På cykeln på vägen hem från sista danskursen formulerade jag i mitt stilla sinne ihop ett skitbra inlägg om att jag just då var avundsjuk på folk som har en stark tro på Gud. Fast nu är jag så djefvulusiskt trött, helt sjukt trött, helt sjukligt trött, friskare, men tröööööööött! Och utmattad. Tenta imorrn och jag har inte ens svarat på alla frågor än. Sätter min tilltro till de få timmar jag har på mig innan tentan börjar. Men inser att kommer vissa frågor så är jag... kokt.
Ångest.
Tröttja.
Hade varit gött att ha en Gud nu.
onsdag, oktober 31, 2007
tisdag, oktober 30, 2007
Hello my name is Bajs-Ozzy
Blä. Idag är jag en dålig kompis överlag, en dålig svägerska som inte ringer IT-mamman och grattar utan bara nätgrattar (länk = usel kompromiss), en dålig student som inte har pluggat i tid utan får sitta och stressbanka in allt i sista sekunden, en dålig dotter som inte har ringt mamma på säkert två veckor, en dålig kosthållare som bara ätit typ mjöl hela dan, en dålig bloggare som inte kan skriva intressanta inlägg, en dålig hushållerska som har ett stökigt och dammigt hem, en dålig avslappnare som stressar upp mig nåt helt vansinnigt över tentan samt en dålig ta hand om mig självare som inte går och lägger mig nu på stört.
Skäms över mig själv just idag. Känner mig ego.
Skäms över mig själv just idag. Känner mig ego.
måndag, oktober 29, 2007
ynk
Jag är så sjuvk så sjuvk så jag nästan kolar vippen tror jag. Eller så har jag bara feber och skitont i halsen och luftrören, men ändå. Huvudet känns som om det är inpackat i en stor varm fluffboll som stänger ute världen till viss del. Till exempel så till den del att jag helt undgick att märka att Tant Johanna enträget försökte nå mig under två timmar medelst mobilen som låg ungefär 70 cm ifrån mig i en väska. (Dessutom spikat dagen igår att vi skulle höras idag, så då borde man ju vara lite vaken eller?) Så här kommer en offentlig ursäkt för det.
Förlåt mig Tant Johanna för att jag är en bajskorv. Hoppas du tycker om mig i alla fall.
Också så sjuvk att jag en minut innan jag ska hoppa på bussen kommer på att jag lovat att möta upp Erik i improgruppen för att överlämna nycklar. Det var ju tur att jag inte hann hoppa på bussen. Feberyrslig överenskommelse via telefon att mötas en bit bort på störtens. Tur att Erik bor ungefär 500 meter ifrån där jag var.
Också så sjuvk att jag lätt förtjänar att min pojkvän kommer hit och städar upp mitt hem, värmer lite välling, bäddar in mig i filt och klappar mig på huvet tills jag somnar. Om jag hade haft nån alltså.
Och så sjuvk att det gör ont i öronen av knappetiknappeti-ljudet från datortangenterna.
Syndast av allt är att jag har gansta-tenta på torsdag och måste plugga ungefär fjorton timmar om dagen fram tills dess för att få godkänt.
Jag är så ensam och korkad.
*lögn* Jag är egentligen skitsmart och sitter och rular fett i studiegruppen trots att jag har feber. Sug på den. Jag är inte ensam heller, jag har ju till exempel en vän som sökt mig i två timmar idag bara för att få leka med mig en stund.
Jag är bara lite feberynklig.
Förlåt mig Tant Johanna för att jag är en bajskorv. Hoppas du tycker om mig i alla fall.
Också så sjuvk att jag en minut innan jag ska hoppa på bussen kommer på att jag lovat att möta upp Erik i improgruppen för att överlämna nycklar. Det var ju tur att jag inte hann hoppa på bussen. Feberyrslig överenskommelse via telefon att mötas en bit bort på störtens. Tur att Erik bor ungefär 500 meter ifrån där jag var.
Också så sjuvk att jag lätt förtjänar att min pojkvän kommer hit och städar upp mitt hem, värmer lite välling, bäddar in mig i filt och klappar mig på huvet tills jag somnar. Om jag hade haft nån alltså.
Och så sjuvk att det gör ont i öronen av knappetiknappeti-ljudet från datortangenterna.
Syndast av allt är att jag har gansta-tenta på torsdag och måste plugga ungefär fjorton timmar om dagen fram tills dess för att få godkänt.
Jag är så ensam och korkad.
*lögn* Jag är egentligen skitsmart och sitter och rular fett i studiegruppen trots att jag har feber. Sug på den. Jag är inte ensam heller, jag har ju till exempel en vän som sökt mig i två timmar idag bara för att få leka med mig en stund.
Jag är bara lite feberynklig.
söndag, oktober 28, 2007
Slutvelat!
Nä, det här håller inte. Jag måste sluta prata som en fjortis och börja bete mig som en vuxen.
Rödstrumpan på jobb
I mitt lilla extraknäcksföretag är våra vanligaste uppdrag att åka till ett stort köpcenter i norrra utkanten av stan och göra ansiktsmålningar på barn. Det är nog världens bästa extraknäck. Oftast ett lagom högt tempo, nästan aldrig långa köer, sällan segt stillasittande. Och... fett pröjs såklart.
När man målar barn grips man ungefär var tionde minut av genuspanik. För vad vill killarna vara? Lejon, tiger, drake, spindelmannen... Vad vill tjejerna vara? Rosa fjäril, rosa katt, prinsessa, blomma på kinden, hjärta på kinden... Och då sitter man där som genusmedveten vuxen och försöker tipsa tjejerna om att man kan bli drake. Men man tipsar inte killarna om att de kan bli rosa fjäril. Ilska i Ozzys rödstrumpssjäl. Varför ska tjejerna pushas att vara tuffa - spela på killarnas planhalva - men inte tvärtom?
Ett typiskt exempel, som samtidigt är sjukt roligt. Min kollega fick för några år sedan en riktigt tuff kickerskille som ville bli sminkad. Till prinsessa. Hon fnissade lite och tänkte att shit, han kommer bli störtmobbad. "Ska du inte bli nåt lite tuffare?" varpå killen svarar (med cool kickersbrytning) "Okej då. Snigel."
Igår kom en hel syskonskara knallandes. Två storebröder och en lillasyster i rosa kläder och mjukt, ljust, lockigt hår. Som en liten prinsessa. Storebrollan vill bli dödskalle. Lilltjejens tur. Tänker "jaha, här blir det väl en rosa fjäril igen då." Men ack nej. Tjejen vill bli dödskalle. Jakopp, kollegan för dagen, målar henne till dödskalle. Och det ser så sjukt kul ut! En liten rosa guldlockig tjej med dödskallesminkning! Går omkring och leker läskig. Väser lite åt vuxna som går förbi. De vuxna charmas totalt och säger "Men oj vad fin du var!" Tjejen tittar lyckligt på mamma och säger "ja läski!". I mitt stilla sinne undrar jag om de vuxna hade sagt "vad fin du är" om det varit en kille som kikat fram och väst.
Tjejer ska vara fina, killar ska vara tuffa. Eller?
Och för att sluta med en komisk knorr så kommer här lite guld-ögonblick från min ansiktsmålningskarriär.
Barn som inte pratar svenska. Säger till pappa vad han vill bli. Pappa skrattar. Jag frågar vad han sa. "Han vill ha ett badkar på kinden."
"Vad vill du bli då?" "Blåmes!"
"Vad vill du bli då?" "Jag vill ha en tårta på kinden."
"Vad vill du bli då?" "Rosa!" (gissa könet)
När man målar barn grips man ungefär var tionde minut av genuspanik. För vad vill killarna vara? Lejon, tiger, drake, spindelmannen... Vad vill tjejerna vara? Rosa fjäril, rosa katt, prinsessa, blomma på kinden, hjärta på kinden... Och då sitter man där som genusmedveten vuxen och försöker tipsa tjejerna om att man kan bli drake. Men man tipsar inte killarna om att de kan bli rosa fjäril. Ilska i Ozzys rödstrumpssjäl. Varför ska tjejerna pushas att vara tuffa - spela på killarnas planhalva - men inte tvärtom?
Ett typiskt exempel, som samtidigt är sjukt roligt. Min kollega fick för några år sedan en riktigt tuff kickerskille som ville bli sminkad. Till prinsessa. Hon fnissade lite och tänkte att shit, han kommer bli störtmobbad. "Ska du inte bli nåt lite tuffare?" varpå killen svarar (med cool kickersbrytning) "Okej då. Snigel."
Igår kom en hel syskonskara knallandes. Två storebröder och en lillasyster i rosa kläder och mjukt, ljust, lockigt hår. Som en liten prinsessa. Storebrollan vill bli dödskalle. Lilltjejens tur. Tänker "jaha, här blir det väl en rosa fjäril igen då." Men ack nej. Tjejen vill bli dödskalle. Jakopp, kollegan för dagen, målar henne till dödskalle. Och det ser så sjukt kul ut! En liten rosa guldlockig tjej med dödskallesminkning! Går omkring och leker läskig. Väser lite åt vuxna som går förbi. De vuxna charmas totalt och säger "Men oj vad fin du var!" Tjejen tittar lyckligt på mamma och säger "ja läski!". I mitt stilla sinne undrar jag om de vuxna hade sagt "vad fin du är" om det varit en kille som kikat fram och väst.
Tjejer ska vara fina, killar ska vara tuffa. Eller?
Och för att sluta med en komisk knorr så kommer här lite guld-ögonblick från min ansiktsmålningskarriär.
Barn som inte pratar svenska. Säger till pappa vad han vill bli. Pappa skrattar. Jag frågar vad han sa. "Han vill ha ett badkar på kinden."
"Vad vill du bli då?" "Blåmes!"
"Vad vill du bli då?" "Jag vill ha en tårta på kinden."
"Vad vill du bli då?" "Rosa!" (gissa könet)
fredag, oktober 26, 2007
Vardagsfetishism?
Köpte nya strumpbyxor häromdagen. Tjocka. Mysiga. Mjuka. Och kom på mig själv med att längta tills idag så jag fick ta på mig dem. För jag tror att det (nästan) inte finns något bättre än att ta på sig ett nytt par strumpor. Och om strumporna dessutom går ända upp till midjan, ja då är lyckan nästintill total.
Nu är det idag. Och jag får ta på dem. Mmmmm. Mjuka! Oslitna, direkt ur paketen! Njutning!
Och ibland när jag sitter i pluggsoffan kan jag komma på mig själv med att bara må bra. För att jag har strumpbyxor på mig. För det är fint. Och bekvämt. Och man får snygga ben. Och så vidare. Min vardagsfetishism. What's yours?
Ps: Jag klådde brollan! Om tid räknas alltså.
Nu är det idag. Och jag får ta på dem. Mmmmm. Mjuka! Oslitna, direkt ur paketen! Njutning!
Och ibland när jag sitter i pluggsoffan kan jag komma på mig själv med att bara må bra. För att jag har strumpbyxor på mig. För det är fint. Och bekvämt. Och man får snygga ben. Och så vidare. Min vardagsfetishism. What's yours?
Ps: Jag klådde brollan! Om tid räknas alltså.
hoho... skrivklådan?
Enligt Jakopp har jag skrivit 512 inlägg i år.
Har jag inget liv?
Eller, det kanske är just det jag har? Så mycket liv att jag har sjukt mycket att skriva om. Vet inte vad som har hänt med mitt ordbajsflow på sista tiden dock. Känns knöligt att skriva.
Har drömt mardrömmar två nätter i rad. Idag var bland annat after work impron. Bara för att det kommer så mycket folk att vi måste stänga igen när antalet överstiger 110 pers. Ger Ozzy ångest. Folk kommer bli arga, kasta gammal frukt på oss! Eller så kommer de bara fatta hur fett jäkla bra vi är och komma på våra föreställningar istället. Drömde dessutom att jag gick danskurs för en extremt tatuerad kvinna som lärde ut en enda tur. Som såg ut som en gående "kissande hunden".
Nä, jag skiter i det här, det blir inget intressant av'et.
Har jag inget liv?
Eller, det kanske är just det jag har? Så mycket liv att jag har sjukt mycket att skriva om. Vet inte vad som har hänt med mitt ordbajsflow på sista tiden dock. Känns knöligt att skriva.
Har drömt mardrömmar två nätter i rad. Idag var bland annat after work impron. Bara för att det kommer så mycket folk att vi måste stänga igen när antalet överstiger 110 pers. Ger Ozzy ångest. Folk kommer bli arga, kasta gammal frukt på oss! Eller så kommer de bara fatta hur fett jäkla bra vi är och komma på våra föreställningar istället. Drömde dessutom att jag gick danskurs för en extremt tatuerad kvinna som lärde ut en enda tur. Som såg ut som en gående "kissande hunden".
Nä, jag skiter i det här, det blir inget intressant av'et.
torsdag, oktober 25, 2007
Det är ju bara kärlek ffs!
Tänk vad lite sömn kan göra. Idag är det skitintressant med upplysningen hurra hurra.
Någon mer som har reflekterat över hur fantastisk rent innehållsmässigt låten med hon Säkert - Hello Saferidetjejen och Peter Jöback är? En helt vanlig låt om kärlek. Hurra! Har alltid stört mig på att så fort homosexuell kärlek skildras i kultur så är den det avvikande, det udda. Och jo... rent procentuellt så är det väl inte normen i samhället, men det handlar om kärlek mellan två människor. Vad är det som är så otroligt ögonbrynshöjande med det?
Ojoj det här skulle jag aldrig börjat skriva om känner jag, för jag har inte tid att snärja in mig i debatten! Reformation och renässans väntar...
Fast mest stör mig nog min egen starka drift att poängtera att jag är hetero när jag skriver om sånt här. Spela roll! Sen börjar de gamla argumenten om barnalstring och annat snurra igång i skallen.
Nä, jag lämnar det här, men varsågoda att diskutera loss i kommentarerna!
Någon mer som har reflekterat över hur fantastisk rent innehållsmässigt låten med hon Säkert - Hello Saferidetjejen och Peter Jöback är? En helt vanlig låt om kärlek. Hurra! Har alltid stört mig på att så fort homosexuell kärlek skildras i kultur så är den det avvikande, det udda. Och jo... rent procentuellt så är det väl inte normen i samhället, men det handlar om kärlek mellan två människor. Vad är det som är så otroligt ögonbrynshöjande med det?
Ojoj det här skulle jag aldrig börjat skriva om känner jag, för jag har inte tid att snärja in mig i debatten! Reformation och renässans väntar...
Fast mest stör mig nog min egen starka drift att poängtera att jag är hetero när jag skriver om sånt här. Spela roll! Sen börjar de gamla argumenten om barnalstring och annat snurra igång i skallen.
Nä, jag lämnar det här, men varsågoda att diskutera loss i kommentarerna!
onsdag, oktober 24, 2007
Sömnig reflektion mitt i pluggpausen
Så var det dags igen. "Jämför renässansen och reformationen bla bla blä bluttan blaj". Jag somnar ungefär varannan sida. VARFÖR finns det ingen heltäckande historiebok på svenska?
Har absolut noll intressanta/fascinerande/roliga iakttagelser att dela med mig av idag känner jag. Oftast brukar jag kunne öppna ett nytt tomt inlägg, börja skriva och så kommer orden av sig själva.
Nu?
Tomt.
Trött.
Somnar. Har till och med knarkat upp mig med ett gäng socker. Somnar ändå.
Jag undrar verkligen hur jag ska klara av att bli förälder. För här sitter jag och är helt utsliten för att klockan har ringt sju en hel vecka i sträck. Sju är ändå rätt sent i många föräldrars ögon.
Jo jag kom på en ganska skojig reflektion jag gjorde häromdagen. Skulle fota mig innan jag skulle gå till dansen. Kände mig fin, fiffad, tänkte att det kan vara kul att ha kort på hur man ser ut när man går och dansar. Tar kort. Tittar på kortet. Och ser...
min bror.
Ibland är jag så SJUKT likt min bror (som bloggar här, men det vet ni väl vid det här laget?). Skumt är också att min bror är toklik pappa. Jag är toklik mamma. Och ändå ser vi likadana ut. Förutom håret. Brollan - kort ljust, jag - långt mörkt. Eller ja... nuförtiden är vi ju faktiskt gråhåriga bägge två. Jag döljer det dock under ett ton färg.
Och på tal om färg så har jag hamnat i ett dilemma. Fick en idé för ett tag sen om att jag ville ha råttfärgat hår. Men nuförtiden har jag ju ingen transvestifrisör som jag kan gå till och experimentera gratis, så jag får experimentera hemma själv. Tänkte att jag får gå ner i ton, från svart till mörkbrun till brun till ljusbrun till rått. Har hållt på i ett år nu. Kommit till brun. Fast mitt hår ser fortfarande svart ut. Och nu är jag toksugen på att färga det svart igen.
Hålla ut? Bleka hela skiten? (Då lär det bli ricebush à la carte.) Svart?
Har absolut noll intressanta/fascinerande/roliga iakttagelser att dela med mig av idag känner jag. Oftast brukar jag kunne öppna ett nytt tomt inlägg, börja skriva och så kommer orden av sig själva.
Nu?
Tomt.
Trött.
Somnar. Har till och med knarkat upp mig med ett gäng socker. Somnar ändå.
Jag undrar verkligen hur jag ska klara av att bli förälder. För här sitter jag och är helt utsliten för att klockan har ringt sju en hel vecka i sträck. Sju är ändå rätt sent i många föräldrars ögon.
Jo jag kom på en ganska skojig reflektion jag gjorde häromdagen. Skulle fota mig innan jag skulle gå till dansen. Kände mig fin, fiffad, tänkte att det kan vara kul att ha kort på hur man ser ut när man går och dansar. Tar kort. Tittar på kortet. Och ser...
min bror.
Ibland är jag så SJUKT likt min bror (som bloggar här, men det vet ni väl vid det här laget?). Skumt är också att min bror är toklik pappa. Jag är toklik mamma. Och ändå ser vi likadana ut. Förutom håret. Brollan - kort ljust, jag - långt mörkt. Eller ja... nuförtiden är vi ju faktiskt gråhåriga bägge två. Jag döljer det dock under ett ton färg.
Och på tal om färg så har jag hamnat i ett dilemma. Fick en idé för ett tag sen om att jag ville ha råttfärgat hår. Men nuförtiden har jag ju ingen transvestifrisör som jag kan gå till och experimentera gratis, så jag får experimentera hemma själv. Tänkte att jag får gå ner i ton, från svart till mörkbrun till brun till ljusbrun till rått. Har hållt på i ett år nu. Kommit till brun. Fast mitt hår ser fortfarande svart ut. Och nu är jag toksugen på att färga det svart igen.
Hålla ut? Bleka hela skiten? (Då lär det bli ricebush à la carte.) Svart?
måndag, oktober 22, 2007
Hej, mitt namn är Narcissus?
Det var inte så konstigt att hantverkarhunken inte dök upp och hantverkade i mitt hem förra måndagen
eftersom det är den HÄR måndagen de ska komma.
Förra veckan var mitt hem spick and span, skitfint och fiffat för att charma hunken. Idag orkar jag inte bry mig. Vad är en hantverkarhunk på slottet? Han kan ju vara alldeles tråkig och... trist och... tråkig och... alldeles... alldeles... tråkig! Nä, orkar inte springa omkring och vara ljuvlig hela tiden. Så idag står det disk ivägen just där hantverkarhunken skall jobba. Obra. Men jag ORKAR INTE! Måste läsa om franska revolutionen tills imorrn. Måste alltså trycka i mig kopiösa mängder kaffe och choklad, äta halvfabrikat och tillbringa fjarton timmar i soffan med bok under näsan.
Ja... ni märker ju hur bra det går. Här sitter jag. Och har dessutom lovat en klasskompis som kuggade på tentan att maila över alla mina punkter som jag pluggade in inför tentan som jag fick vg på fy fan vad jag är bra.
Om ni undrar varför jag just nu tjötar så himla mycket om hur bra jag är så är det för att det kan vara bra att ha och plocka fram sen, när man tycker att man misslyckats med hela livet. För så känns det ju också ibland. Jag är 35 utan familj och fast förhållande, bor i en sunkig studentläga bland en massa stökiga studenter, lyckades aldrig bli erkänd skådis trots att jag är skitbra.
Bra att lägga lite egenkärlek på lager, in case of sämre tider. Så hejja mig!
eftersom det är den HÄR måndagen de ska komma.
Förra veckan var mitt hem spick and span, skitfint och fiffat för att charma hunken. Idag orkar jag inte bry mig. Vad är en hantverkarhunk på slottet? Han kan ju vara alldeles tråkig och... trist och... tråkig och... alldeles... alldeles... tråkig! Nä, orkar inte springa omkring och vara ljuvlig hela tiden. Så idag står det disk ivägen just där hantverkarhunken skall jobba. Obra. Men jag ORKAR INTE! Måste läsa om franska revolutionen tills imorrn. Måste alltså trycka i mig kopiösa mängder kaffe och choklad, äta halvfabrikat och tillbringa fjarton timmar i soffan med bok under näsan.
Ja... ni märker ju hur bra det går. Här sitter jag. Och har dessutom lovat en klasskompis som kuggade på tentan att maila över alla mina punkter som jag pluggade in inför tentan som jag fick vg på fy fan vad jag är bra.
Om ni undrar varför jag just nu tjötar så himla mycket om hur bra jag är så är det för att det kan vara bra att ha och plocka fram sen, när man tycker att man misslyckats med hela livet. För så känns det ju också ibland. Jag är 35 utan familj och fast förhållande, bor i en sunkig studentläga bland en massa stökiga studenter, lyckades aldrig bli erkänd skådis trots att jag är skitbra.
Bra att lägga lite egenkärlek på lager, in case of sämre tider. Så hejja mig!
söndag, oktober 21, 2007
Life is sweet and I'm da bomb
Jag vidhåller att jag är en helt grymt asbra pedagog. Fy fan vad jag e bra, fy fan vad jag e bra. I alla fall impropedagog. Bra. Eller... grymt bra.
Men å andra sidan... det underlättar ju när man har en grupp som bara vill lära sig mer. Som när man säger att klockan är fem och kursen är slut gnyr och säger neeeeej mera mera mera! Som säger att jag tycker vi ger Ozzy en fet gruppkram för att hon är så bra.
Cyklade hem med ett fånigt leende på munnen. Fnissade åt improvisationer mina fantastiska elever hade gjort. Töntiga lekar vi lekt. Glad åt att bara få tysen ton kärlek öst över sig två dagar i sträck. Eller lyrisk.
JAG ÄR SÅ BRA OCH JAG ÄR SÅ GLAD. Jag tror jag vill gifta mig med mig.
Men å andra sidan... det underlättar ju när man har en grupp som bara vill lära sig mer. Som när man säger att klockan är fem och kursen är slut gnyr och säger neeeeej mera mera mera! Som säger att jag tycker vi ger Ozzy en fet gruppkram för att hon är så bra.
Cyklade hem med ett fånigt leende på munnen. Fnissade åt improvisationer mina fantastiska elever hade gjort. Töntiga lekar vi lekt. Glad åt att bara få tysen ton kärlek öst över sig två dagar i sträck. Eller lyrisk.
JAG ÄR SÅ BRA OCH JAG ÄR SÅ GLAD. Jag tror jag vill gifta mig med mig.
lördag, oktober 20, 2007
Ozzy - überpedagogen from heaven
Klockan är 21:56 pip och jag är astrött igen. Kunde inte somna inatt, dels hade grannen fest. Ovanligt. Dels var jag nog undermedvetet nervös för improkursen jag skulle hålla över helgen.
Gäspar käken ur led ikväll.
Hes, pratat halva dan, coachat impro. Och det var.... SÅ JÄVLA KUUUUUUUUL! Och JAG ÄR SÅ JÄVLA BRAAAAAAA!
Jag blir lika förvånad varje gång jag håller någon typ av teaterkurs. Jag är fan mastodontpedagogen. Fett bra! Ok, småsaker kunde gjorts annorlunda, men hur lätt är det att planera en improkurs för ett helt gäng okända människor? Man vet noll om vad de kan, vad de vill ha ut av kursen osv. Och så går man dit med en jätteluddig planering och bara... wings it. Brings it. De ställer frågor. Jag kan svara. Jag kan se vad varje enskild individ behöver, och jag kan få fram det ur dem. De blir bättre under min ledning. Mycket bättre. Utvecklas snabbt.
Jag är grym.
Och nu behöver jag sömn.
Natti. (Klockan är tio på kvällen, detta är sjykt I tell ya.)
Gäspar käken ur led ikväll.
Hes, pratat halva dan, coachat impro. Och det var.... SÅ JÄVLA KUUUUUUUUL! Och JAG ÄR SÅ JÄVLA BRAAAAAAA!
Jag blir lika förvånad varje gång jag håller någon typ av teaterkurs. Jag är fan mastodontpedagogen. Fett bra! Ok, småsaker kunde gjorts annorlunda, men hur lätt är det att planera en improkurs för ett helt gäng okända människor? Man vet noll om vad de kan, vad de vill ha ut av kursen osv. Och så går man dit med en jätteluddig planering och bara... wings it. Brings it. De ställer frågor. Jag kan svara. Jag kan se vad varje enskild individ behöver, och jag kan få fram det ur dem. De blir bättre under min ledning. Mycket bättre. Utvecklas snabbt.
Jag är grym.
Och nu behöver jag sömn.
Natti. (Klockan är tio på kvällen, detta är sjykt I tell ya.)
fredag, oktober 19, 2007
Leva livet i hundranitti ja
Klockan är 22:36 pip, jag är skittrött, sleten och måste gå igenom planeringen för improkursen som jag ska hålla lördag-söndag. 12 timmar övningar jäh män. Och jag måste göra det NU.
NU!...
NU!...
My god. Jag tror tummen har grott fast.
Världens konstigaste dag för övrigt, nog därför jag är så toktrött.
Dagen började med att jag väcktes ur en helt bisarr och jättesymbolisk dröm om en massa killar som stod i kö för att få bli ihop med mig, men när en snubbe la armarna om mig så trillade tänderna ut. Plingeling - mamma ringer och vill ha hjälp med hur hon ska hitta ett recept på internet. På rostbiff med kantarellgrejs. Klockan fem i nio på morgonen. Bisarrt.
Går till skolan. Tentaresultaten på jäveltentan har kommit. Och jag fick... Vg. Hur fan gick det till? Bisarrt.
Lite svårt att koncentera mig under föreläsningen. Messar med improgruppen, inser att jag är den enda som är i stan och har nycklar till teatern. Måste därför kasta om alla mina planer om matlagning och softning över bord och istället kasta mig hem för att klottra ner bokningar och annat för att kasta mig till teatern för att kasta i mig mat för att kasta fram allt som ska säljas i foyern för att kasta ut biljetter till en överbokad teater och försöka knö in alla. Kolla första akt, springa ut under akten och sätta på mer kaffe eftersom det är så sjukt mycket folk, sälja sälja sälja i pausen inte hinna andas. Kolla andra akt, röja efteråt, inte hinna sitta ner och prata, sist kvar, cykla hem, kom hem nu.
På vägen till teatern ringer dessutom Strulputten, något han aldrig gjort förut. Han brukar bara messa konstiga saker för att sedan sluta sig som en mussla. Han hade träffat tant Johanna på krogen igår och skummat sig järnet. Han ville typ... ja, vad ville han? Ursäkta sig för mig och be mig be henne om ursäkt å hans vägnar för att han var så koko igår. Försökte föra något slags samtal med honom, komma nånstans, förstå honom lite. Omöjligt. Jag tror han är en rymdvarelse. Bisarr.
Det här skulle ju bli en soft dag. Vart tok. Vill sova. Måste planera. Raj raj.
NU!...
NU!...
My god. Jag tror tummen har grott fast.
Världens konstigaste dag för övrigt, nog därför jag är så toktrött.
Dagen började med att jag väcktes ur en helt bisarr och jättesymbolisk dröm om en massa killar som stod i kö för att få bli ihop med mig, men när en snubbe la armarna om mig så trillade tänderna ut. Plingeling - mamma ringer och vill ha hjälp med hur hon ska hitta ett recept på internet. På rostbiff med kantarellgrejs. Klockan fem i nio på morgonen. Bisarrt.
Går till skolan. Tentaresultaten på jäveltentan har kommit. Och jag fick... Vg. Hur fan gick det till? Bisarrt.
Lite svårt att koncentera mig under föreläsningen. Messar med improgruppen, inser att jag är den enda som är i stan och har nycklar till teatern. Måste därför kasta om alla mina planer om matlagning och softning över bord och istället kasta mig hem för att klottra ner bokningar och annat för att kasta mig till teatern för att kasta i mig mat för att kasta fram allt som ska säljas i foyern för att kasta ut biljetter till en överbokad teater och försöka knö in alla. Kolla första akt, springa ut under akten och sätta på mer kaffe eftersom det är så sjukt mycket folk, sälja sälja sälja i pausen inte hinna andas. Kolla andra akt, röja efteråt, inte hinna sitta ner och prata, sist kvar, cykla hem, kom hem nu.
På vägen till teatern ringer dessutom Strulputten, något han aldrig gjort förut. Han brukar bara messa konstiga saker för att sedan sluta sig som en mussla. Han hade träffat tant Johanna på krogen igår och skummat sig järnet. Han ville typ... ja, vad ville han? Ursäkta sig för mig och be mig be henne om ursäkt å hans vägnar för att han var så koko igår. Försökte föra något slags samtal med honom, komma nånstans, förstå honom lite. Omöjligt. Jag tror han är en rymdvarelse. Bisarr.
Det här skulle ju bli en soft dag. Vart tok. Vill sova. Måste planera. Raj raj.
torsdag, oktober 18, 2007
Heja Härman
Liten lätt bloggtork här. Mr Madison utmanade mig häromdagen att flasha sju sanningar om mig själv, men jag vet inte... tycker jag fläker ut sanningar om mig själv här dagligen, så det skulle nog inte tillföra så mycket. Sorry M! Lotten hade däremot en skoj grej som man kan joxa med om man är en sanningssägande bloggtorkare. Åtta saker jag försökt mig på men aldrig kommer ge en andra chans!
1: Sushi. Det smakar röv. Punkt.
2: Slalom. Bambi på hal is + höjdskräck = omöjligt att kunna åka skidor.
Hmm.. märker redan hur svårt det här var, för jag är ju en andrachansare. Man ska aldrig ge upp!
3: Téet på cafe Japan. Smakar som att doppa tungan rakt ner i havet.
4: Smisk
5: Åka Finlandsbåt.
6: Äta krukväxten Våreld/Höstglöd/Kalanchoë (kärt barn har många namn)
7: Clownkurs för Sue Morrisson - häxan from hell. (Ta på dig en röd näsa, tänk på någon personlig tragedi och gråt på riktigt när 15 pers sitter och tittar.)
8: Drinken aphjärna. (Häll Baileys i nån sprit minns inte vilken, och lite grenadine. Bayliesen klumpar sig och ser ut som en hjärna med en röd hinna runt.)
Hmm. Blev en liten kombo av Lottens och Madisons utmaning. För inte visste ni att jag käkat krukväxt? Kanske ska tillägga att jag var 26 år gammal när jag gjorde det. Alla som tror att jag var nykter, räck upp en hand.
1: Sushi. Det smakar röv. Punkt.
2: Slalom. Bambi på hal is + höjdskräck = omöjligt att kunna åka skidor.
Hmm.. märker redan hur svårt det här var, för jag är ju en andrachansare. Man ska aldrig ge upp!
3: Téet på cafe Japan. Smakar som att doppa tungan rakt ner i havet.
4: Smisk
5: Åka Finlandsbåt.
6: Äta krukväxten Våreld/Höstglöd/Kalanchoë (kärt barn har många namn)
7: Clownkurs för Sue Morrisson - häxan from hell. (Ta på dig en röd näsa, tänk på någon personlig tragedi och gråt på riktigt när 15 pers sitter och tittar.)
8: Drinken aphjärna. (Häll Baileys i nån sprit minns inte vilken, och lite grenadine. Bayliesen klumpar sig och ser ut som en hjärna med en röd hinna runt.)
Hmm. Blev en liten kombo av Lottens och Madisons utmaning. För inte visste ni att jag käkat krukväxt? Kanske ska tillägga att jag var 26 år gammal när jag gjorde det. Alla som tror att jag var nykter, räck upp en hand.
onsdag, oktober 17, 2007
God morgon?
Idag är en såndär morgon när Sara har något viktigt på hjärtat och ringer och väcker morgonmonstret tio över nio. Och eftersom jag på grund av överstimulans (impro är så jävla kuuuul men opraktisk kvällsaktivitet) inte kunde somna förräns halv två så är morgonmonstret ett riktigt elakt ett.
Men
Idag är till följd av Saras samtal också en såndär dag då morgonkaffe hinns med, vilket det ALDRIG gör annars, vilket oftast resulterar i en sjukt sur Ozzy. Så, lite gladare Ozzy, morgonmonstret is fading out så smått.
Idag är också till följd av Sara en dag där jag hinner att chatta med Cicci för en gångs skull istället för "jag måste skynda mig ska till skolan" "ja jag också ska vara på jobbet om fem typ".
Idag är också till följd av Cicci en dag när man får se den här sjukt roliga fågeln och börjar dagen med att asflabba. Cicci genererar dessutom dagens andra asflabb genom att berätta att hon strax ska på dejt. På akvarellmuséet i Skärhamn. Där skall asflabbet komma, för er som inte vet det. Cicci säger: "då ska man plötsligt duscha för att gå å kolla på konst me nån man inte känner.." Humor! Hejja Cicci.
Cicci är nog världens mesta och bästa dejtare tror jag. Själv tycker jag att dejtandet är lite klurigt, speciellt varianten träffas på nätet. Det blir liksom... Jaha, hej okända människa, nu ska vi se om vi är pojkvän-flickvänmaterial. Vore ju ett mirakel om man blev kär under såna premisser. Själv har jag aldrig lyckats.
Anywho, Sara, du är förlåten. Jag fick ju tid över av dig. Fast du behöver inte ge mig den presenten fler gånger.
Men
Idag är till följd av Saras samtal också en såndär dag då morgonkaffe hinns med, vilket det ALDRIG gör annars, vilket oftast resulterar i en sjukt sur Ozzy. Så, lite gladare Ozzy, morgonmonstret is fading out så smått.
Idag är också till följd av Sara en dag där jag hinner att chatta med Cicci för en gångs skull istället för "jag måste skynda mig ska till skolan" "ja jag också ska vara på jobbet om fem typ".
Idag är också till följd av Cicci en dag när man får se den här sjukt roliga fågeln och börjar dagen med att asflabba. Cicci genererar dessutom dagens andra asflabb genom att berätta att hon strax ska på dejt. På akvarellmuséet i Skärhamn. Där skall asflabbet komma, för er som inte vet det. Cicci säger: "då ska man plötsligt duscha för att gå å kolla på konst me nån man inte känner.." Humor! Hejja Cicci.
Cicci är nog världens mesta och bästa dejtare tror jag. Själv tycker jag att dejtandet är lite klurigt, speciellt varianten träffas på nätet. Det blir liksom... Jaha, hej okända människa, nu ska vi se om vi är pojkvän-flickvänmaterial. Vore ju ett mirakel om man blev kär under såna premisser. Själv har jag aldrig lyckats.
Anywho, Sara, du är förlåten. Jag fick ju tid över av dig. Fast du behöver inte ge mig den presenten fler gånger.
tisdag, oktober 16, 2007
Inte så lätt att sova när man bara kan
tänka på killar tänka på killar tänka på killar tänka på killar tänka på killar tänka på killar
kärlekskrank? underdrift.
kärlekskrank? underdrift.
Ord att minnas jäh män
Det är det där med komplimanger. Det finns en del människor som verkligen kan konsten att ge komplimanger. Sådär så att man minns dem hela livet. För det vet vi ju att hårda ord sätter sig hårdare i själen än vad vänliga ord gör. Därför är det en konst att ge en komplimang på ett sådant sätt att människan man ger den till minns det. Gärna för livet.
Det finns människor som gödslar med komplimanger. Det är lite klurigt. Man förstår att deras baktanke är att stärka en, göra en glad, men blir det för mycket av det goda så kan det ibland få effekten att man inte tar till sig det. Det blir tomma ord. Men så finns det de riktiga komplimanghjältarna, de som verkligen kan ge en komplimang så den sätter sig. Eller är det kanske bara tillfället, situationen, sammanhanget som gör att komplimangen sätter sig?
Idag var jag nere och hälsade på plastystern Marina på jobbet igen (på SCHTADSCHTEATERRRRN) och fick mig en tjusig liten klippning av håret. Då sprang en av de gamla maskörrävarna förbi, vi kallar henne B, en helt underbar kvinna i kanske... 60-årsåldern? som bara sprutar av glädje och värme på nåt oförklarligt sätt. Och varje gång jag ser henne blir jag så jäkla glad. För hon gav mig en komplimang en gång som jag aldrig kommer att glömma.
Det var någon premiärfest tror jag för någon pjäs som Marina jobbat med (på SCHTADSCHTEATERRRRRN). Maskörgänget skulle ha lite vinåsnacksåprataskit-sittning inne på maskavdelningen, och den lilla wannabee-skådisvännen Ozzy fick vara med. (Så jävla trevliga människor de där maskörerna för övrigt.) Så sitter vi och pratar, och då säger denna B typ:
- Alltså jag tycker du är så jäkla cool! Du är så vacker! Jättehärlig!
Och så var det inget mer med det.
Men det kommer jag aldrig glömma. Tack B. Du är fin! Jag ska bli som dig när jag blir stor.
Fortsättning följer tror jag. För det finns ju apamycket mer att säga om det här ämnet, men jag ska vara på teatern om en knapp timma och måste äta och byta kläder innan. (Inte SCHTADSSHTEATERRRRN dock. Lilla frigruppsteatern.
Det finns människor som gödslar med komplimanger. Det är lite klurigt. Man förstår att deras baktanke är att stärka en, göra en glad, men blir det för mycket av det goda så kan det ibland få effekten att man inte tar till sig det. Det blir tomma ord. Men så finns det de riktiga komplimanghjältarna, de som verkligen kan ge en komplimang så den sätter sig. Eller är det kanske bara tillfället, situationen, sammanhanget som gör att komplimangen sätter sig?
Idag var jag nere och hälsade på plastystern Marina på jobbet igen (på SCHTADSCHTEATERRRRN) och fick mig en tjusig liten klippning av håret. Då sprang en av de gamla maskörrävarna förbi, vi kallar henne B, en helt underbar kvinna i kanske... 60-årsåldern? som bara sprutar av glädje och värme på nåt oförklarligt sätt. Och varje gång jag ser henne blir jag så jäkla glad. För hon gav mig en komplimang en gång som jag aldrig kommer att glömma.
Det var någon premiärfest tror jag för någon pjäs som Marina jobbat med (på SCHTADSCHTEATERRRRRN). Maskörgänget skulle ha lite vinåsnacksåprataskit-sittning inne på maskavdelningen, och den lilla wannabee-skådisvännen Ozzy fick vara med. (Så jävla trevliga människor de där maskörerna för övrigt.) Så sitter vi och pratar, och då säger denna B typ:
- Alltså jag tycker du är så jäkla cool! Du är så vacker! Jättehärlig!
Och så var det inget mer med det.
Men det kommer jag aldrig glömma. Tack B. Du är fin! Jag ska bli som dig när jag blir stor.
Fortsättning följer tror jag. För det finns ju apamycket mer att säga om det här ämnet, men jag ska vara på teatern om en knapp timma och måste äta och byta kläder innan. (Inte SCHTADSSHTEATERRRRN dock. Lilla frigruppsteatern.
Estrellas krispiga skruvar med sting, vinn en telefon och ring
I tonåren fick jag och mina kära väninnor dille på att tävla i diverse produkttävlingar, till exempel "skriv en slogan och vinn en årsförbrukning av chips". Det var så ovanstående fantastiska slogan kom till. Den vann dock inte. Inte heller "Mandel och frukt, min favoritprodukt" drog ner några applådåskor. Min kompis Kakan aka Strutluvan som då och då kikar in och lämnar en kommentar här är däremot världsmästare i att vinna saker.
För ett tag sen vann hon en fitnesshelg i Spanien. (Eller Portugal?) Hon fick åka ner och chilla och gå stavgång i Spanien (eller Portugal) i några dagar. Grattis. Några veckor senare meddelar hon fnissande att hon vunnit en ny tävling. Två veckors språkkurs i Spanien. Raj raj Kakan åker ner och språkar i två veckor. Fast häromdagen tog hon guldmedalj i tävlingsvinning. Man kunde vinna premiärbiljetter till nån film. Kakan tävlar. Några dagar senare ringer de från tävlingen och säger att hon vunnit. "Så du ska åka till London i övermorgon." Baaaaa packa mammas kappsäck, åka iväg, gå på filmpremiär. Klä upp sig lite kanske. Åka till bion. Komma fram...
och inse att röda mattan är framrullad och kantad av åttatyyysen paparazzis. Och där kommer Michelle Pfeiffer. Med flera. Och där går Kakan och hennes syrra, röda mattan fram och Silviavinkar.
Fy fan va coolt. Jag förstår inte hur hon lyckas! "Jag skrev en slogan" är hennes stadiga svar.
Funderar på vad jag själv vunnit i mitt liv.
Singeln "Purple rain" på en musiktävling på mellanstadiet.
Diverse andravinster på diverse Lisebergshjul.
Faktiskt två stjärnvinster också om jag inte minns fel.
En såndär pubertal kukväxt. I en tävling i.... LUFTGITARR! (Och hur fan stavar man till gittarr? Ett eller två t? Kommer aldrig lära mig det jäla ordet.)
Klistermärke, reflex och kortlek från det antika radioprogrammet "September".
Jeansskjorta från det klassiska radioprogrammet "Metropol".
Diverse omgångar öl på diverse pubquiz.
Fast höjdaren (förutom kukväxten) var nog när jag och mina tre kollegor i "Lords of death" musikquizlag vann en hel omgång (8 quiz), hamnade högst på rankingen och fick... varsitt säsongskort på Liseberg. Ett år efter att jag slutade på Liseberg och fortfarande hade tyysen polare där som vräkte fribiljetter över mig. Bland annat mina tre lagkamrater.
Höjdare. Enträget gå på musikquiz varje söndag, hitta ersättare när någon är sjuk, lyssna igenom hela sin musiksamling för att vinna... ett frikort till sitt eget jobb.
För ett tag sen vann hon en fitnesshelg i Spanien. (Eller Portugal?) Hon fick åka ner och chilla och gå stavgång i Spanien (eller Portugal) i några dagar. Grattis. Några veckor senare meddelar hon fnissande att hon vunnit en ny tävling. Två veckors språkkurs i Spanien. Raj raj Kakan åker ner och språkar i två veckor. Fast häromdagen tog hon guldmedalj i tävlingsvinning. Man kunde vinna premiärbiljetter till nån film. Kakan tävlar. Några dagar senare ringer de från tävlingen och säger att hon vunnit. "Så du ska åka till London i övermorgon." Baaaaa packa mammas kappsäck, åka iväg, gå på filmpremiär. Klä upp sig lite kanske. Åka till bion. Komma fram...
och inse att röda mattan är framrullad och kantad av åttatyyysen paparazzis. Och där kommer Michelle Pfeiffer. Med flera. Och där går Kakan och hennes syrra, röda mattan fram och Silviavinkar.
Fy fan va coolt. Jag förstår inte hur hon lyckas! "Jag skrev en slogan" är hennes stadiga svar.
Funderar på vad jag själv vunnit i mitt liv.
Singeln "Purple rain" på en musiktävling på mellanstadiet.
Diverse andravinster på diverse Lisebergshjul.
Faktiskt två stjärnvinster också om jag inte minns fel.
En såndär pubertal kukväxt. I en tävling i.... LUFTGITARR! (Och hur fan stavar man till gittarr? Ett eller två t? Kommer aldrig lära mig det jäla ordet.)
Klistermärke, reflex och kortlek från det antika radioprogrammet "September".
Jeansskjorta från det klassiska radioprogrammet "Metropol".
Diverse omgångar öl på diverse pubquiz.
Fast höjdaren (förutom kukväxten) var nog när jag och mina tre kollegor i "Lords of death" musikquizlag vann en hel omgång (8 quiz), hamnade högst på rankingen och fick... varsitt säsongskort på Liseberg. Ett år efter att jag slutade på Liseberg och fortfarande hade tyysen polare där som vräkte fribiljetter över mig. Bland annat mina tre lagkamrater.
Höjdare. Enträget gå på musikquiz varje söndag, hitta ersättare när någon är sjuk, lyssna igenom hela sin musiksamling för att vinna... ett frikort till sitt eget jobb.
måndag, oktober 15, 2007
Det här inlägget sponsras av Ozzy - den perfekta flickvännen
Citat från lördagens barnkalas:
Ozzy: Jag måste städa i helgen för jag får hem hantverkare på måndag.
Ozzys mamma: Städar du INNAN hantverkarna kommer?!
Kära mor. Du haver nog icke träffat hantverkarna på mitt studentområde. Här duger det icke att hava stökigt hem när de muskulösa hunkarna äntrar scenen. Här ska det vara spick and span (heter det så?) både vad gäller hem och Ozzy.
För att undvika förra hantverksbesökets fadäs "öppna näck invirad i täcke med håret åt alla håll för att utanför dörren finna herr Hantverkarhunk" satte jag idag en lapp på dörren. "Sover till klockan 9". Får man sova till nio så MÅSTE man få sova till nio om man heter Ozzy. Och det verkade funka. På morgonen - ingen hantverkarknackning. Göra sig fin. Äta frulle. Ingen hantverkare. Gå till skolan, tänka attans jag får inte säga hej hunk den här gången.
Kommer hem. Herr Hunk har inte varit här! Hoppets stjärna tänds i Ozzys ögon. Fixar en mycket hälsosam och grönsakig lunch, ifall herr Hunk skulle knacka på mitt i ätandet, så han kan se hur otroligt hälsosam jag är och vilja gifta sig med mig. Byter inte om till hemmasunkaroutfiten så att han ska tycka att jag har jättefina kläder och vill gifta sig med mig.
Fast nu är klockan snart fyra och herr Hunk slutar för dagen. Och här sitter jag med finklänning och grönsakslunch. Ganska komiskt.
Verkar som om det är dags för en period av extrem kärlekslängtan igen.
Ozzy: Jag måste städa i helgen för jag får hem hantverkare på måndag.
Ozzys mamma: Städar du INNAN hantverkarna kommer?!
Kära mor. Du haver nog icke träffat hantverkarna på mitt studentområde. Här duger det icke att hava stökigt hem när de muskulösa hunkarna äntrar scenen. Här ska det vara spick and span (heter det så?) både vad gäller hem och Ozzy.
För att undvika förra hantverksbesökets fadäs "öppna näck invirad i täcke med håret åt alla håll för att utanför dörren finna herr Hantverkarhunk" satte jag idag en lapp på dörren. "Sover till klockan 9". Får man sova till nio så MÅSTE man få sova till nio om man heter Ozzy. Och det verkade funka. På morgonen - ingen hantverkarknackning. Göra sig fin. Äta frulle. Ingen hantverkare. Gå till skolan, tänka attans jag får inte säga hej hunk den här gången.
Kommer hem. Herr Hunk har inte varit här! Hoppets stjärna tänds i Ozzys ögon. Fixar en mycket hälsosam och grönsakig lunch, ifall herr Hunk skulle knacka på mitt i ätandet, så han kan se hur otroligt hälsosam jag är och vilja gifta sig med mig. Byter inte om till hemmasunkaroutfiten så att han ska tycka att jag har jättefina kläder och vill gifta sig med mig.
Fast nu är klockan snart fyra och herr Hunk slutar för dagen. Och här sitter jag med finklänning och grönsakslunch. Ganska komiskt.
Verkar som om det är dags för en period av extrem kärlekslängtan igen.
söndag, oktober 14, 2007
Bandage - I love you
Jaha nu vet vi det också. Det gör ont som f-n att städa och diska med klämd pekfinger.
Surast av allt? Det SYNS inte att jag har skitont! Om man håller pekfingrarna bredvid varandra och talar om att man klämt det ena i dörren så ser man i och för sig vilket det är om man tittar noga, men det är inte sådär "shit vad har du GJORT?!", och det vet ju alla att om det är något man vill ha när man har ont så är det medlidande.
Inte plåster eller värktabletter.
Man vill ha tycka-synd.
Min mamma är världens bästa tycka-syndare. Ligger man hos mamma och är sjuk på något sätt så kommer hon in med jämna mellanrum och frågar om man vill ha något eller säger "usch, stackars dig" eller "usch vad sjuk du är" eller "usch vad jobbigt", och tittar på en med mucho medlidande i blicken. Och så får man ligga där och bara bli ompysslad. Sån mamma ska jag också bli.
Bästa medlidandet ever fick jag nog när jag hoppade på kryckor för några år sedan. Har ju kroniskt höftpaj, och just då blev det efter ett tag så illa att jag fick hoppa på kryckor en låååång period. Klasskompisarna hade medlidat lite lagom sådär innan. Undrat varför jag haltade och ylade varje gång jag skulle resa mig från en stol. Men, inga större utsvävningar. Förrän jag fick kryckor. Fast å andra sidan så blev ju livet också mycket jobbigare så fort jag fick kryckorna. Kunde inte bära mina egna grejor. Kunde inte öppna dörrar. Och så vidare. Å andra sidan hade jag ju mindre ont eftersom jag avlastade höfterna. Men det SYNTES att jag hade ont nånstans.
Kanske skulle ta och vira in fingret i bandage imorrn bara för att få lite tycka synd? Då syns det ju i alla fall att jag har ont. När jag tänker efter kanske jag måste i vilket fall... för det vette fanken om jag fixar att sitta och anteckna i två timmar med den här svullna pinkyn.
(Varför jag har ont i pinkyn? Klämde fingret i samband med pink. Läs föregående inlägg.)
Surast av allt? Det SYNS inte att jag har skitont! Om man håller pekfingrarna bredvid varandra och talar om att man klämt det ena i dörren så ser man i och för sig vilket det är om man tittar noga, men det är inte sådär "shit vad har du GJORT?!", och det vet ju alla att om det är något man vill ha när man har ont så är det medlidande.
Inte plåster eller värktabletter.
Man vill ha tycka-synd.
Min mamma är världens bästa tycka-syndare. Ligger man hos mamma och är sjuk på något sätt så kommer hon in med jämna mellanrum och frågar om man vill ha något eller säger "usch, stackars dig" eller "usch vad sjuk du är" eller "usch vad jobbigt", och tittar på en med mucho medlidande i blicken. Och så får man ligga där och bara bli ompysslad. Sån mamma ska jag också bli.
Bästa medlidandet ever fick jag nog när jag hoppade på kryckor för några år sedan. Har ju kroniskt höftpaj, och just då blev det efter ett tag så illa att jag fick hoppa på kryckor en låååång period. Klasskompisarna hade medlidat lite lagom sådär innan. Undrat varför jag haltade och ylade varje gång jag skulle resa mig från en stol. Men, inga större utsvävningar. Förrän jag fick kryckor. Fast å andra sidan så blev ju livet också mycket jobbigare så fort jag fick kryckorna. Kunde inte bära mina egna grejor. Kunde inte öppna dörrar. Och så vidare. Å andra sidan hade jag ju mindre ont eftersom jag avlastade höfterna. Men det SYNTES att jag hade ont nånstans.
Kanske skulle ta och vira in fingret i bandage imorrn bara för att få lite tycka synd? Då syns det ju i alla fall att jag har ont. När jag tänker efter kanske jag måste i vilket fall... för det vette fanken om jag fixar att sitta och anteckna i två timmar med den här svullna pinkyn.
(Varför jag har ont i pinkyn? Klämde fingret i samband med pink. Läs föregående inlägg.)
Nykter - men bakfull?
Jaha. Nu vet vi det också. Man kan bli bakfull av att dansa lindy hop.
Helkväll. Intagen dryck: Kopiösa mängder vatten. Kroppslig rörelse: 100%. Antal brandlarm och dito utrymningar: 1. Antal tokiga skutt: 4. Antal snygga killar: Tyysen. Antal trevliga killar: Tyysen. Antal snygga och trevliga killar: Tvåtyysen. Antal svettiga killar: Tretyysen.
Dock hade bandet faktiskt lite övrigt att önska. (Säger man så?) De är flitigt anlitade vid pensionärsdanser. Det märktes. Mååånga lååångsamma låtar. Men när de öste öste de järnet.
Och idag har jag ont precis överallt. Höfter. Knän. Fötter. Baksidan axlarna. (Why där?) Pekfingret.
Pekfingret?!
Japp. Hände dock innan lindykvällen. Var på barnkalas först. Drack kopiösa mängder kaffe. Kissade tre gånger på kalaset. Bland annat precis innan jag skulle gå. Åka buss. Vid Backaplan är jag så kissnödig att jag nästan går sönder. Byter buss. Varenda fartgupp är plågsamt. Och värst av allt: Jag måste handla mat på vägen hem. Alternativet springa hem, kissa, springa tillbaka och handla, springa hem har jag inte tid med. AAAaaaajjjj kissnödiiiiig! Hoppar av bussen. Försöker gå så smoothe som möjligt för minsta lilla stöt i kroppen är plågsam. Slänger ner det nödvändigaste, betalar, haltar smoothe hemåt. Det är så plågsamt. Jag knyter händerna. Biter ihop. Måste knipa. Aj. Aj. Aj. Shit vad det är långt hem. Aj. Väl framme vid min dörr är jag helt panikslagen, för jag vet att jag måste ta av mig kappa och halsduk samt hasa ner strumpbyxor innan jag kan sätta mig. Slänger upp dörren. Slänger igen den. Över mitt pekfinger. AAAAAAJJJJJJJJ! Och extremt pinknödig samtidigt! Ultimate pain! O vad fula ord det kommer ur Ozzys mun. Vill dö helst. Slänger av ytterkläderna, börjar nästan gråta över hur jävla elakt livet är mot mig. Ner med strumporna, släpper samtidigt som jag vrider på kallvattenkranen och kör in fingret under strålen.
Där sitter jag.
Och kissar likt Niagarafallet. Med fingret under kallvattenflödet. Fin syn.
Men det gick att dansa trots pajjat finger. Fast idag är det... stort. Hejja mig.
Helkväll. Intagen dryck: Kopiösa mängder vatten. Kroppslig rörelse: 100%. Antal brandlarm och dito utrymningar: 1. Antal tokiga skutt: 4. Antal snygga killar: Tyysen. Antal trevliga killar: Tyysen. Antal snygga och trevliga killar: Tvåtyysen. Antal svettiga killar: Tretyysen.
Dock hade bandet faktiskt lite övrigt att önska. (Säger man så?) De är flitigt anlitade vid pensionärsdanser. Det märktes. Mååånga lååångsamma låtar. Men när de öste öste de järnet.
Och idag har jag ont precis överallt. Höfter. Knän. Fötter. Baksidan axlarna. (Why där?) Pekfingret.
Pekfingret?!
Japp. Hände dock innan lindykvällen. Var på barnkalas först. Drack kopiösa mängder kaffe. Kissade tre gånger på kalaset. Bland annat precis innan jag skulle gå. Åka buss. Vid Backaplan är jag så kissnödig att jag nästan går sönder. Byter buss. Varenda fartgupp är plågsamt. Och värst av allt: Jag måste handla mat på vägen hem. Alternativet springa hem, kissa, springa tillbaka och handla, springa hem har jag inte tid med. AAAaaaajjjj kissnödiiiiig! Hoppar av bussen. Försöker gå så smoothe som möjligt för minsta lilla stöt i kroppen är plågsam. Slänger ner det nödvändigaste, betalar, haltar smoothe hemåt. Det är så plågsamt. Jag knyter händerna. Biter ihop. Måste knipa. Aj. Aj. Aj. Shit vad det är långt hem. Aj. Väl framme vid min dörr är jag helt panikslagen, för jag vet att jag måste ta av mig kappa och halsduk samt hasa ner strumpbyxor innan jag kan sätta mig. Slänger upp dörren. Slänger igen den. Över mitt pekfinger. AAAAAAJJJJJJJJ! Och extremt pinknödig samtidigt! Ultimate pain! O vad fula ord det kommer ur Ozzys mun. Vill dö helst. Slänger av ytterkläderna, börjar nästan gråta över hur jävla elakt livet är mot mig. Ner med strumporna, släpper samtidigt som jag vrider på kallvattenkranen och kör in fingret under strålen.
Där sitter jag.
Och kissar likt Niagarafallet. Med fingret under kallvattenflödet. Fin syn.
Men det gick att dansa trots pajjat finger. Fast idag är det... stort. Hejja mig.
lördag, oktober 13, 2007
Var är min superhjältedräkt?
Nä här har jag väl inte tid att sitta. Jag ska ju på barnkalas! Den lilla hårdrocksgitarristen fyller tre år idag hurra! Och på tal om det fastern, hur bedömer du egentligen din egen barnpassningsinsats från föregående lördag?
Hmm. Det här borde jag kanske inte skriva eftersom tjejens mor och far är stadiga läsare. Men, högt underhållningsvärde segrar.
När jag kom dit möttes jag av två gossar som kutade för allt vad tygeln höll för att möta mig. De hade sett mig vid busshållplatsen. Hurra, de gillar fastern! Treåringen ville "va i TRÄÄÄgårn" så det var vi en stund. Sen mat som barnföräldrarna fixat så fint. Gott gott. Föräldrarna åker.
Ozzy is responsible.
Drabbas hon av panik? Nej. Hon har trots allt passat de tre musketörerna förr. Fast då har å andra sidan Ozzys kära mor funnits till hand "för att ta hand om marktjänsten" som hon själv benämner det. Alltså byta blöja, laga mat och annat. Men men. Vi leker lite. Stort fokus på treåringen, det ständiga dilemmat. Man måste ju ta mer hand om henne av naturliga skäl. Ändå känner man sig lite dum att man inte hinner hänga med storebröderna på samma sätt. (Och jag passar dem EN gång! Återigen, respect till er som fixar sånt här VARENDA DAG!)
Treåringen måste kissa. Första gången fastern upplever treåringskiss utan blöja. Tänker att jag måste ju vara med så det inte blir kiss everywhere. "Du ska va uuuteeee" ylar treåringen och puttar igen toadörren. Jaja, tänker jag, bättre att hon är glad och kissig. Kiss kan man tvätta bort. "Fädi!" Å. Titta. Kiss everywhere! Va fint. Torka torka. Tvätta tvätta. Dra upp trosorna. "De e blött!" Ojdå. Nya trosor. Torr och fin, frid och fröjd, nu ska vi tvätta händerna. "Skummmmm skummmmm" "Ja vill ha mera skum!" Jaha, då får vi leka i diskhon som är full med odiskad disk som jag tänkte ta hand om för att göra föräldrarna lite glatt överraskade när de kommer hem. Det kan jag ju glömma. Leka skum.
Vatten everywhere. På kläder. På treåring. På golv. Så, nu är skummet slut, nu måste vi nog byta tröja. Tänker att jag i samma veva kan finta på henne nattkläderna. "Va ska vi göra nu? Ska vi sova?" säger treåringen, alldeles för tidigt. Ja kanske det säger jag. Vi ska bara dricka välling och borsta tänder och sånt först. Så det gör vi. Och det går ju löjligt fort. Och nu vill treåringen sova. Fast det är för tidigt upplyser mig den kloke och vane elvaåringen. Jaha... men treåringen har bestämt sig. Lägga sig. Ozzy ligga golvet, låtsas sova så treåringen somnar. Vilket hon gör. Tror Ozzy. Som går på det gamla sova-räv-tricket! Hur dum får man bli? Tio minuter senare står treåringen och sliter i dörren, gråter och MÅSTE KIIIIISSAAAAA. Hallego. Kisselikiss.
Och ska sova i tv-soffan. Vilket hon inte gör. Ögonen trillar nästan ihop, men varje gång hon märker det så är det klätteriklätteri buselibus som gäller. Efter en stund bestämmer Ozzy att det är sovardags. Nattar den gnyende lilla flickan. Nappen. Ozzy ska ligga här jäääättelänge, heeela natten (tror jag att jag säger. lögnare! ljuga för ett barn!). Ligger kvar i vad som känns som tyyysen år. Reser mig låååååångsamt. Smygelismygeli. Ut. Gör tummen upp åt killarna. Som jublar i tystnad och rusar och hämtar chipspåsen.
Hallego. De har väntat på att jag ska komma så de kan öppna chipspåsen.
Svensson Svensson.
Babben.
Lördagsmys.
Så långt ifrån hur Ozzys lördagkvällar brukar se ut. Och störtmysigt.
Hmm. Det här borde jag kanske inte skriva eftersom tjejens mor och far är stadiga läsare. Men, högt underhållningsvärde segrar.
När jag kom dit möttes jag av två gossar som kutade för allt vad tygeln höll för att möta mig. De hade sett mig vid busshållplatsen. Hurra, de gillar fastern! Treåringen ville "va i TRÄÄÄgårn" så det var vi en stund. Sen mat som barnföräldrarna fixat så fint. Gott gott. Föräldrarna åker.
Ozzy is responsible.
Drabbas hon av panik? Nej. Hon har trots allt passat de tre musketörerna förr. Fast då har å andra sidan Ozzys kära mor funnits till hand "för att ta hand om marktjänsten" som hon själv benämner det. Alltså byta blöja, laga mat och annat. Men men. Vi leker lite. Stort fokus på treåringen, det ständiga dilemmat. Man måste ju ta mer hand om henne av naturliga skäl. Ändå känner man sig lite dum att man inte hinner hänga med storebröderna på samma sätt. (Och jag passar dem EN gång! Återigen, respect till er som fixar sånt här VARENDA DAG!)
Treåringen måste kissa. Första gången fastern upplever treåringskiss utan blöja. Tänker att jag måste ju vara med så det inte blir kiss everywhere. "Du ska va uuuteeee" ylar treåringen och puttar igen toadörren. Jaja, tänker jag, bättre att hon är glad och kissig. Kiss kan man tvätta bort. "Fädi!" Å. Titta. Kiss everywhere! Va fint. Torka torka. Tvätta tvätta. Dra upp trosorna. "De e blött!" Ojdå. Nya trosor. Torr och fin, frid och fröjd, nu ska vi tvätta händerna. "Skummmmm skummmmm" "Ja vill ha mera skum!" Jaha, då får vi leka i diskhon som är full med odiskad disk som jag tänkte ta hand om för att göra föräldrarna lite glatt överraskade när de kommer hem. Det kan jag ju glömma. Leka skum.
Vatten everywhere. På kläder. På treåring. På golv. Så, nu är skummet slut, nu måste vi nog byta tröja. Tänker att jag i samma veva kan finta på henne nattkläderna. "Va ska vi göra nu? Ska vi sova?" säger treåringen, alldeles för tidigt. Ja kanske det säger jag. Vi ska bara dricka välling och borsta tänder och sånt först. Så det gör vi. Och det går ju löjligt fort. Och nu vill treåringen sova. Fast det är för tidigt upplyser mig den kloke och vane elvaåringen. Jaha... men treåringen har bestämt sig. Lägga sig. Ozzy ligga golvet, låtsas sova så treåringen somnar. Vilket hon gör. Tror Ozzy. Som går på det gamla sova-räv-tricket! Hur dum får man bli? Tio minuter senare står treåringen och sliter i dörren, gråter och MÅSTE KIIIIISSAAAAA. Hallego. Kisselikiss.
Och ska sova i tv-soffan. Vilket hon inte gör. Ögonen trillar nästan ihop, men varje gång hon märker det så är det klätteriklätteri buselibus som gäller. Efter en stund bestämmer Ozzy att det är sovardags. Nattar den gnyende lilla flickan. Nappen. Ozzy ska ligga här jäääättelänge, heeela natten (tror jag att jag säger. lögnare! ljuga för ett barn!). Ligger kvar i vad som känns som tyyysen år. Reser mig låååååångsamt. Smygelismygeli. Ut. Gör tummen upp åt killarna. Som jublar i tystnad och rusar och hämtar chipspåsen.
Hallego. De har väntat på att jag ska komma så de kan öppna chipspåsen.
Svensson Svensson.
Babben.
Lördagsmys.
Så långt ifrån hur Ozzys lördagkvällar brukar se ut. Och störtmysigt.
torsdag, oktober 11, 2007
Hur gör man nurå?
Alltså aslarvigt. Men hur gör man?
Om man hittar en kompis från förr på facebook som nuförtiden är relativt känd och är på tv en gång i kvarten? Kollar i hennes kompislista och tänker "om hon har en massa andra gamla kompisar i listan så kanske jag kan med att säga hej". För det känns lite fånigt. Tänk om hon tror att jag kontaktar henne bara för att hon är kändis nu. Men det gör jag ju inte. Jag vill ju ha kontakt med henne för att hon är hon, för att vi hade jävligt ball en gång i tiden. Fast å andra sidan... "Vad gör du nuförtiden" är ju en ganska... knasig fråga. För jag vet ju precis vad hon gör nuförtiden. Vet det mesta om hennes privatliv också eftersom hennes sambo är ännu kändare än henne. Men ändå... skulle vara kul att säga hej.
Men så kollar man kompislistan.
Och undrar om man platsar bland Charlotte Perellli, Kim Sulocki, Sonja, Sarah Dawn Finer, Sofia Wistam (fd Eriksson), Rickard Engfors, Rickard Herrey och så vidare och så vidare och så vidare och så vidare. Inte en enda människa från tiden före kändislivet. Förutom hennes syrra. Men hon är ju också artist. Fast henne känner jag ju också. Eller... kände.
Hmmm. Får ånka på det här ett tag.
Det är lite weird när ens gamla polare går och blir kändisar.
Man kanske kan poke-a henne bara. Pet pet.
Om man hittar en kompis från förr på facebook som nuförtiden är relativt känd och är på tv en gång i kvarten? Kollar i hennes kompislista och tänker "om hon har en massa andra gamla kompisar i listan så kanske jag kan med att säga hej". För det känns lite fånigt. Tänk om hon tror att jag kontaktar henne bara för att hon är kändis nu. Men det gör jag ju inte. Jag vill ju ha kontakt med henne för att hon är hon, för att vi hade jävligt ball en gång i tiden. Fast å andra sidan... "Vad gör du nuförtiden" är ju en ganska... knasig fråga. För jag vet ju precis vad hon gör nuförtiden. Vet det mesta om hennes privatliv också eftersom hennes sambo är ännu kändare än henne. Men ändå... skulle vara kul att säga hej.
Men så kollar man kompislistan.
Och undrar om man platsar bland Charlotte Perellli, Kim Sulocki, Sonja, Sarah Dawn Finer, Sofia Wistam (fd Eriksson), Rickard Engfors, Rickard Herrey och så vidare och så vidare och så vidare och så vidare. Inte en enda människa från tiden före kändislivet. Förutom hennes syrra. Men hon är ju också artist. Fast henne känner jag ju också. Eller... kände.
Hmmm. Får ånka på det här ett tag.
Det är lite weird när ens gamla polare går och blir kändisar.
Man kanske kan poke-a henne bara. Pet pet.
Upp och hoppa blåbärs...sockeråfett
Idag är dagen då inget blir gjort. Sitter framför datorn och stirrar mest. Bölar lite då och då. Fast jag hoppas att jag har bölat klart nu. Om du har missat varför det är gråtartajm kan du läsa här.
Min kropp är inte riktigt gjord för gråt. Ögonlocken blir som två vita skogssniglar. Jättestora. Svullna. Av nästan ingen gråt alls. Och idag har jag dessutom haft linser på mig. Känns som om de består av 95 % salt just nu. Borde kanske plocka ut dem. Fast jag ska på teater om en timme, och då vill jag ju ha dem i. Dilemma.
Det finns en nackdel med stadsteaternteater. Man får inte prassla med godispåsar. (Får får man väl men det känns lite fjortis och inte så särdeles kulturellt.) (Det får man däremot utan att skämmas på gbgimpro.se:s föreställning "ORD" som spelas imorrn. Jag är med på scen!) Och just idag är en godisdag. Eller borde vara. Man bör få äta kopiösa mängder socker och fett i ljuvlig kombination när man är på gråthumör. Det borde finnas en gråtklausul. "Om socker och fett intages i kombination med tårutsöndring äro fettbildning out of the question".
Jag är så otroligt glad över min humor. Lifesavern.
Jaha. Jag måste väl klä på mig nåt annat än linne och termobrallor då då. För det kan man inte ha på sig på stadsteatern. Om man inte står på scen.
Varför jag ska gå på schtadschteatern? För att Marina, min plastsyster, har gjort mask på den här.
Min kropp är inte riktigt gjord för gråt. Ögonlocken blir som två vita skogssniglar. Jättestora. Svullna. Av nästan ingen gråt alls. Och idag har jag dessutom haft linser på mig. Känns som om de består av 95 % salt just nu. Borde kanske plocka ut dem. Fast jag ska på teater om en timme, och då vill jag ju ha dem i. Dilemma.
Det finns en nackdel med stadsteaternteater. Man får inte prassla med godispåsar. (Får får man väl men det känns lite fjortis och inte så särdeles kulturellt.) (Det får man däremot utan att skämmas på gbgimpro.se:s föreställning "ORD" som spelas imorrn. Jag är med på scen!) Och just idag är en godisdag. Eller borde vara. Man bör få äta kopiösa mängder socker och fett i ljuvlig kombination när man är på gråthumör. Det borde finnas en gråtklausul. "Om socker och fett intages i kombination med tårutsöndring äro fettbildning out of the question".
Jag är så otroligt glad över min humor. Lifesavern.
Jaha. Jag måste väl klä på mig nåt annat än linne och termobrallor då då. För det kan man inte ha på sig på stadsteatern. Om man inte står på scen.
Varför jag ska gå på schtadschteatern? För att Marina, min plastsyster, har gjort mask på den här.
bajsjos
Jag har tänkt på det länge.
Knorr vie. Reklamen.
"med morötter, äpple och BAJS"
hur sugen blir man?
Knorr vie. Reklamen.
"med morötter, äpple och BAJS"
hur sugen blir man?
ÄNTLIGEN!
Ibland får de till det, svenska akademin. Satt och väntade på att förhoppningsvis få höra Gert Fylkings "ÄNTLIGEN" när Horace säger namnet på en för de flesta totalt okänd författare. Så säger han Doris Lessing. Äntligen är faktiskt äntligen på riktigt. Utan ironi. Fast Gert var inte där. Men här hemma ljöd det. ÄNTLIGEN!
Hurra! Läs henne!
Sen var det ju dessutom asfränt att Horace läste upp nomineringen på
svenska
engelska
franska
tyska och
RYSKA! Klingande ryska dessutom. Zvazjava zvavich kristjatnograd Doris Lessing.
Fränt. Hurra för antiamerikanisering.
Ozzys nobelpristagartoplist:
1: Dario Fo
2: Doris Lessing
3: Paulo Coelho
4: Harlod Pinter
5: Selma Lagerlöf
Hurra! Läs henne!
Sen var det ju dessutom asfränt att Horace läste upp nomineringen på
svenska
engelska
franska
tyska och
RYSKA! Klingande ryska dessutom. Zvazjava zvavich kristjatnograd Doris Lessing.
Fränt. Hurra för antiamerikanisering.
Ozzys nobelpristagartoplist:
1: Dario Fo
2: Doris Lessing
3: Paulo Coelho
4: Harlod Pinter
5: Selma Lagerlöf
onsdag, oktober 10, 2007
Nu minns jag
Jag har varit på bouppteckning ikväll.
Och här mina damer och herrar måste känsliga läsare varnas. Vill ni ha en mer humoristisk och lättsam tolkning av kvällens event får ni gå till min brors reflektion av dito istället. För här blir det lite mer djuplodande. För att inte säga jätte.
......
Det var jätte...konstigt. Och jätte... jag vet inte vad jag ska säga.
Först en walk down memory lane. Här var vi med jämna mellanrum när vi var små. Hälsade på farmor. Hälsade på farbror. Och farbrorn som har dött. Och hans fru som fortfarande lever och som vi snart ska träffa.
Samhället ser inte ut som det gjorde förr. Infarten är flyttad. Fast torget känner vi igen. Litegrann. Och korvmojjen där vi "fick stånna å ha oss e kurv inna vi far hem" som brodern citerar modern så klockrent. Köper halv spec med kuss utan korv i korvmojen. På torget hittar vi en skylt där det står "mat". Bra. Då vet man vad de säljer där. Sen åker vi upp till äldreboendet.
.......
Gammal tant jag inte träffat sen jag var barn. Hon blir alldeles rörd när vi kommer. Känner inte igen oss. Man skäms lite för att man inte varit där på så otroligt länge. Samtidigt som det är så otroligt roligt att se henne igen. Och samtidigt är det helt sjukt, för vips så sitter vi och pratar om pengar vi ska få sen, när hon också har gått bort. Hon har dessutom nyligen förlorat sin man, det är därför vi är där och pratar pengar. Hur känns det för henne? Sorg. Och ekonomi. Och där sitter jag, och ska få en... ganska stor summa pengar inser jag under bouppteckningens gång. Och känner mig helt... ovärdig. Samtidigt som jag blir rörd. Samtidigt som jag inte vill tänka på att jag ska få pengar, för människorna jag ska få dem av är ju borta när jag får dem, och då har jag inte hunnit prata klart med dem, för de är ju de som faktiskt kände min pappa, som jag själv aldrig har känt. Det är som att vi låtsas att vi inte pratar om pengar, fast anledningen till att vi blivit kallade är ju pengar. Men anledningen till att vi kommer är inte pengar. Vi rafsar över formalian snabbt så vi kan dricka kaffe och prata sen.
Och vi sitter i en stor grupp och kallpratar. Om vägbyggen. Om rockmusik. (!) Fast vi pratar om personliga saker också. Om hur det känns att ses. Och att tiden går. Och hon tycker att jag borde gå på museum och titta på konst, det skulle jag nog uppskatta. Och ibland blir det pinsamt tyst. Men ingen vill gå. Vi vill liksom vara med henne. Men vet inte vad vi ska säga. Och jag säger att vi får komma och hälsa på när vi kan sitta och prata själva. Hon har gamla kort jag skulle vilja se.
Jag hoppas verkligen det blir av. Jag hoppas att jag, eller vi, åker dit innan det är försent.
.......
Samtidigt är det så otroligt sorgligt. För väl hemma och landad så släpper allt. För att åka tillbaka är att åka tillbaka till minnena. Av en pappa som man aldrig har träffat. För man kan väl inte säga att man har träffat någon som dog när man var fyra månader?
Det är en livssorg som aldrig släpper. Ett sår som aldrig läker. Det går ett tag, man tänker inte på det nämnvärt. Fast å andra sidan så går det nog egentligen inte en dag utan att jag tänker på min pappa. Eller på hur livet hade varit om han hade levt. Hur jag hade varit som person då. För det har faktiskt satt djupa avtryck och påverkat mig så otroligt mycket. Jag tror att jag kanske fortfarande inte fattat hur otroligt mycket det påverkat mig. Tänk bara vad jag måste ha varit med om innan mina minnen skapades. När jag var fyra månader ammade jag förmodligen fortfarande. En mamma som just förlorat sin livskamrat. Fick sorg med modersmjölken.
Ändå pratar jag nästan aldrig om det. För jag kan ju inte göra något åt det liksom. Och de senaste åren har jag dessutom känt att nu har jag gråtit klart över det där. Man kan inte gå och sörja ett helt liv. Man måste försöka ha kul, må bra och njuta av livet. Och det är kanske därför jag inte åkt tillbaka. För jag vill släppa det. Jag vill att sorgen ska vara färdigbearbetad.
Jävla ryggsäck.
Och här mina damer och herrar måste känsliga läsare varnas. Vill ni ha en mer humoristisk och lättsam tolkning av kvällens event får ni gå till min brors reflektion av dito istället. För här blir det lite mer djuplodande. För att inte säga jätte.
......
Det var jätte...konstigt. Och jätte... jag vet inte vad jag ska säga.
Först en walk down memory lane. Här var vi med jämna mellanrum när vi var små. Hälsade på farmor. Hälsade på farbror. Och farbrorn som har dött. Och hans fru som fortfarande lever och som vi snart ska träffa.
Samhället ser inte ut som det gjorde förr. Infarten är flyttad. Fast torget känner vi igen. Litegrann. Och korvmojjen där vi "fick stånna å ha oss e kurv inna vi far hem" som brodern citerar modern så klockrent. Köper halv spec med kuss utan korv i korvmojen. På torget hittar vi en skylt där det står "mat". Bra. Då vet man vad de säljer där. Sen åker vi upp till äldreboendet.
.......
Gammal tant jag inte träffat sen jag var barn. Hon blir alldeles rörd när vi kommer. Känner inte igen oss. Man skäms lite för att man inte varit där på så otroligt länge. Samtidigt som det är så otroligt roligt att se henne igen. Och samtidigt är det helt sjukt, för vips så sitter vi och pratar om pengar vi ska få sen, när hon också har gått bort. Hon har dessutom nyligen förlorat sin man, det är därför vi är där och pratar pengar. Hur känns det för henne? Sorg. Och ekonomi. Och där sitter jag, och ska få en... ganska stor summa pengar inser jag under bouppteckningens gång. Och känner mig helt... ovärdig. Samtidigt som jag blir rörd. Samtidigt som jag inte vill tänka på att jag ska få pengar, för människorna jag ska få dem av är ju borta när jag får dem, och då har jag inte hunnit prata klart med dem, för de är ju de som faktiskt kände min pappa, som jag själv aldrig har känt. Det är som att vi låtsas att vi inte pratar om pengar, fast anledningen till att vi blivit kallade är ju pengar. Men anledningen till att vi kommer är inte pengar. Vi rafsar över formalian snabbt så vi kan dricka kaffe och prata sen.
Och vi sitter i en stor grupp och kallpratar. Om vägbyggen. Om rockmusik. (!) Fast vi pratar om personliga saker också. Om hur det känns att ses. Och att tiden går. Och hon tycker att jag borde gå på museum och titta på konst, det skulle jag nog uppskatta. Och ibland blir det pinsamt tyst. Men ingen vill gå. Vi vill liksom vara med henne. Men vet inte vad vi ska säga. Och jag säger att vi får komma och hälsa på när vi kan sitta och prata själva. Hon har gamla kort jag skulle vilja se.
Jag hoppas verkligen det blir av. Jag hoppas att jag, eller vi, åker dit innan det är försent.
.......
Samtidigt är det så otroligt sorgligt. För väl hemma och landad så släpper allt. För att åka tillbaka är att åka tillbaka till minnena. Av en pappa som man aldrig har träffat. För man kan väl inte säga att man har träffat någon som dog när man var fyra månader?
Det är en livssorg som aldrig släpper. Ett sår som aldrig läker. Det går ett tag, man tänker inte på det nämnvärt. Fast å andra sidan så går det nog egentligen inte en dag utan att jag tänker på min pappa. Eller på hur livet hade varit om han hade levt. Hur jag hade varit som person då. För det har faktiskt satt djupa avtryck och påverkat mig så otroligt mycket. Jag tror att jag kanske fortfarande inte fattat hur otroligt mycket det påverkat mig. Tänk bara vad jag måste ha varit med om innan mina minnen skapades. När jag var fyra månader ammade jag förmodligen fortfarande. En mamma som just förlorat sin livskamrat. Fick sorg med modersmjölken.
Ändå pratar jag nästan aldrig om det. För jag kan ju inte göra något åt det liksom. Och de senaste åren har jag dessutom känt att nu har jag gråtit klart över det där. Man kan inte gå och sörja ett helt liv. Man måste försöka ha kul, må bra och njuta av livet. Och det är kanske därför jag inte åkt tillbaka. För jag vill släppa det. Jag vill att sorgen ska vara färdigbearbetad.
Jävla ryggsäck.
tisdag, oktober 09, 2007
Om man inte låtsas om det så finns det inte
Jag låtsades lite om som att min tandvärk inte fanns, och nu är den borta. I alla fall nästan. Så nu kan jag nog gå och låtsas ett tag till, för jag HINNER faktiskt inte gå till tandläkaren.
Det är mycket man kan låtsas bort.
Låtsas bort att jag är så upptagen att jag inte hinner gå till tandläkaren, klippa mig eller, för den delen, plugga.
Just nu håller vi också på att låtsas bort att det bara är fem rep-tillfällen kvar innan vi ska ha premiär på vår nya föreställning "Under konstruktion" som vi inte ens har börjat repa än. Tur att det är improvisationsteater.
Sen låtsas jag bort lite hemliga grejer också.
Imorrn ska jag förresten på mitt livs första bouppteckning tillsammans med min käre bror. Ni vet en såndär som bara finns i böcker. (Bouppteckning alltså. Inte bror. Såna finns på andra ställen i böcker, det vet jag av egen erfarenhet.) Avlägsen släkting man inte träffat sen man var barn går bort och plötsligt är DU arvinge.
Det känns helt jättekonstigt. Jag minns honom ju. Från när jag var sisådär... tio år kanske. Tydligen var han dessutom min och brollans gode man när pappa dog. Och nu får jag liksom... pengar? Eller nåt? Jag känner mig... inte värdig på nåt sätt. Hans fru lever fortfarande. Undrar om hon kommer vara där? Kommer jag känna igen henne? Hon har ju blivit jättegammal, och jag var barn när jag såg henne senast.
Det händer så mycket konstigt i mitt liv. Jag måste ha haft ett riktigt tråkigt och händelselöst liv i mitt tidigare liv och önskat att i NÄSTA liv, då ska det bli rajraj och helt oväntade händelser och upp som en sol och ner som en pannkaka för att sedan sola igen för att sen pannkaka och så vidare.
I nästa liv skulle jag vilja prova att vara en såndär människa som hittar min plats i livet tidigt och sen är nöjd och belåten resten av livet. Går genom livet med ett förnöjsamt och avkopplat leende. Tror jag.
Och där upprepade jag ordet "livet" tre gånger på alldeles för kort tid, jag vet. Jag ska rätta det sen, när jag är färdig fröken.
Det är mycket man kan låtsas bort.
Låtsas bort att jag är så upptagen att jag inte hinner gå till tandläkaren, klippa mig eller, för den delen, plugga.
Just nu håller vi också på att låtsas bort att det bara är fem rep-tillfällen kvar innan vi ska ha premiär på vår nya föreställning "Under konstruktion" som vi inte ens har börjat repa än. Tur att det är improvisationsteater.
Sen låtsas jag bort lite hemliga grejer också.
Imorrn ska jag förresten på mitt livs första bouppteckning tillsammans med min käre bror. Ni vet en såndär som bara finns i böcker. (Bouppteckning alltså. Inte bror. Såna finns på andra ställen i böcker, det vet jag av egen erfarenhet.) Avlägsen släkting man inte träffat sen man var barn går bort och plötsligt är DU arvinge.
Det känns helt jättekonstigt. Jag minns honom ju. Från när jag var sisådär... tio år kanske. Tydligen var han dessutom min och brollans gode man när pappa dog. Och nu får jag liksom... pengar? Eller nåt? Jag känner mig... inte värdig på nåt sätt. Hans fru lever fortfarande. Undrar om hon kommer vara där? Kommer jag känna igen henne? Hon har ju blivit jättegammal, och jag var barn när jag såg henne senast.
Det händer så mycket konstigt i mitt liv. Jag måste ha haft ett riktigt tråkigt och händelselöst liv i mitt tidigare liv och önskat att i NÄSTA liv, då ska det bli rajraj och helt oväntade händelser och upp som en sol och ner som en pannkaka för att sedan sola igen för att sen pannkaka och så vidare.
I nästa liv skulle jag vilja prova att vara en såndär människa som hittar min plats i livet tidigt och sen är nöjd och belåten resten av livet. Går genom livet med ett förnöjsamt och avkopplat leende. Tror jag.
Och där upprepade jag ordet "livet" tre gånger på alldeles för kort tid, jag vet. Jag ska rätta det sen, när jag är färdig fröken.
måndag, oktober 08, 2007
Tuttar och äventyr
Idag var jag med om en helt krejsi grej.
Knallade runt på stan och försökte hitta kläder som mina för dagen enormt stora tuttar fick plats i. (Varför är tuttar av olika storlek olika dagar?) Det gick sådär kan man väl säga. Hittade jättefin klänning som satt sjukt bra överallt. Utom över töttarna. Man skulle väl kanske kunna likna looken vid mammografistylisch. Fast åt fel håll. Köpte inte den. Det såg aningen konstigt ut att ha töttar överallt utom liksom rakt fram om man säger.
JAHA nu hamnade vi i tutt-träsket det var inte meningen. Meningen var att jag skulle berätta om det krejsiga jag var med om när jag var inne på Åhléns. Går och kikar bland alla halvfina asdyra kläder när jag plötsligt hör...
Bånnnng Bånnnggggg
Som en domedagsklocka typ. Inte som Pling Plong dagens erbjudande är köp två shampå betala för tre. Nä, det här var doomesdaybellplong. Och därefter:
KOD 100 GÄLLER!
Jag blir tokfull i skratt ochh tänker att nu jäklar är det någon som leker med högtalarsystemet. För det kan man. Det har jag själv gjort vid ett antal tillfällen under spökhusjobbarperioden. "Pling plong - idag har vi extrapris på gammelt ruttet kött de va la grejerrrr". Fast bara när huset var stängt och det bara var personal där. Men ändå.
Anywho, helt klart är det någon som driver med mig inne på Åhléns, och jag funderar förvirrat över vilken den bästa reaktionen är om man är med i dolda kameran. Ska jag säga nåt till nån? Ska jag asflabba så jag defenitivt kommer med i tv? Ska jag låtsas som ingenting så jag defenitivt inte kommer med i tv? Det blir en kompromiss. Ett litet fniss och titta sig runt. Fast alla andra ser ut som om det är hur normalt som helst att det plötsligt låter BÅNG BÅNG KOD 100 GÄLLER! på Åhléns.
Ända tills det säger weeweeeweeweeweeweeweee och diverse piffade personalare kommer och hojtar åt oss att vi måste utrymma för att det brinner i lokalen.
AHA! Det är en brandövning! tänker jag och säger "på allvar?" till personalen. "JA! Vi måste tyvärr utrymma!" säger personalen. Så jag går ut. Och försöker ta mig in i femmanhuset från annat håll. Då kommer en tant och säger "gå inte in där det brinner". Meeeeeen tänker jag, som äntligen efter tysen års historieplugg äntligen tagit mig tid för att hasa mig ner till stan för att bland annat byta den glappande öronsnäckan på Claes Olssons. Stannar. Tittar. Men... folk går ju in. Så det gör jag med. Och... det luktar faktiskt lite rök. Meeeen det KAN ju vara nån som fjuttat på ett litet papper bara.
Och medan jag går in tänker jag i mitt stilla sinne: Exakt hur korkad får man vara? Det kan vara så att det brinner som fanken inne i Nordstan, men jag vill in och byta min örsnäcka. VIKTIGT! Men jag tänker också att det brinner nog bara på Åhléns, så om det sprider sig så hinner jag byta den innan det börjar brinna på Claes Olssons.
Effektiviteten personifierad.
Om det brann eller inte förtäljer icke historien. Fast tjugo minuter senare öppnade Åhléns sina enorma glasdörrar igen.
Vardagsspänning ändå.
Knallade runt på stan och försökte hitta kläder som mina för dagen enormt stora tuttar fick plats i. (Varför är tuttar av olika storlek olika dagar?) Det gick sådär kan man väl säga. Hittade jättefin klänning som satt sjukt bra överallt. Utom över töttarna. Man skulle väl kanske kunna likna looken vid mammografistylisch. Fast åt fel håll. Köpte inte den. Det såg aningen konstigt ut att ha töttar överallt utom liksom rakt fram om man säger.
JAHA nu hamnade vi i tutt-träsket det var inte meningen. Meningen var att jag skulle berätta om det krejsiga jag var med om när jag var inne på Åhléns. Går och kikar bland alla halvfina asdyra kläder när jag plötsligt hör...
Bånnnng Bånnnggggg
Som en domedagsklocka typ. Inte som Pling Plong dagens erbjudande är köp två shampå betala för tre. Nä, det här var doomesdaybellplong. Och därefter:
KOD 100 GÄLLER!
Jag blir tokfull i skratt ochh tänker att nu jäklar är det någon som leker med högtalarsystemet. För det kan man. Det har jag själv gjort vid ett antal tillfällen under spökhusjobbarperioden. "Pling plong - idag har vi extrapris på gammelt ruttet kött de va la grejerrrr". Fast bara när huset var stängt och det bara var personal där. Men ändå.
Anywho, helt klart är det någon som driver med mig inne på Åhléns, och jag funderar förvirrat över vilken den bästa reaktionen är om man är med i dolda kameran. Ska jag säga nåt till nån? Ska jag asflabba så jag defenitivt kommer med i tv? Ska jag låtsas som ingenting så jag defenitivt inte kommer med i tv? Det blir en kompromiss. Ett litet fniss och titta sig runt. Fast alla andra ser ut som om det är hur normalt som helst att det plötsligt låter BÅNG BÅNG KOD 100 GÄLLER! på Åhléns.
Ända tills det säger weeweeeweeweeweeweeweee och diverse piffade personalare kommer och hojtar åt oss att vi måste utrymma för att det brinner i lokalen.
AHA! Det är en brandövning! tänker jag och säger "på allvar?" till personalen. "JA! Vi måste tyvärr utrymma!" säger personalen. Så jag går ut. Och försöker ta mig in i femmanhuset från annat håll. Då kommer en tant och säger "gå inte in där det brinner". Meeeeeen tänker jag, som äntligen efter tysen års historieplugg äntligen tagit mig tid för att hasa mig ner till stan för att bland annat byta den glappande öronsnäckan på Claes Olssons. Stannar. Tittar. Men... folk går ju in. Så det gör jag med. Och... det luktar faktiskt lite rök. Meeeen det KAN ju vara nån som fjuttat på ett litet papper bara.
Och medan jag går in tänker jag i mitt stilla sinne: Exakt hur korkad får man vara? Det kan vara så att det brinner som fanken inne i Nordstan, men jag vill in och byta min örsnäcka. VIKTIGT! Men jag tänker också att det brinner nog bara på Åhléns, så om det sprider sig så hinner jag byta den innan det börjar brinna på Claes Olssons.
Effektiviteten personifierad.
Om det brann eller inte förtäljer icke historien. Fast tjugo minuter senare öppnade Åhléns sina enorma glasdörrar igen.
Vardagsspänning ändå.
söndag, oktober 07, 2007
Kan man inte lägga på en bommullsdutt med konjak som de gjorde förr?
Det går segt med bloggandet nowadays, helt klart.
Vad har hänt Ozzy?
Jag har tandvärk.
Tandvärk.
Det är lite 1800-tal över det. Sånt har man väl inte nuförtiden?
Jovv. But why, Ozzy, gå till tandläkaren! Ja, jag måste väl nu antar jag. Men jag drar mig fett. Jag minns inte ens när jag var hos tandläkaren senast. Om man inte räknar den gången jag cyklade omkull "av misstag" med Cicci på pakethållaren och drog hela käften i asfalten och var tvungen att åka till tandläkarakuten för att kolla att tänderna var ok eftersom jag inte kände nåt när jag tuggade.
Men Ozzy, det är absolut ofarligt att gå till tandläkaren. Ska du göra nåt som gör ont så får du bedövning.
Well... Och nu blir det extreme blood and gore i bloggen. För en gång i tidernas begynnelse skulle jag få tandställning, och för att tänderna skulle få plats så skulle en bort. Bedövning här. Bedövning där. Sen börjar tandläkaren dra. Ozzy skriker aaaaaajjjjj. Tandläkaren säger "äh, det är ingen fara, bedövningen tar snart". Drar. Ozzy skriker AAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJJJJJ! Tandläkaren "äh, det spänner lite bara, det är ingen fara". Och så håller det på. Tills tandjäveln är ute. Och han ser att den är formad som en krok. Och att det är extreme blood and gore everywhere. Och Ozzy får åka hem med käften full av tamponger och tamponga en halv dag innan det ger sig någorlunda.
I och med att jag inte har varit hos tandläkaren sen 1800-talet så är ju risken dessutom att det blir "nämen kolla här, plack sen stenåldern, det måste vi ta bort, det kostar femtåntysen, nämen kolla här, sprucken lagning, det måste vi laga, det kostar femtåntysen, nämen Ozzy kan du inte öppna käften när du äter heller då måste du ha bettskena när du sover det kostar fyrtitysen". Och sen var pengarna man tjänade i somras sluvt.
Lill inte.
Vad har hänt Ozzy?
Jag har tandvärk.
Tandvärk.
Det är lite 1800-tal över det. Sånt har man väl inte nuförtiden?
Jovv. But why, Ozzy, gå till tandläkaren! Ja, jag måste väl nu antar jag. Men jag drar mig fett. Jag minns inte ens när jag var hos tandläkaren senast. Om man inte räknar den gången jag cyklade omkull "av misstag" med Cicci på pakethållaren och drog hela käften i asfalten och var tvungen att åka till tandläkarakuten för att kolla att tänderna var ok eftersom jag inte kände nåt när jag tuggade.
Men Ozzy, det är absolut ofarligt att gå till tandläkaren. Ska du göra nåt som gör ont så får du bedövning.
Well... Och nu blir det extreme blood and gore i bloggen. För en gång i tidernas begynnelse skulle jag få tandställning, och för att tänderna skulle få plats så skulle en bort. Bedövning här. Bedövning där. Sen börjar tandläkaren dra. Ozzy skriker aaaaaajjjjj. Tandläkaren säger "äh, det är ingen fara, bedövningen tar snart". Drar. Ozzy skriker AAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJJJJJ! Tandläkaren "äh, det spänner lite bara, det är ingen fara". Och så håller det på. Tills tandjäveln är ute. Och han ser att den är formad som en krok. Och att det är extreme blood and gore everywhere. Och Ozzy får åka hem med käften full av tamponger och tamponga en halv dag innan det ger sig någorlunda.
I och med att jag inte har varit hos tandläkaren sen 1800-talet så är ju risken dessutom att det blir "nämen kolla här, plack sen stenåldern, det måste vi ta bort, det kostar femtåntysen, nämen kolla här, sprucken lagning, det måste vi laga, det kostar femtåntysen, nämen Ozzy kan du inte öppna käften när du äter heller då måste du ha bettskena när du sover det kostar fyrtitysen". Och sen var pengarna man tjänade i somras sluvt.
Lill inte.
lördag, oktober 06, 2007
Fastern rycker in
Idag ska jag göra min fasterliga duty och passa (läs röja järnet med) tre små huliganer, bland annat den här blivande hårdrocksgitarristen:
Sitter och chattar med hennes äldre bror just nu. Det är som att chatta med spam.
Lovley
Sitter och chattar med hennes äldre bror just nu. Det är som att chatta med spam.
Lovley
fredag, oktober 05, 2007
Mitt i fyllehickans tid
Jag förstår inte hur jag har kunnat leva i 35 år utan att ha upptäckt http://Antony andthe Johnsons. Herre gud i hela min skapares hallelåja.
Gå hem. Ensam. Mitt i natten. Fin måne. Anthony i öronen. Total extrem lycka.
En jäkligt najs känsla är när man kan sätta på extrem deppmusik - typ anthony - och bara... vara lycklig. Inte bli deppig av den deppiga musiken. Bli bara lycklig. Hurra.
Och för er som undrade vad jag gjorde när jag kom hem (efter tentaölen - klockan är nu tjugo i tre på natten) istället för att sova så kommer här ett sammandrag där allt snusk och skvaller och övriga snaskiga detaljer äro borttagna. Och allt tråk. Dvs ganska avskalat. Men... alltid skoj att få läsa sånt som man ejenklien inte ska få läsa. Varsågoda. Jag skickar låt till Johanna. Och sen
Ozzy säger:
du måste lyssna på låten!
johanna säger:
jag är hungrig och orkar inte ens göra smörgås
johanna säger:
ja vart tog den vägen
Ozzy säger:
samma här
Ozzy säger:
eller vaddå orkar... jag har bara morötter och kokta ägg att äta
Ozzy säger:
blä
johanna säger:
låter sådär
Ozzy säger:
jasså
Ozzy säger:
vad dumt
Ozzy säger:
för jag älskar anthony nu
Ozzy säger:
eller menade du äggen och morot?
johanna säger:
jag bor med en mamma-kyl. jag kommer bli sååååååååå tjock
johanna säger:
va?
Ozzy säger:
hahahaha ja jag gick ju upp xxxxxxxx kilo på min mammakyl
Ozzy säger:
jag trodde att "låter sådär" syftade på låten jag skickade
johanna säger:
anthony and the jonsons?
Ozzy säger:
jaaaaaaaaaaaaaaaa hjärta hjärta hjärta
johanna säger:
i love
Ozzy säger:
jag har aldrig hört dem innan jag såg dem på musikbyrån häromdan
Ozzy säger:
hjärta hjärta hjärta
johanna säger:
vet va den la sig
Ozzy säger:
scrolla upp så kan du klicka på den
johanna säger:
bästa låten!
Ozzy säger:
så braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
Ozzy säger:
hjärta
johanna säger:
Jag och daniel k pratade om den idag
Ozzy säger:
daniel k är cool
johanna säger:
han älskar också
Ozzy säger:
bra musiksmak
johanna säger:
låte
johanna säger:
n
Ozzy säger:
jag har träningsvärk i armen och musarm av tentan
johanna säger:
hörde du dom på p3 live
johanna säger:
så bra
Ozzy säger:
nä.... såg på musikbyrån... live
Ozzy säger:
en timme typ
Ozzy säger:
jag ba
Ozzy säger:
jag döööööööööööööör va e de häääääääääääär lavv lavv lavv lavv kunde inte somna ba lavvvvv
johanna säger:
åh lav
Ozzy säger:
det står två v förresten inte law
johanna säger:
hahahaha
Ozzy säger:
jag ba law law law
Ozzy säger:
hahaha
johanna säger:
hahaaaahaa
Ozzy säger:
det blir ju lå lå lå på svenska
Ozzy säger:
aj fåt dö lå än dö... lå oan
Ozzy säger:
gissa låten!
johanna säger:
eller lag lag
Ozzy säger:
hoppas det är sockerlag
johanna säger:
clash!
Ozzy säger:
hahaha
Ozzy säger:
jag ba sockerlag sockerlag
Ozzy säger:
hahaha nu sitter jag här och skrattar högt och hest i min ensamhet på fyllan igen
Ozzy säger:
jag måste nästan kopiera vårt samtal och lägga i bloggen
johanna säger:
jaaaaaaaaa
johanna säger:
nääääääääää
Ozzy säger:
jooooo nej inte xxxxxx (här pratar vi hemlig shit!) delen
Ozzy säger:
hahahaha
johanna säger:
hahahaha
Ozzy säger:
hahahahahanudörjag av skratt
johanna säger:
nääääääääää
johanna säger:
dö inte
Ozzy säger:
oj tur att jag läste igenom msn-samtalet innan jag publicerade det i bloggen
Ozzy säger:
får jag lägga ut det om jag tar bort alla snaskiga detaljer?
johanna säger:
men oj så kl
johanna säger:
jaaa klart
Ozzy säger:
tihi
Ozzy säger:
hahahahaha
Ozzy säger:
jag gick rakt in i en fis när jag skullehämta ut mitt kort ur baren
johanna säger:
öörk fis
Ozzy säger:
maj godd jag kan inte datora längre musarm
johanna säger:
mmmm mus
johanna säger:
hahahahaha
johanna säger:
har inte dom jätte små armar?
johanna säger:
möss alltså
Ozzy säger:
HAHAHA
Ozzy säger:
dom är håriga
Ozzy säger:
musarna
Ozzy säger:
det är det jag har fått musarm av hahahahahaha
Ozzy säger:
vad är det här för jäla under bältethumor
johanna säger:
Jag ser dig framför mig med en liten mus arm
johanna säger:
hahahahaha
Ozzy säger:
HAHAHAHAHAHAHAHAHA
johanna säger:
JAG DÖR
Ozzy säger:
eller en arm gjord av en mus
Ozzy säger:
alltså
Ozzy säger:
en arm som ser utsom en mus
johanna säger:
aaaahaha
Ozzy säger:
alltså en husmus
Ozzy säger:
hahahaha
johanna säger:
maj god...
Ozzy säger:
eller det kanske är en näbbmus
Ozzy säger:
snyggt att ha näbbmus
Ozzy säger:
därnere
johanna säger:
nej en riktig musarm, sån som möss har
johanna säger:
hahaha
Ozzy säger:
det är det roligaste av allt
Ozzy säger:
hahahahaha
Ozzy säger:
jag gråter nu det sprutar tårar
Ozzy säger:
skitliten
Ozzy säger:
och grå
johanna säger:
en vanlig arm och en skit liten med tass
Ozzy säger:
hahaha
johanna säger:
jag med skrattar högt
johanna säger:
men!
johanna säger:
tänk tennisarm då!
Ozzy säger:
HAHHAHAHAHAHAAAAAAAAAAA
johanna säger:
rack istället för hand
Ozzy säger:
eller vevarm
Ozzy säger:
fast du är roligast
Ozzy säger:
du vinner
johanna säger:
nä du är
Ozzy säger:
jag skrattar så jag har ont imagen nu
Ozzy säger:
kan inte skriva
johanna säger:
ja med
Ozzy säger:
jag tänker lägga ut det här också i bloggen
Och om du undrar hur det gick på tentan så är svaret
bajs
Gå hem. Ensam. Mitt i natten. Fin måne. Anthony i öronen. Total extrem lycka.
En jäkligt najs känsla är när man kan sätta på extrem deppmusik - typ anthony - och bara... vara lycklig. Inte bli deppig av den deppiga musiken. Bli bara lycklig. Hurra.
Och för er som undrade vad jag gjorde när jag kom hem (efter tentaölen - klockan är nu tjugo i tre på natten) istället för att sova så kommer här ett sammandrag där allt snusk och skvaller och övriga snaskiga detaljer äro borttagna. Och allt tråk. Dvs ganska avskalat. Men... alltid skoj att få läsa sånt som man ejenklien inte ska få läsa. Varsågoda. Jag skickar låt till Johanna. Och sen
Ozzy säger:
du måste lyssna på låten!
johanna säger:
jag är hungrig och orkar inte ens göra smörgås
johanna säger:
ja vart tog den vägen
Ozzy säger:
samma här
Ozzy säger:
eller vaddå orkar... jag har bara morötter och kokta ägg att äta
Ozzy säger:
blä
johanna säger:
låter sådär
Ozzy säger:
jasså
Ozzy säger:
vad dumt
Ozzy säger:
för jag älskar anthony nu
Ozzy säger:
eller menade du äggen och morot?
johanna säger:
jag bor med en mamma-kyl. jag kommer bli sååååååååå tjock
johanna säger:
va?
Ozzy säger:
hahahaha ja jag gick ju upp xxxxxxxx kilo på min mammakyl
Ozzy säger:
jag trodde att "låter sådär" syftade på låten jag skickade
johanna säger:
anthony and the jonsons?
Ozzy säger:
jaaaaaaaaaaaaaaaa hjärta hjärta hjärta
johanna säger:
i love
Ozzy säger:
jag har aldrig hört dem innan jag såg dem på musikbyrån häromdan
Ozzy säger:
hjärta hjärta hjärta
johanna säger:
vet va den la sig
Ozzy säger:
scrolla upp så kan du klicka på den
johanna säger:
bästa låten!
Ozzy säger:
så braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
Ozzy säger:
hjärta
johanna säger:
Jag och daniel k pratade om den idag
Ozzy säger:
daniel k är cool
johanna säger:
han älskar också
Ozzy säger:
bra musiksmak
johanna säger:
låte
johanna säger:
n
Ozzy säger:
jag har träningsvärk i armen och musarm av tentan
johanna säger:
hörde du dom på p3 live
johanna säger:
så bra
Ozzy säger:
nä.... såg på musikbyrån... live
Ozzy säger:
en timme typ
Ozzy säger:
jag ba
Ozzy säger:
jag döööööööööööööör va e de häääääääääääär lavv lavv lavv lavv kunde inte somna ba lavvvvv
johanna säger:
åh lav
Ozzy säger:
det står två v förresten inte law
johanna säger:
hahahaha
Ozzy säger:
jag ba law law law
Ozzy säger:
hahaha
johanna säger:
hahaaaahaa
Ozzy säger:
det blir ju lå lå lå på svenska
Ozzy säger:
aj fåt dö lå än dö... lå oan
Ozzy säger:
gissa låten!
johanna säger:
eller lag lag
Ozzy säger:
hoppas det är sockerlag
johanna säger:
clash!
Ozzy säger:
hahaha
Ozzy säger:
jag ba sockerlag sockerlag
Ozzy säger:
hahaha nu sitter jag här och skrattar högt och hest i min ensamhet på fyllan igen
Ozzy säger:
jag måste nästan kopiera vårt samtal och lägga i bloggen
johanna säger:
jaaaaaaaaa
johanna säger:
nääääääääää
Ozzy säger:
jooooo nej inte xxxxxx (här pratar vi hemlig shit!) delen
Ozzy säger:
hahahaha
johanna säger:
hahahaha
Ozzy säger:
hahahahahanudörjag av skratt
johanna säger:
nääääääääää
johanna säger:
dö inte
Ozzy säger:
oj tur att jag läste igenom msn-samtalet innan jag publicerade det i bloggen
Ozzy säger:
får jag lägga ut det om jag tar bort alla snaskiga detaljer?
johanna säger:
men oj så kl
johanna säger:
jaaa klart
Ozzy säger:
tihi
Ozzy säger:
hahahahaha
Ozzy säger:
jag gick rakt in i en fis när jag skullehämta ut mitt kort ur baren
johanna säger:
öörk fis
Ozzy säger:
maj godd jag kan inte datora längre musarm
johanna säger:
mmmm mus
johanna säger:
hahahahaha
johanna säger:
har inte dom jätte små armar?
johanna säger:
möss alltså
Ozzy säger:
HAHAHA
Ozzy säger:
dom är håriga
Ozzy säger:
musarna
Ozzy säger:
det är det jag har fått musarm av hahahahahaha
Ozzy säger:
vad är det här för jäla under bältethumor
johanna säger:
Jag ser dig framför mig med en liten mus arm
johanna säger:
hahahahaha
Ozzy säger:
HAHAHAHAHAHAHAHAHA
johanna säger:
JAG DÖR
Ozzy säger:
eller en arm gjord av en mus
Ozzy säger:
alltså
Ozzy säger:
en arm som ser utsom en mus
johanna säger:
aaaahaha
Ozzy säger:
alltså en husmus
Ozzy säger:
hahahaha
johanna säger:
maj god...
Ozzy säger:
eller det kanske är en näbbmus
Ozzy säger:
snyggt att ha näbbmus
Ozzy säger:
därnere
johanna säger:
nej en riktig musarm, sån som möss har
johanna säger:
hahaha
Ozzy säger:
det är det roligaste av allt
Ozzy säger:
hahahahaha
Ozzy säger:
jag gråter nu det sprutar tårar
Ozzy säger:
skitliten
Ozzy säger:
och grå
johanna säger:
en vanlig arm och en skit liten med tass
Ozzy säger:
hahaha
johanna säger:
jag med skrattar högt
johanna säger:
men!
johanna säger:
tänk tennisarm då!
Ozzy säger:
HAHHAHAHAHAHAAAAAAAAAAA
johanna säger:
rack istället för hand
Ozzy säger:
eller vevarm
Ozzy säger:
fast du är roligast
Ozzy säger:
du vinner
johanna säger:
nä du är
Ozzy säger:
jag skrattar så jag har ont imagen nu
Ozzy säger:
kan inte skriva
johanna säger:
ja med
Ozzy säger:
jag tänker lägga ut det här också i bloggen
Och om du undrar hur det gick på tentan så är svaret
bajs
tisdag, oktober 02, 2007
The harakiri is'nt långt bort
Det har tagit SJU I say SJU dagar att svara på tio frågor om historien fram till 1500. Nu ska jag lära mig allt utantill. Innan torsdag halv tre.
Good luck.
Det är fantastiskt synd om mig just nu.
Good luck.
Det är fantastiskt synd om mig just nu.
Jag är trött på sitta soffan glo i bok
Det här var ju faktiskt fantastiskt kul.
Jag oooooorkar inte med mer jävla medeltid nu! för övrigt.
Hmmm. Jag kanske måste byta andra-inriktning. Historia är för jävla heavy.
Jag oooooorkar inte med mer jävla medeltid nu! för övrigt.
Hmmm. Jag kanske måste byta andra-inriktning. Historia är för jävla heavy.
Nu ska vi se vad ni kan
Alla som kan något om Kalmarunionen, räck upp en hand! Bra, skriv allt du vet i kommentarerna. Framförallt unionstanken under 1300-1500.
Skriv gärna också om hur de nordiska rikena uppkom så är du snäll.
*återgår till pappersvarianten av pluggandet*
Skriv gärna också om hur de nordiska rikena uppkom så är du snäll.
*återgår till pappersvarianten av pluggandet*
måndag, oktober 01, 2007
Nu äre brått
Ni vet ibland går man på toan och tänker att man ska göra nummer ett. Men hoppla så märker man att man nog behöver göra nummer två också.
Om man i detta tillfälle tänker "nej! och jag som inte har böckerna med mig! tio minuters plugg går till spillo!", då kanske man har lite väl mycket plugg-panik?
Om man i detta tillfälle tänker "nej! och jag som inte har böckerna med mig! tio minuters plugg går till spillo!", då kanske man har lite väl mycket plugg-panik?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
