Idag var jag med om en helt krejsi grej.
Knallade runt på stan och försökte hitta kläder som mina för dagen enormt stora tuttar fick plats i. (Varför är tuttar av olika storlek olika dagar?) Det gick sådär kan man väl säga. Hittade jättefin klänning som satt sjukt bra överallt. Utom över töttarna. Man skulle väl kanske kunna likna looken vid mammografistylisch. Fast åt fel håll. Köpte inte den. Det såg aningen konstigt ut att ha töttar överallt utom liksom rakt fram om man säger.
JAHA nu hamnade vi i tutt-träsket det var inte meningen. Meningen var att jag skulle berätta om det krejsiga jag var med om när jag var inne på Åhléns. Går och kikar bland alla halvfina asdyra kläder när jag plötsligt hör...
Bånnnng Bånnnggggg
Som en domedagsklocka typ. Inte som Pling Plong dagens erbjudande är köp två shampå betala för tre. Nä, det här var doomesdaybellplong. Och därefter:
KOD 100 GÄLLER!
Jag blir tokfull i skratt ochh tänker att nu jäklar är det någon som leker med högtalarsystemet. För det kan man. Det har jag själv gjort vid ett antal tillfällen under spökhusjobbarperioden. "Pling plong - idag har vi extrapris på gammelt ruttet kött de va la grejerrrr". Fast bara när huset var stängt och det bara var personal där. Men ändå.
Anywho, helt klart är det någon som driver med mig inne på Åhléns, och jag funderar förvirrat över vilken den bästa reaktionen är om man är med i dolda kameran. Ska jag säga nåt till nån? Ska jag asflabba så jag defenitivt kommer med i tv? Ska jag låtsas som ingenting så jag defenitivt inte kommer med i tv? Det blir en kompromiss. Ett litet fniss och titta sig runt. Fast alla andra ser ut som om det är hur normalt som helst att det plötsligt låter BÅNG BÅNG KOD 100 GÄLLER! på Åhléns.
Ända tills det säger weeweeeweeweeweeweeweee och diverse piffade personalare kommer och hojtar åt oss att vi måste utrymma för att det brinner i lokalen.
AHA! Det är en brandövning! tänker jag och säger "på allvar?" till personalen. "JA! Vi måste tyvärr utrymma!" säger personalen. Så jag går ut. Och försöker ta mig in i femmanhuset från annat håll. Då kommer en tant och säger "gå inte in där det brinner". Meeeeeen tänker jag, som äntligen efter tysen års historieplugg äntligen tagit mig tid för att hasa mig ner till stan för att bland annat byta den glappande öronsnäckan på Claes Olssons. Stannar. Tittar. Men... folk går ju in. Så det gör jag med. Och... det luktar faktiskt lite rök. Meeeen det KAN ju vara nån som fjuttat på ett litet papper bara.
Och medan jag går in tänker jag i mitt stilla sinne: Exakt hur korkad får man vara? Det kan vara så att det brinner som fanken inne i Nordstan, men jag vill in och byta min örsnäcka. VIKTIGT! Men jag tänker också att det brinner nog bara på Åhléns, så om det sprider sig så hinner jag byta den innan det börjar brinna på Claes Olssons.
Effektiviteten personifierad.
Om det brann eller inte förtäljer icke historien. Fast tjugo minuter senare öppnade Åhléns sina enorma glasdörrar igen.
Vardagsspänning ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Kod 100?
Helt otroligt, snacka om kommunikationsproblem. Vad säger de om det går en galen yxmördare lös i varuhuset? Kod 59?
Wooooooow, du har ju VÄRSTA spännande livet ju! här händer det inget alls, mer än att datorn säckade och började funka igen nyss, så jag har lullat runt här och druckit te och sagt till alla att Neeeej, jag KAN tyvärr inte boka rum/resa för jag har ingen dator. Sen kom datakillen och han är lite söt och han kollade. Först tänkte jag att jag varit inne på nått skit och dratt ner nått virus men här viruskollas det en gång i TIMMEN. Yeah. så det var bara nått med outlooken som var snett.
så det är mitt fantastiska liv. Rätt ointressant. Kissenödi är jag med, även det är intressant.
KOD 100 låter lite som nått man säger till en polare när man är kåt på nån "kolla, den där killen är HET, det är en kod 100 på honom!"
högtalarsystem är rolig. så länge man slipper prata i dem själv. Ibland kommer folk hit och ber mig ropa ut att en bil har lysena på men jag säger alltid att det är trasigt här så de måste gå till det andra stället. Jag tror det funkar här, men jag vägrar. tänk om jag får lust att säga fula ord och utbrister ANUS för hela företaget liksom.
gaaah.
och ja, det var ju ja som skrev det där ja...
baj dö väj så har jag samma problem med tuttarna. De hotar att spränga vilken knapprad som helst. What to do med våra tuttar? ha knapparna uppknäppta precis där och ha resten av plagget sitta snyggt.
aaah, alla dessa val och dilemman!
Brollan - Man undrar ju också, om de har en kod 100, har de 99 andra koder då? Och lyckas personalen hålla ordning på alla koder?
VV - Jag har en kompis som jobbar där man ropar ut tågen i hela västra götaland. Hon tvångsropar ganska ofta. Till exempel "tåget mot Ankeborg avgår snabbt på spår två". Humor!
HAHAHA, jätteroligt juh! Åh, tvångstankejobb, det är ju ett helt bloggäventyr bara det! Tex om kvinnan i affären som alltid verkligen vill säga att folk är för feta för kläderna, eller ¨killen på psykavdelningen som vill skrika att folk verkligen ÄR dumma i huvudet även om han vill säga det till läkaren och inte till den intagne, och ..... åh, det där ska jag fundera på idag, haha.
Ankeborg... vad hittar de på härnäst...
Nu blir jag rätt arg. När Estonia gick under skedde samma sak, besättningen larmade med det obegripliga meddelandet "Mister Skylight" i ett läge där sekunder var dyrbara. Det fick förintande kritik i en bra bok om hela händelseförloppet (som jag givetvis på rak arm glömt titel och författare på). Tretton år senare är det alltså samma sak som gäller, larm för den som förstår och rädde sig den som kan koderna. Har inte samhället lärt sig NÅGOT?!?!
Vet inte ni fruntimmer att brösten blir större innan mensen ?
Skicka en kommentar