Jag låtsades lite om som att min tandvärk inte fanns, och nu är den borta. I alla fall nästan. Så nu kan jag nog gå och låtsas ett tag till, för jag HINNER faktiskt inte gå till tandläkaren.
Det är mycket man kan låtsas bort.
Låtsas bort att jag är så upptagen att jag inte hinner gå till tandläkaren, klippa mig eller, för den delen, plugga.
Just nu håller vi också på att låtsas bort att det bara är fem rep-tillfällen kvar innan vi ska ha premiär på vår nya föreställning "Under konstruktion" som vi inte ens har börjat repa än. Tur att det är improvisationsteater.
Sen låtsas jag bort lite hemliga grejer också.
Imorrn ska jag förresten på mitt livs första bouppteckning tillsammans med min käre bror. Ni vet en såndär som bara finns i böcker. (Bouppteckning alltså. Inte bror. Såna finns på andra ställen i böcker, det vet jag av egen erfarenhet.) Avlägsen släkting man inte träffat sen man var barn går bort och plötsligt är DU arvinge.
Det känns helt jättekonstigt. Jag minns honom ju. Från när jag var sisådär... tio år kanske. Tydligen var han dessutom min och brollans gode man när pappa dog. Och nu får jag liksom... pengar? Eller nåt? Jag känner mig... inte värdig på nåt sätt. Hans fru lever fortfarande. Undrar om hon kommer vara där? Kommer jag känna igen henne? Hon har ju blivit jättegammal, och jag var barn när jag såg henne senast.
Det händer så mycket konstigt i mitt liv. Jag måste ha haft ett riktigt tråkigt och händelselöst liv i mitt tidigare liv och önskat att i NÄSTA liv, då ska det bli rajraj och helt oväntade händelser och upp som en sol och ner som en pannkaka för att sedan sola igen för att sen pannkaka och så vidare.
I nästa liv skulle jag vilja prova att vara en såndär människa som hittar min plats i livet tidigt och sen är nöjd och belåten resten av livet. Går genom livet med ett förnöjsamt och avkopplat leende. Tror jag.
Och där upprepade jag ordet "livet" tre gånger på alldeles för kort tid, jag vet. Jag ska rätta det sen, när jag är färdig fröken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Heh...det händer släktgrejer hos dig med ser jag! ;)
Och du...att tänka bort dentisen går inte...tanddjävulen kommer komma vilken dag som helst och göra dig illa och då finns ingen annan väg än just till käftis...huh. Jag lider med dig!
Allt sitter i huvudet så du kan tänka din tand frisk helt och hållet, tänk inte logiskt, tänk bara att det sker, och lova tanden att gå till tandläkaren så snart du bara kan.
Det kanske är för det du ärver lite pengar nu. eller snarare, du kanske har onmt i tanden nu för att du kommer få lite pengar att gå till tandlökaren med.
Själv ber jag om 70 000 kr just nu, till tandläkaren och lite annat. Det ska tydligen vara bra att ha en summa att liksom affirmera på och se i huvudet, äh, du hajjar.
jag ska haffa dig på msn snart. oki?!
Jo jag får nog råd med tandläkaren tids nog ser det ut som. Men inte tänka på det.
Skicka en kommentar