsmattan. Gardinerna. Alla snygga, nyinköpta prylar försvinner, och kvar sitter jag med mina gamla skruttmöbler som snart trillar isär. MEN, jag får köpa NYTT! Och det är ju för jävla skoj faktiskt!

Fast det tråkigaste av allt är att mitt husdjur, den långhåriga drufsen på andra sidan väggen försvinner. Han är ganska underhållande. Ofta.

Dagens morgonmonster: Jag får inte upp käften ordentligt när jag ska äta. Äppelbitarna trillar av skeden för jag puttar av dem ofrivilligt.

Jag är en fegmes

Charmigaste spelet ever! Hurra för koalan! Den bånkar sniglar med rumpan!

Lindyhop idag. Jag var kvar lite efteråt för att försöka sno åt mig en dans med heta killen. Vågade inte. Stod i ett hörn och var panelhöna tio minuter, sen fick jag fjortisdiscoångest och gick hem. Och köpte ett ton socker och fett på vägen hem. Dumt.

btw

Förresten är det rätt intressant, som ni märkt tidigare, att kolla hur folk hittat till bloggen. Man blir liksom förvånad över vad man skriver. Till exempel har någon sökt på ordet "simningsövningar" och hittat hit. Har jag skrivit det?! För det första, så totalt inkorrekt svenska, för det andra - vad fan är simningsövningar? Men de flesta sökningarna som leder hit är på... kameltå/cameltoe (!) och sverigedemokraterna. Vad snopna sverigedemokratssökarna måste bli när de kommer hit och hittar mig istället för en rasist.

Vad många träffar jag kommer få nu när jag skrivit sverigedemokraterna två gånger i samma inlägg.

Fast nu har jag ju skrivit sverigedemokraterna tre gånger.

Fyra.

Varför satte de henne på det jobbet?

Dagens telefonröst:

- Hej och välkommen till Resussbank. Vi har just nu skickat ut åsredovisningar på ditt mastecad.

Fan vad elak jag är. Moahahaha.

Ghahhhh!

Jag hatar blogger nåt så fantastiskt just nu. Ingenting funkar.

Vill tillägga att det inte är MITT FEL att det inte är några nya stycken i den långa delen i slutet. Jävla k*kblogger.

En lång, galen och sann historia

Packningstajm är ajötajm.

Jag har ju en viss faiblesse för skor.

Men ibland måste man ta farväl.

Varje par skor bär ju dock på en historia.

Här är några exempel:

Rockenrolldojjorna!

Fanns inte i min storlek. (41-42) Så jag köpte en storlek större. Trodde jag. Fast de var ju väldigt rymliga. Efter ett tag upptäckte jag att jag hade köpt storlek... 45. Fast jag körde med de här en hel sommar. Jättegött för tårna!

Frankrikedojjorna!

Det här är faktiskt det mest smärtsamma sko-farvälet, för de här skorna bär på ett vääääldigt speciellt minne, nämligen min katastrofala tripp till Paris där jag hälsade på Matilda. Och... ja... det är en så bra historia så jag måste berätta den, fast att den är dödslång. Så, håll ut! Det lönar sig att läsa hela storyn!

Da trip to France - not da shit!

Jag bodde ju i Paris ett tag med Matilda. Året därpå åker jag ner för att hälsa på henne igen. Och under denna resan händer följande:

Onsdag - nerresa. Vid bytet i Köpenhamn sätter jag mig på fel flyg. Detta upptäcks dock i sista sekund, och jag får åka rallybil över halva flygplatsen till rätt flyg. Väl nere ska vi gå ut och partaja. Vi ska gå till vår gamla stammispub, roligt återseende tänker vi! Ack nej. Stel och konstig stämning, och rätt... tråkigt. Så vi åker hem. När vi väl somnat ringer Matildas rummis. Hon befinner sig två timmars bilväg från Paris, vet inte åt vilket håll. Hon hade blivit kidnappad av en taxichaufför som hade kört i galen fart i två timmar innan hon lyckats få händerna fria, dra handbromsen och kasta sig ut. Under samtalet håller hennes mobil på att dö. Panik! Hon ringer efter nån timme och har då blivit upplockad av några poliser. Som sätter henne i en... taxibil! (Kvinnlig chaufför som de kände dock.) Och hon får betala taxiresan själv. 400 francs. Tack för den.

Torsdag: Brev från Sverige! Hurra! Tyvärr står det i brevet att en vän till oss kollapsat, och att hennes man fastnat med handen i en sågmaskin och förlorat 2,5 finger tror jag det var. Sen äter bankomaten upp Matildas kort när hon ska ta ut pengar till hyran. Så, inga pengar!

Fredag: Matilda blir sjuk. Vi vågar inte gå ut mer heller på kvällarna pga taxi-incidenten. Fast vi har ganska trevligt ändå med folk som hälsar på och så. Och här utelämnar jag detaljen om Choc a pique. (Matilda minns du? Hahaha!)

Lördag: Händer inte så mycket elände förutom att jag får ryggskott. Denna dag köper jag skorna på bilden.

Söndag: Matilda vrålsjuk! Får åka till akuten och köpa massa medicin för pengar hon inte har.

Måndag: Minns jag inte ens.

Tisdag: Eurodisney! I regn och blåst utan jacka! Och Spacemountain (bästa attraktionen) är stängd! Och jag har bajsont i ryggen! Vill hem!

Onsdag: Hemresa! Olycka på metrospåret som vanligt. Irrar runt på Gare du Nord i en timme innan jag hittar ersättningspendeln. En timme kvar till take off. Pendeln går i snigelfart. Kommer fram till flygplatsen. Som har två terminaler. Vilken ska jag ta? Står inte på biljetten. Chansar på tvåan som vi åkte från senast. Irrar runt. Hittar min kö. Som visar sig vara kön till ett plan som skulle till typ Sevilla. Fan! Irrar runt. Ingen vet vart SAS-luckan ligger. Inga skyltar. Hata Charles de Gaulle! Får till slut veta att jag är på fel terminal. 20 min till take off. Får veta att jag måste åka buss tillbaka till terminal 1, och att själva bussen tar 20 min. Börjar gråta. Tar mig samman. Tar buss. Terminal 1. Irrar runt. Ingen vet var SAS-luckan ligger. Inga skyltar. Hata Charles de Gaulle ännu mer! Hittar till slut SAS, och dom pratar svenska! Börjar böla igen. Moget. De bokar om min biljett till ett plan som går om fyra timmar. Checkar in bagaget. Har fyra timmar att fördriva. Går till restaurang. Massa servitriser. Ingen vill serva mig. Till slut kommer det fram en kvinna som ser mycket undrande ut och säger "Vill du ha nåt eller?" "Ja tack, buffén!" "Det här är självservering. Man hämtar käk där och betalar där." "Aha" "Vad vill du ha att dricka?" "Ett glas vin och en aperitif." Får in aperitif. Hämtar mat. Dricker aperitif. Lite susig. Får in glaset vin. Som är jättestort. Eller rättare sagt... det är en flaska. "Oj vad billigt med 11 francs för en flarra vin, hurra för Frankrike" tänker jag och börjar pimpla. Och blir... rätt dragen! Börjar berätta för servitrisen om min tragiska vecka, och hon skrattar så hon nästan gråter. Pimplar i mig nästan hela flaskan. Betalar. Går för att hitta vart jag ska.

Åter i SAS-luckan, nu i lite svajigare mood. Där visar det sig att jag bara är incheckad till Köpenhamn. Men det fixar hon i luckan. "Men mitt bagage då, kommer det med till Göteborg nu?" Tystnad. Knappetiknapp på datorn. Tystnad. "Ja det ska funka" säger hon, men menar att det gör det nog inte. Fuck it! tänker jag. "Vart schka jag nu?" "Satellit 7" "Jaha. Finns de nån kiosk elle nåt där som man kan köpa typ öl i ellä?" "Ja, det finns en lucka i väggen". "Ålrajt". Visar boardingkort för en snubbe som står vid en såndär rulltrappa utan trappsteg. Riktning uppåt. Kommer upp. Hittar inte nån lucka där man kan köpa öl. Åker upp för ett rullband till. Inser att det på den våningen är inkommande flyg, och att våningen nedanför är den jag ska vara på. Inga problem tänker jag, jag tar hissen! Finns inte. Jag tar trapporna! Finns inte heller. Det enda som finns är... rullband. Som går... uppåt. Well well, jag får la springa nerför det där jädra rullbandet då, tänker jag och tar sats. Springer. Eller ja, vinglar, raglar och fnissar för mig själv, för det måste ju se sjukt komiskt ut. En tankad svensk springer åt fel håll. Möts av människor som tittar konfunderat på mig. Och sen... kommer två poliser. Som frågar vad jag håller på med. "Jag schka ner" säger jag på tankad franska. "Nej, du ska upp" säger de. "NÄJ, jag schka ner, jag schka åka härifrånn, jag vill inte va här mer!" "Oj oj" suckar de franska poliserna. Jag får åka upp med dem, och gå ut genom utcheckningen, ut från hela flygplatsen, och in igen från början. Hitta SAS, väljer annat rullband för att inte skämma ut mig totalt, hittar satellit 7 och det lilla kioskhålet i väggen. Hurra! På planet, hamnar bredvid jääättetrevlig och jäääätteschnygg kille. Beställer in vin och likör hadderajjan! Skålar och babblar och berättar om resan igen. Byte i Köpenhamn. Går jag rätt? Nä. Fast jag upptäcker det i tid den här gången och vinglar till rätt ställe.

I Göteborg. Inget bagage. Tar bussen hem. Ingen hemma. Ingen tandborste. Ligger i väskan. Nästa dag kommer väskan med budbil. Med krossat innehåll. Kexsmulor i hela väskan.

Hurra.

Jag har fått berätta den här historien i radio för att den är så sanslös. Alltid nåt.

Gode moregone

Mina helgmorgnar är förstörda. De kör morgonpasset fram till klockan tolv. Morgonpasset är ett väldigt trevligt radioprogram. När inte Patti och Malin har det. Patti är ok. Vass muminaccent, men ändå. Men Malin! Jag ber om ursäkt Malin, du är nog en jättebra person, men du säger eee eller ääää efter VARJE ORD och lägger in sjukt mycket pauseringar och ett ljud likt den danska stöten. Den så kallade radiosjukan. De tror att det hörs bättre. Det gör det inte. Man byter kanal. Finns en snubbe på radiosporten som också har den. Nu följer samma inlägg, fast skriven med radiosjuka.

Mina helge morgnarä äre före störda. De' (stöt) körä moregonepassete frammme tille klockane toleve. Moregonepassete äre ette välädigät tereväliget perogramee.

Ni förstår poängen. Sång kan man inte tåla om man är ett morgonmonster.

Ps: Längta Säkerts (Hello Saferide på svenska) skiva!

Orisinal

Här får du som har långtråkigt lite söt och vanebildande underhållning. Monkeyslide är min favvo.

Det är jag som är knäppgöken

After Work Impro igår igen ja. Sjukt kul! Fast Ozzy sliten. Höll i det. Folk pratade. Ozzy ingen röst kvar. Teatern så sjukt knökad med folk. Snart måste vi införa entréstopp av brandsäkerhetsskäl. Ser man på! Smiskraggaren var där. Hur kan man vara så trevlig och ha sån läggning i samma person? Får inte ihop det. Kom och tänka på att det sjuka på nyår var att det var jag som blev betraktad som udda! För att jag var en Svensson-sexare liksom. Vaddå haru aldri testa årmgråp å lite vanli hederli spääänking?

Förlåt mig. Jag är vanlig. Ber så hemskt mycket om ursäkt.

Ser man på

Registrerade mig precis på bloggportalen och började snoka runt lite där. De mest aktuella sökorden just nu. Hmm intressant!

1. Sex (överraskande!)
2. Elitserien (?!)
3. Leijonborg förslag (ah! Vad har han föreslagit nu?)
4. Sverigedemokraterna (överraskande på riktigt)
5. Sahlin. (Då trodde man ju det var Mona. Ack nej! Anna! I Let's dance!)

Det var där min poäng kom. Fler söker på Anna Sahlin än Mona Sahlin. Mona låg på åttonde plats. Säger något om vår omvärld. Vi är mer intresserade om vem som vinner en danstävling än människan som mycket troligt kommer styra landet i framtiden.

PS

Älska kan övergå till hata så otroligt snabbt. Salem al Fakir- jag förstår att det inte är du själv som spelar låten i radio och tv hela tiden, men... kan du hålla tyst nu? Jädra radio. Jag tyckte han var råbra när låten kom. Nu får jag en obändig lust att begå harakiri så fort jag hör lalalalalaalallalaaaa.

Om min hjärna

Igår satt jag och kollade lite på det här för att kunna konversera lite med den döva killen i klassen. (Igår hade jag för övrigt min första längre konversation på teckenspråk!
" Hej! Fint väder!"
" Ja, fast det är kallt"
" Ja, fast jag gick hit så jag blev rätt varm"
" Ok, jag cyklade."

Här blev Ozzy förvirrad eftersom denna snubbe kommer från Trollhättan. Så jag sa

"Trollhättan?"
"Vänersborg närmare bestämt"

Här hoppade hans kompis in och sa "han försöker säga att han cyklade från Vargön". Och där dog konversationen.)

Hur som helst, idag har jag i alla fall kommit på varför jag har så lätt för att lära mig saker. Tadam! Min hjärna är som en processor. Den bearbetar saker jag hört eller sett över natten så jag kan dem dagen därpå. För det jag inte fattade alls igår på teckenspråkssajten kan jag idag. Och fan nu måste jag gå om fem minuter så jag hinner inte skriva klart mitt väl genomtänkta inlägg. Well, fortsätter när jag kommer hem och hoppas jag minns vad jag skulle skriva.

5 timmar senare...

Min hjärna har processat bort poängen med det här inlägget.

Why me?

Jag drar verkligen till mig knäppgökar. Jag springer på så otroligt mycket knäppgökar på stan! But why?!

Häromdagen var det en snubbe som väste "bitch" till mig i frukten på Willys. Fast Maribe hävdar att det nog var jag som hörde fel, eller att han nog väste åt någon annan egentligen. Andra knäppgökar jag har råkat ut för är exempelvis snubben som gick framför mig och skrek en massa obegripliga saker en dag när jag gick nerför Eklandabacken. Han stannade med jämna mellanrum och stirrade på mig också, så till slut bytte jag sida. Då skrek han jättehögt "KVINNOR! KVINNOOOOOOORRR!" En annan gång såg jag en kvinna som stod i busskuren och kissade med byxorna vid fötterna. Hon trodde nog att hon hukade sig, som kvinnor gör när de kissar ute. Det gjorde hon inte. Hon lutade sig framåt, stod i 90 graders vinkel. I en busskur gjord av plexiglas. Med själva blomman riktad mot där allt folk stod. På grund av hennes 90-gradiga vinkel hamnade inte kisset en bit framför henne, som det brukar göra när kvinnor kissar. Utan rakt ner. På byxorna. Tragiskt.

Även idag drog jag till mig knäppgökar. Fast inte av den kalibern. Skulle gå på teater. Sällskapet blev tvunget att stanna hemma för vård av sjukt barn. Ozzy vill inte åka Kungsbacka ensam. Köpa kläder istället. Går omkring på HM. Och typ... en halvmeter framför mig går en kvinna och nynnar med i musiken som spelas i högtalarna. Jättehögt. Nynnar hon alltså. Efter en stund blir jag smått irriterad på hennes jäla sångröst och försöker liksom hålla mig i andra änden av affären. Men vart jag än går så befinner sig kvinnan max en meter ifrån mig. Köper allt jag håller i händerna utan att prova. Vill ju inte riskera att hon följer med in i provhytten och nynnar loss för mig. Går över till Kicks för att tjacka tjejfräschgrejor typ krämer och sånt. Och möts av... EN NYNNANDE KVINNA TILL! Inte samma! En annan! Som nynnar med i högtalarmusiken! Högt!

Varför drar jag till mig såna här? För jag hör aldrig om nån annan i min omgivning som är med om såna här saker lika ofta som jag. Eller är det så att det egentligen jag som är knäpp, och i mitt huvud hittar på dessa händelser? Eller är det så att en knäppgök kommer sällan ensam?

Tummen ur!

Får inte tummen ur arslet ! Borde verkligen plugga istället för att skriva blogginlägg !

Är jag psyko?

För ett tag sen skrev jag om katastrofer och att man nästan får en kick av dem. Eller i alla fall att jag får det ofta. Min kära Borås-stammis höll med. Så vi är i alla fall två som får kickar av katastrofer.

Just nu läser jag en bok om vetenskap. I den står om en undersökning av varför folk tar livet av sig, och den undersökningen visade på att människor blir mindre benägna att ta livet av sig om de har familj (främst män) och barn (främst kvinnor). Dessutom sjunker självmordsfrekvensen vid krig och katastrofer, för då får vi människor en starkare känsla av gemenskap, ett vi mot dem - vi mot hotet. Så, där har vi svaret kanske på varför vi får en kick?

Och varför kom jag att tänka på detta just idag igen? Jo, för att jag under den här kursen går i samma klass som en kille som är döv. Och... jag får en kick av det. Eller, det är spännande liksom. Roligt. Ballt. Och det känns ju lite bizarrt att få en kick av att någon är döv. Så jag börjar återigen ifrågasätta min psykiska hälsostatus.

För övrigt:
Skivor att längta efter: Weeping Willows nya (kommer 14 feb.) och Frida Hyvönens musik från dansföreställningen Pudel.

Skriva?

Det finns en enda nackdel i hela världen med att inte vara olyckligt kär.

Att man skriver mycket sämre.

Om saknad, bäbisar och kärlek

I fredags började jag i ny klass. Med bara halva f*ttklubben. Känns helt tomt utan den andra halvan. Buäääähähääää. Ozzy bäbis längta sina mammor i f*ttklubben.

Men nu var det inte Ozzybäbisen vi skulle prata om, utan om att slänga bäbisar överbord. Chattade med S i f*ttklubben nyss om just detta dilemma. Bäbisar = vissa män. Min senaste bäbis var ju då killen som inte hörde av sig. Bäbis för att han inte vågade säga att han inte ville ses mer, utan istället kröp ner i vaggan med napp och nalle och låtsades sova. S senaste bäbis var bäbis för att han, efter att de brutit, bara vågade kontakta henne när han slagit sig och var jättefull. Nu senast hade han jagat runt efter henne i timmar för att han brutit armen. Istället för att ringa en ambulans eller taxi och åka till akuten. Moget? Bäbis! Med stort B! Vad gör vi med såna? Slänger överbord!

Och nu till ett annat ämne med snarlikt innehåll, nämligen kärlek. Ett tag funderade jag över om det var nåt fel på mig, att jag aldrig blir kär. Det har vänt kan man säga. Under ett års tid har jag varit kär eller förälskad i:

• mustaschmannen (mycket mysko man)
• hans kompis (var ihopa redan)
• Urban (inte han i klassen!) (fast å andra sidan är hela jordens befolkning, eller i alla fall de som känner honom, kära i Urban.) (han är också ihopa)
• M (nervös, deprimerad men snäll)
• Savanten (savant)
• Alkoholisten (alkoholist)
• En mycket hemlig (inga kommentarer)
• Bäbiskillen (det vet ni ju, det är så nytt)
• From igår kanske förtjust i en ny. Vet inte än. Men kanske.

Nio dudes på ett år. Rekord?

Lindy is da shit

Igår började Ozzy på lindyhop-kurs! FY FAN VAD SKOJ!!! Man dansade en liten stund med varje partner typ, man växlade, och oh my god. Där fann verkligen allt från de som fattade på en gång och förde jättebra, till de som trodde att de var grymma men inte fattat alls till de som trodde att de inte kunde, och det kunde de inte heller. Där var framförallt en liten stackare. Ingen taktkänsla. Ingen självkänsla. Tre vänsterfötter. Fnissade konstant. Helt omöjlig att dansa med. Men han ville så gärna. Hallego. Och tre äpplen hög. Dansade med huvudet i Ozzys tutthöjd. Fast det gjorde ju inget å andra sidan, för han idkade inte direkt närkontakt när man dansade. Snarare tvärtom. Verkligen tvärtom.

Själv föll jag nog under kategorin "de som trodde att de var grymma men inte fattat alls". Fast sen när jag och Robert fick tränat själva en stund satt stegen som fan! Hurra! Och hurra för Robert som går med mig på danskurs!

Och till de av min läsekrets som är ensamstående och män vill jag säga: Gå på danskurs.

halvåttapåmorgonengoddamnit

Att klockan ringer kl halv sju på morgonen är... för jävligt. Att det dessutom helt plötsligt har blivit 15 minusgrader är ännu jävligare. Och frukosten är en pina att få i sig. Men man måste ju. Annars dör man. Vilket just nu känns som ett mycket trevligt alternativ i och för sig.

Bad hair day också.

Och fortfarande mycket sunkigt och stökigt rum.

Det första man sätter fötterna på när man sätter ner dem på golvet är inte golvet. Det är en banankartong.

Stackars de som ska möta mig idag. Jag är morgonmonstret.

mööööööööö

Jag tar tillbaka min tidigare hyllning av småstadsbibblor. De hade lånat ut böckerna jag reserverat. Dumma dem.

Dagens inte glömma: Inte åka hemifrån utan anteckningsbok när man är mitt i ett skrivflow. Satt helt menlös på buss både till småstadsorten och hem igen (då skulle jag ju ejenklien läst i kursböckerna som lilla småstadsbibblan flummat bort) och kom på en massa bra saker. Minns jag dem nu? Ach no.

Frida - the one and only

Dagens artist: Frida Hyvönen!
Dagens projekt: Åka brollan leka fika låna kursböcker (hejja småstadsbibblor)
Dagens vafan: När ska jag hinna träna egentligen? Helt onödigt med ett årskort om man aldrig hinner använda det ju.
Dagens vafan 2.0: Fan vad det ser ut i mitt rum.
Dagens dröm: Sitter på bussen, fantastisk man sätter sig bredvid, upptäcker att vi är perfa för varandra, blir jätteihop, flyttar ihop, skaffar asmånga barn. Köper en trisslott och vinner en miljon också. Nä förresten, tio miljoner måste jag nog ha minst om det ska räcka till allt och alla.

Filosofiska tankar om packande

Idag har jag börjat flyttpacka. Det vill säga, jag har plockat ut allt ur mina skrivbordslådor och spridit det i olika strategiska högar i mitt rum.

Jag har ett handikapp. Jag kan inte slänga gamla anteckningsblock. All annan gammal skit är jag helt onostalgisk inför, men anteckningsblocken... så mycket minnen! Och så mycket bra saker jag har skrivit ner där! Som är bra att kunna kolla upp... nån gång... fast jag har ju aldrig tittat i dem hittills, trots att jag har block som är 15 år gamla.

Ett annat intressant fenomen är de gåtfulla tingen. Tingen som finns i vårt hem, men som varken är mina eller Jakobs. Till exempel flaskan med mushroom soja som gick ut 2001. Då kände inte ens jag och Jakob varandra. Eller teskeden "Älvsbyn". En tesked med ett stort rostigt emblem på handtaget där det står Älvsbyn. Inte min. Inte Jakobs.

Maribe hade en "naturlig förklaring". Någon kanske har tagit med sig något hit när de hälsat på som de tänkt äta med tesked och därför tagit med sig den där.

För teskedar finns inte i alla normala hem?

dumma

Snö på vintern? Det trodde jag var ett utdött fenomen.

Ozzy + alkohol + depp = dålig kombination. Lyckades i alla fall låta bli att skicka ett jävligt argt sms. Fast jag vill faktiskt att han ska veta att han har gjort mig väldigt ledsen. (Och helst vill jag plåga honom lite med nån förolämpning om att han inte är man och beter sig som en fjortis. Fast om jag skriver nåt sånt så kanske det är jag som är fjortisen?)

Jag blir tokig! Gimme en jävligt hög bro att hoppa från!

Det är inte så lätt att vara ett föredöme

Jag skulle aldrig kunna bli partiledare. Eller något annat högt inom politiken heller för den delen. Jag har

1. Inte varit med i facket sedan tidigt 90-tal
2. Vid väl valda tillfällen "tagit det på företagskortet". Framförallt när den privata ekonomin trutit. Fast å andra sidan blir ju inte hela Sverige lidande av ett sånt beteende. Företaget har ju endast en anställd. Jag.
3. Åkt fast för snatteri i 15-årsåldern.
4. Fått svart lön.
5. Vid punkt fem insåg Ozzy att det var dags att sluta skriva om sin brottsliga bana på en offentlig sajt. Nån kanske letar upp den när hon blir statsminister.

Men om det nu är så att man ska vara helt klandervärd för att vara värd en viss position så kan man ju fundera på om jag verkligen är lämplig som lärare? Jag har

1. Skolkat.
2. Klottrat.
3. Psykat ner diverse lärare.
4. Suttit i obs-klass.
5. Tjuvrökt bakom skolan.
6. Fuskat på diverse gymnastiska evenemang, exempelvis terränglöpning och orientering.
7. Faktiskt fuskat på ett prov en gång kom jag på nu. Läraren var både blind och döv, så vi satt i princip och frågade varandra högt "vad heter lampa på spanska?". Jag fick fyra i spanska.
8. Varit i slagsmål i skolan så att skolans längsta kille började blöda näsblod.
9. Förmodligen har jag mobbat folk också, fast jag förstod ju inte då att det var det jag gjorde. Men ändå. Usch. Barn och fjortisar är elaka.
10. Och vid punkt tio insåg Ozzy att hon skämdes så för allt hon gjort att hon beslöt att hålla käft.

Mooonah

Mona Sahlin har tackat ja till partiledarposten i socialdemokraterna. Hurra tycker jag! Men man undrar ju hur hennes lilla parti kan vända kappan så. För några år sedan var det snack om att hon skulle avgå för att hon köpt en liten jäla toblerone på sossarnas kort. Hur har de gjort för att hon ska "vara ok" igen? Har hon fått stå i skamvrå med dumstrut på i nåt hörn på Rosenbad? 10 ave Maria och hundra spänn i kollekten? Stå på knä och pussa Görans fötter och säga förlåååååt määääj jag ska aaaaaldri mer köpa tåbläråååån på kåååårtet?

WHAT?!

O no! Ingen inspiration! Vad händer?! Har skrivflowet övergivit mig?! Panik!

?

Idag har nån hittat mig genom att googla på latexdräkter. Vad är detta?

Fan vad jag äntrar med mitt liv hela jävla tiden!

Gårdagens aha-upplevelse

På Christer i P3 igår pratade de om missförstånd. Igår kväll var jag och tog en öl (se rapport senare i detta inlägg) och berättade då om någon som skrev in och berättade att hon var 25 år när hon förstod att Linné inte varit kung i Sverige. Han kallades ju blomsterkungen. I samma program kom det in ett mail från en kille: "Hallå, jag fattade det där med Linné NU när jag lyssnade på er. Jag är 26 år". Rolit.

Igår på ölen berättade Erika att hon för bara något år sedan förstått varför man har svettband runt handlederna. Där svettas man ju inte. Sen hade hon fått veta att man ska torka sig i pannan med dem. Alla skrattade. Utom jag. Som inte hade fattat det. Hade undrat precis samma sak.

Och nu: Ölrapport.

Sista ölen med klassen. Ölen blev tre glas vin och en pizza. Klassen blev de sju f*****rna minus en. Oj vad jag kommer sakna övriga klassen. Not. Jo Urban. Och Gorane. Men dem kommer jag nog träffa ändå.

Välkommen hem photoshop jag har saknat dig!

Vad är det med humanisten och luggar?

Om katastrofer

Silverfisken bloggar om vädret i Melbourne, som just nu är helt crazy. Det brinner som satan och igår var det 40 grader varmt. Började tänka. På katastrofer. På nåt sätt går människan och väntar på katastrofer. Eller? Jag vet att jag gör det i alla fall. När det blir helt galet väder får man en kick mitt i allt elände. Jag vet att jag får det i alla fall.

Ta snöstormen '95. Helt plötsligt fick alla något att prata med främlingar om. Folk åkte skidor på avenyn, ställde dem utanför nån krog och gick in, tog ett glas varmt vin och snackade om ovädret med främlingar. Jag gick på folkhögskola då. Och alla som bodde på skolan var tvungna att stanna över helgen. Jag fick en kick. Något nytt! Något annorlunda! Något galet!

Det är inte så konstigt kanske. Att man längtar efter ett avbrott i vardagen. Men ta värre katastrofer. Ta 11 september. Helt fruktansvärt. Vedervärdigt. Och ändå fick man nåt slags kick. I alla fall jag fick det. Som skräckblandad förtjusning nästan. Satt och grinade framför tv:n samtidigt som jag fick en kick av att det kändes helt overkligt, som att världen tagit ett långt kliv och blivit något jag inte kände till. Sånt där händer bara på film, inte i verkligheten. Inte i den världen jag lever i i alla fall.

Funderar över om jag fick nån sån konstig kick under Tsunamikatastrofen. Eller Estonia. Inte Tsunamin tror jag. Det var för hemskt. Men Estonia... ja.

Bizarrt. Är jag galen? Eller känner folk såhär?

Up yours humanisten!

Snoozerekord? 40 minuter.

Sista lektionen me gänget börjar om 45 minuter.

Alldeles nyss hände något väldigt symboliskt.

Boken "Norsk som nabospråk" av Olaug Rekdal låg på en hög kläder. Gled av sig själv. Ner i papperskorgen.

60

Kom på en tutelurengrej till. Imorrn kl elva har jag betat av 60 poäng svenska. Då är jag högstadielärare i svenska.

Det var som fan. Eller för att citera en av mina boende på sommarjobbet: KÖRS! De trodde ja'nte!

En termin till och jag är hemma. I det ämnet. Shit va skoltrött jag e.

javillgåskrivarkursmamma! lillinteläsapedagogiknujö! inteläsasvenskaheller! inteläsafranska jo franska skulle va kul i och för sig menjavillgåskrivarkurs!

100

Idag har ni knäckt hundragränsen. Min blogg har besökts 106 gånger hittills idag. Hurra! Tårta confetti och en tutelur.

Killen - the end

Ok. Ingen idé att fejka glad längre. Face facts. Han kommer inte att ringa. För att han inte vill, inte för att han ligger i gipsvagga eller nån annan fånig fantasianledning jag tröstat mig med senaste veckan. Han vill helt enkelt inte ha mig. Men han var jävligt bra på att fejka att han ville det. Trodde inte vuxna snubbar höll på med sånt trams längre.

Fan.

Hela veckan har jag haft en känsla i magen av att det faktiskt har hänt nåt, att han kommer att ringa, att han sitter nånstans och tänker på mig, men att han bara inte kan ringa just nu. Den känslan försvann nu. När jag stod och diskade. Diskborsten i ena handen. Skitig skål i den andra. Vatten rinnande över händerna. Och kinderna. Började storböla. Vid diskhon. Då känner man sig inte het.

Varför träffar jag bara snubbar som vill vara elaka mot mig? Står det skrivet i pannan på mig "hej, jag kan ta en käftsmäll eller två så varsågod"? Trodde det stod nåt helt annat.

Om saker som luktar

Alltså hemma hos min mamma har jag en sänglampa som jag alltid har tyckt luktar lite mysko. För ett tag sen kom jag på vad det var. Den luktar... snopp. Hur FAN kan en fin liten lampa lukta snopp?! Men den gör det.

Idag hittade jag en sak till som luktade snopp när den blev varm. Min... hårfön. Ville blåsa håret med en fön som luktar snopp!

Så nu undrar jag

Vem FAN är det som springer omkring och ollar mina grejer?

Kommentarer.

Jag har blivit bloggtorsk. Det tog ett år ungefär. Ozzy, storkonsument av bloggar. När man surfar runt på olika poppisbloggar, alltså såna med sjukt mycket fler läsare än vad jag har visar det sig att många läsare har en tendens att skriva bitchiga små kommentarer till bloggaren. Annars skulle väl inte sånt här behövas? What's dö madderfacking deal med bitchiga kommentarer? Tack, kära läsare som skriver kommentarer för att ni är så snälla och roliga och trevliga i era. Kommentarer is da shit! I alla fall i min lilla blogg.

Morgondröm

Jag blev väckt kl nio av brollan som ringde. Sen ringde Sara från impron kl elva. Då låg jag och drömde. Jag drömde att killen bodde i ett tält i en naturpark i norra USA bland en massa fåglar. Så bra. Då vet jag varför han inte ringer.

Ps 2

Och genast bryter jag traditionen genom att införa ps två, eftersom jag uppenbarligen inte har nåt vettigare att göra med mitt liv än att skriva inlägg i bloggen. Vad hände med hållplatsbanden? Vill ha förslag! Svingeln rythm boys! Olivedal Newton John! Bring it on!

Ps

I flowets anda har kvällens ps nu blivit en tradition. Allt som har hänt minst två gånger är en tradition.

Frågan lyderrrrr: Om du fick välja en person, död eller levande, som du fick vara för en dag, vem skulle du välja då?

Ozzys svar: Barbapappa. Vilket är ditt svar?

Tå

Idag har någon hittat till min blogg genom att googla på kameltå. Det är fantamä humor

Ps: Observera att jag har lärt mig skriva länkar i html! Jag är inte lite proud!

Mojmojboken

Det är helt fantastiskt. Jag har hittat tillbaka till skrivandet. Skriva skriva skriva!

KANSKE om jag har tur och flowet håller i sig att jag får klar min jäkla bok. Nä, det är ingen bok egentligen. Det är en diktsamling. Men diktsamling låter så jäkla pretto. Jag själv får följande associationer av ordet diktsamling: svart basker, svårmod, cigariller, ångest, heroin, tonåringar, morfin, såna där verser som flickor skrev i sina vänners versböcker typ "Lilian är en rar liten flicka, hon kan både sy och sticka".

DET är ett intressant fenomen att skriva om. Vart tog de böckerna vägen? Min mamma hade en sån när hon var liten. En svart tummad bok där hennes klasskamrater skrivit olika verser. Bland annat ovanstående dikt. Så nu vet ni vad mamma heter också. Min kära mamma. Världens bästa. Det stod också andra fina verser av typen "Rosor är röda violer är blå, hm hm (glömt texten) och du likaså". Den boken sparade hon, och när jag var liten satt jag och läste de där verserna om och om igen, och tittade på de fina bokmärkena som en del flickor klistrat in.

Då skulle man ju kunna hoppats att denna fina lilla tradition spridit sig vidare till min barndom. Och... ja... lite! För när vi gick på mellanstadiet hade vi en liten trend. Mojmojböcker! I mojmojboken skrev man typ kategorier på olika sidor. Första sidan kunde vara favoritlåt, nån sida kunde vara klotter - det var oftast här verserna hamnade. Dock var våra verser inte av samma hövliga kvalitet som de i mammas versbok. I min mojmojbok står verser av typen "Killar är som toalettter. Upptagna eller fulla med skit." Vad är dagens motsvarighet? En profil på Lunarstorm?

Ohumoristiskt inlägg

Som ni märker är jag ledig och har hur mycket tid som helst att skriva på. Plus att jag har kommit in i ett flow! Wehooo kanske skulle plocka fram nåt gammalt bokprojekt och blajja på lite... Ozzy da manodepressiva bejb utan den depressiva delen. Bara mano.

I ALLA FALL. Favvobloggen "Ett liv i exil"-snubben har startat projektet kombinera band eller artist med valfri tunnelbanestation. Otroligt skojigt! Blackeberg peas, Fittjah rules, och mitt eget uppskattade bidrag Terence Trend D'alby. BUT! Gôtteborg då?

Tracy Chapmanstorg

Fan va dålig fantasi jag fick nu då. Tracy Chapmanstorg. O-humor.

PS

Måste förresten tillägga att jag har skapat en skithemlig blogg där jag kan skriva om allt. Vet ni hur många läsare jag har där? 0 stycken.

Kompakt text om vart ni kommer ifrån

Alltså jag har ju en besöksräknare på bloggen. Som i och för sig var ur funktion ett tag, när jag pimpade som bäst. Fast nu är den igång igen, och man kan ju se varifrån en del kommer, typ att väldigt många av mina läsare verkar ha klickat sig hit från www.syrransgranne.se fänk jo får dät sg, och sen kan man se att en del hittat hit via olika bizarra googlingar. En person har hittat hit genom att googla på knark är bajs! Humor! Och en person har hittat hit när de googlat på kinky nights! Ännu mer humor. En person har gjort en bildsökning på eniro: +bilder sängkvalster sökte den personen på. Ja, jag är ju allergisk mot sängkvalster. Visste inte att jag hade skrivit om det. Lite mer skrämmande kan vara att det är någon som har sökt på Ozzy och blogg. Det skulle kunna vara killen. OM det nu är det VA FAN RINGER DU INTE FÖR DÅ OCH SÄGER VA FAN DU PYSSLAR MED jädrans idoit. Nädå, jag har inte alls hängt upp mig på det. Ytterligare en person har hittat hit genom att googla på Liseberg Jukebox. Hmm. Mysko. Å! Titta! Där har vi Lindex också! Oj... hahahaha! Nån har googlat på "hitta till franska bageriet". Alltså jag ber om ursäkt, det här KAN vara skittråkigt att läsa, fast jag tycker det är dökul. Om tristess uppleves, vänligen scrolla ner till föregående inlägg.

Storm und dagens

Idag har jag, Ozzy, och Jakopp, kombo, målat barn i ansiktet. Det blev lite spöken, lite katter, lite fjärilar, lite tigrar, en kanin (inte Lisebajskanin!), några prinsessor, en sjöjungfru och sjukt mycket krusiduller. Vi var lite nervösa innan, för det var ju värsta stormvarningen och på radion hojtade de en gång i minuten "ALLA SOM BOR I VÄSTSVERIGE HÅLL ER INOMHUS ANNARS DÖR NI!" Så vi var lite fundersamma på hur fasen vi skulle lyckas ta oss till Ullevi genom att hålla oss inomhus. Det gick inte. Så vi fick utomhusa lite i stormen. Och det var... läbbigt. Har ni nån gång gått i så stark vind att den trycker tillbaka andningen ner i lungorna och benen flyger åt annat håll än framåt när man går? Det har jag. Jakopp också, fast han höll inte med om lung-grejen. Och när vi gick över bron borta vid Ullevi, där det är liksom lite forsigt eller vattenfalligt eller vad man ska säga så var det inte lite forsig eller vattenfalligt. För vattnet kunde inte falla. För det var lika högt som bron nästan. Skumt.

Dagens låt: Immigrant song - Led Zeppelin. Fasen vilket ojämnt band. Ibland sjukt bra, ibland sjukt dåliga.

Dagens va fan: Killen har inte svarat på mitt "va fan pysslar du med"-mess. Så jag ringde honom idag. Han svarade inte. Mycket mystiskt.

Dagens sötaste kommentar: (när jag precis påbörjat en kattsminkning genom att måla vit päls runt munnen på ett barn. Ett annat barn säger:) Det ser ut som om du har bandage.

Dagens sötaste aktion: Ett barn som Jakopp målade tittade mystiskt på honom. Sedan sträckte barnet långsamt fram en hand mot Jakopp. Och... drog honom lite försiktigt i skägget!

Dagens det var fan vad det gick fort och blev bra: Oppgaver i norsk (uppgifter i norska)

Dagens sakna: Nya inlägg på Ett liv i exil-bloggen. (min nya favvoblogg, helt klart!)

Dagens sakna 2: Killen. Såklart. Egentligen etta. Men så tragisk vill jag inte vara. Låtsas som om jag är jätteglad fast jag saknar honom jättemycket och snart begår harakiri om jag inte får veta vad fan han pysslar med. Det lär jag inte få veta, verkar det som. Gud så snopet.

Dagens upprop: GE OZZY EN NY KILLE! LETA I SKÅP OCH VRÅR! JAG TAR NÄSTAN VEM SOM HELST! UTOM SMISK-KILLEN!

hejja mig

Har suttit halva dan och uppdaterat www.gbgimpro.se och jag kan! Hurra! Har till och med lagt in bilder och grejor! Helt skumögd nu dock. Ska läsa lite bloggar och kolla kommentarer och se om det trillar in nån blogg-inspiration i kroppen.

Messade killen igen idag och frågade om han gått under jorden eller om det hänt nåt. Men han svarar inte på det heller. Så det har nog hänt nåt. Så jag får väl ringa honom nån dag då då. Suck. ALLT ska man behöva göra själv!

Totoro in da haus!

Rimchan, only for you. Totoro has been pimped.

Shit Majbritt. Många inlägg på en kväll. Är jag uttråkad eller kär?

Jag ska förresten flytta verkar det som. Skönblandad ångest. Har inte bott själv sen 95. Och kommer dessutom flytta ifrån min bästa lekkompis, Jakob (se länk här bredvid). Kanske skulle göra en top fem av tokiga saker jag och Jakob gjort under våra 3,5 år (!) som kombos?

1. Måla hela köket jäääääättegrönt
2. Bumerangrace när båda två var jättestressade och verkligen borde göra annat
3. Snögubbe med sombrero
4. Spelat flöjt på fyllan för oskyldiga förbipasserande

Sen kom jag inte på nåt mer. Jakob säger att vi bara pratat om en massa tokiga saker man borde göra men som vi aldrig gjort. Fast sen har vi ju gjort tokiga saker själva under tiden vi bott ihop.

1. Jakob bygger rörelsedetektor för lamporna i sitt rum
2. Jag snor gul fåtölj på fyllan

Nu kom jag inte på mer och nu ska jag dö för dagen. Gonatt!

Kväll

SG undrar varför jag inte bara ringer killen. Well, han jobbar skift, och man vet aldrig när han är hemma, vaken, sovandes eller jobbandes. Så det är faan han god damn skyldighet att ringa mig. Så det så.

Skulle vilja peta in en Totoro nånstans i bloggen, men var faen då? Less is more som man säger. Känns som om bloggen nått sin maximala pimp-nivå.

Säkerhetsslyna

Vad hemskt. Jättehemsk nyhet på radion nu. Fast tyvärr blev den komisk. För det var en snubbe som hade firat sig ner i säkerhetsslyna för att hjälpa nån. Det lät verkligen som att han sa säkerhetsslyna.

Välkommen till familjen röv

Jag var ju på spinning i onsdags för första gången på länge. Fattar ni hur sjukt ont i stjärten man får när man är ovan? Hello betongröv!

Igår kväll hann jag med ett psykbryt också, eftersom den fantastiska killen verkar ha bestämt sig för att jag inte är lika fantastisk som honom, och visa detta genom att helt enkelt inte höra av sig. (Jag skickade ju som sagt the ultimate sms till honom i onsdags, charmigt, roligt, flörtigt och avslappnat.) Kan ju tillägga att jag blev smått tankad igår också, vilket kanske ökade på min ångest en aning. MEN jag lyckades hålla mig från fyllesms. Hejja mig. Jag är ju helt fantastisk, att han inte inser det. Eller så är han bara en jävla slappröv. Slappröv + betongröv = ?

Har också just insett att räknaren på min blogg försvann när jag pimpade bloggen. Darn! Vet inte hur jag ska få dit den igen! Rim hilfe!

Hur gör man

Håller på och joxar med pimpingen av min blogg. Nån som vet hur man får ett litet mellanrum mellan den röda gubben och datumet? Under tiden en reflektion. Fan vad mycket roligare allt blir om man lyssnar på bra musik samtidigt. Jag vet, har skrivit om detta förut. Men... Pengabrorsan! Du gör mitt liv till en fluffig popvadd!

Limbo

Man bidde lite kär och var glad i några dagar. Sen hamnade man i Limbo. Det vill säga inte ett ord från killen sen i lördags. Det är lite väl länge, eller? Skickade själv ett mycket välformulerat, skojigt och småflörtigt mess till honom igår för att kolla om han levde. Inget svar. Är han lat, ointresserad eller död? Jeg syns att min kropp trenger alkohol ikveld för att tala ren norska. (aktuell kurs: norska. aktuell seminarieledare: tomten. eller rättare sagt nissen.) Eller sa trenger den kjerlighet. Ja, den trenger.

Hittade en jätteskojig blogg idag förresten. Han som skrev den var med i morgonpasset och pratade om hur det var att vara bloggkändis. http://saintkildaroad.blogspot.com/ är länken i alla fall. Nu ska jag ägna en stund åt att läsa den istället för att gräva ner mig i mitt konstiga liv. För det är verkligen konstigt och oberäkneligt, och min magkänsla verkar ha övergivit mig.

Lägenhetsbyte och dagens

Nån som vill byta lägenhet med mig??!! Har en trea på SGS, behöver en mindre som jag har råd att bo i själv. Åååå längta bo sjääääälv! Jag har inte haft ett eget hem sen 1995. Fukin 95!!! Om inte, nån som har tips om hur man får tag på nån som vill byta?

Dagens fråga till mina manliga läsare: Är det så att alla killar är dåliga på att höra av sig? Om det är så, fattar ni inte att tjejerna tappar intresset om ni inte anstränger er lite?

Dagens skivtips: Pengabrorsan!

Dagens ros: Den finsksvenska damen på SGS bostadsförmedling. Så otroligt trevlig och hjälpsam. Hur orkar hon med en så jobbig människa som mig?

Dagens shit majbritt: Rim är i Tokyo nu!

Dagens överraskning: Jag orkade läsa det vi ska ha läst tills imorrn, och sen orkade jag dessutom diska efteråt! Och sen orkade jag dessutom ha lite quality time med mig själv! (Nej, inte onani. Jag chattade och laddade ner musik kriminell som jag är.)

Hurra!

Nu har jag bränt pengar som faen! Köpt årskort på fysiken och bokat tid för tatuering. O jäh.

Har jag pluggat då? Nä. Det ska jag göra alldeles strax.

Förresten, nån som har nånstans åt mig att bo?

Hur ser han ut ejenklien?

När jag är förälskad i någon glömmer jag alltid hur han ser ut. Jag kan inte se honom framför mig. Just nu är jag förälskad i en kille (vilket förklarar mina glada tankar på sistone), och när jag försöker se honom framför mig ser jag istället en av lärarna på min praktikskola. Vilket är obehagligt. För den läraren är inte direkt mr porn om man säger så. Fast de påminner om varandra. Båda är snaggade och har brillor. Fast min förälskelse är hot like lava. Det är inte läraren. I mina ögon.

Måste fixa bild på nåt sätt. Så här kan det ju inte pågå. Tänk om jag tar fel på honom på stan.

Och hur lätt är det att plugga nu då? Och inte börja tänka på hångel så fort det är ett norskt ord man inte förstår?

Åååå vad jag hatar att plugga. Tyckte det var kul i exakt 1,5 år. Sen började det dala. Och nu har det dalat FETT. Sabbatstermin på g?

Åååå kärlek. HAMMERTIME!!

Mixtrat

Så nu har jag mixtrat klart för den här gången. Blev ganska fint! Fast jag har ju inte lika fin bloggfågel och bajs som http://rimchan.blogspot.com har. (Tvungen att skriva länkar nu när det blir så fin färg på dem!)

Välkommen!

till den nya looken på ozzys blogg! Inpsirerad av Rimchan har jag nu piffat till den en aning. Svårt!

Och jag har absolut ingenting att skriva. Hjärnan är tom efter endast tre timmars sömn inatt. Hatar sömnlösa nätter. Och hatar dagen efter sömnlös natt. Man är som om man är extremt bakis.

hej igen

Jaha, jag har nu bytt till den nya versionen av blogger. Märks det? Nä. För jag fattar inte skillnaden. Det har kommit till en ruta längst ner där man kan skriva in labels, det är enda skillnaden. Men jag vet ju för fan inte vad labels är!

Jag kan i alla fall glädja alla som oroat sig för mig ang. nyårsaftonens käftsmäll att svullnaden har lagt sig. Tenacious D och chilla hos mamma på landet gör susen för den mest sargade själ.

Så NU tänker jag berätta om det komiska inslaget från nyår. På inbjudan stod att det skulle vara städat, vuxet och coctailmingligt fram till tolvslaget, sen skulle dunken åka fram och rockenrollen på. Och... en del hade kanske tagit det lite väl bokstavligt... Jag har en liten beundrare (eller har haft, jag har nog inte det längre) som jag pratade med en del under kvällen. Trevlig men lite småskum, kunde inte sätta fingret på det riktigt. Förräns efter tolv. Då han tog på sig LACKBYXORNA och satte en piska i skärpet typ. Och blev mer närgången med sitt flörteri med Ozzy. Och HUR närgången? Jo, han daskade till Ozzy i stjärten med jämna mellanrum. Med handen. Smisk smisk. Vilket... annorlunda sätt att visa uppskattning på tänkte jag. Till slut gick det så långt att jag fick säga att "du det där är inte riktigt min grej" och sen frågade jag honom om han hade smiskeri som hobby. "Japp, jag är med i KN!" (kinky nights)

Så, om nån tycker sånt är skoj så kan jag förmedla kontakten! hahaha...

Jag försökte verkligen vara vidsynt. Jens tyckte jag var trångsynt. Men alltså... är det nåt fel på en om man går igång på vanligt jävla sex med EN person av manligt kön? Måste man vilja exprimentera? Vad hände med sex outta love? Jag + man jag är kär i = da shit.

Undrar just hur många läsare jag skulle få om jag labelade sex och smisk? Och hur många kinky inlägg jag skulle få? Vågar nog inte prova.

Senaste dagarna har jag tillägnat med att lära modern att använda tabbknappen och suddknappen på datorn. O my god. Hur förklarar man att även mellanrum är text liksom? Eller inte text men... bearbetad yta? Fy fan va svårt. Och jag förstår att hon inte fattar! Hon är dessutom kvar i den tid då man tror att datorn ska explodera om man trycker på enter vid fel tillfälle. Oj oj. Men hon är duktig! Envis! Och 65 bast!

Crappy new year

Jaha nyåret började med en riktigt fet käftsmäll. Man ska veta sin plats på jorden verkar det som. Inte springa omkring och vara glad inte, sånt trams. Årskrönika i förtid för år 2007: Ångest, elände, depression, ensamhet, stress, fetma.

Nån dag när jag är lite gladare kanske jag kan berätta valda delar ur gårdagens ångestnyårsfirande för hugade, för det finns komiska inslag. Men inte nu. Tycker mest att livet är elakt mot mig just nu. Och då är det lite svårt att skratta.

Nu går jag i exil hos morsan på landet så länge jag kan.