Äntligen hemma

Åååå! Jag har inte varit hemma en hel dag sen 1800 kallt! Det var verkligen vad jag behövde. Har ju haft fullt upp med repetitioner och genrep. Genrepet kan man nog förresten snart läsa om i Rims blogg (länk här bredvid).

Var dock tvungen att gå utanför dörren en gång under dagen för att införskaffa föda. När jag står i kön så kommer det en tjej som ska ställa sig i kön efter mig. Det gör hon inte. Hon ställer sig bredvid mig. Jättenära. Och det var inte så att det inte fanns plats bakom mig, eller att det var nån naturlig sväng i butiken som gjorde att hon naturligt borde ställa sig så. Jag stod i en lång trång gång som fortsatte en bra bit bakom mig. Och hon ställer sig bredvid mig. Varför? För att hon ansåg mig attraktiv? För att hon ville testa gränser och bryta normer? För att hon ville se hur jag reagerade? Dolda kameran? Hon stod så nära att vi nästan såg ut som ett par.

Mycket märkligt.

Märklig upplevelse i butik 2.0. När jag gick mot affären så svängde en tant ut (gåendes) på gatan (hmm gåendes... presens particip?). Nästan precis framför mig. Vid såna tillfällen brukar man ju köra på något av följande alternativ: 1- Gasa och promenera förbi och gå fort en stund för att öka avståndet så man slipper gå alldeles framför personen, eller 2- sakta in för att uppnå avstånd genom motsatt aktion. Fast nu var det så kort bit kvar till affären, och jag hade så ont i benen så jag orkade inte gasa. Och jag ville inte sakta in heller för då skulle jag gå långsammare än en snigel. Så jag körde på samma tempo, vilket fick som resultat att jag typ gick en meter bakom tanten och nästan flåsade henne i nacken. Sen när vi skulle handla så skulle vi ha typ EXAKT samma saker! Jag svänger in i frukten. Det gör tanten också. Hon ska dessutom ha samma frukt som mig. Så jag får väl gå och plocka till mig KESO (da shit) istället. Då går hon också till keson. Så håller det på en stund, tills vi båda ska ha nåt i mjölhyllan. Då blir tanten nojjig tror jag och går tillbaka till frukten. För att sedan möta upp mig i kycklingen. Fånigt. Skall man le och säga "hej igen" eller fortsätta låtsas som om det regnar? Vilket det iofs gör. Svensk som jag kände mig låtsades jag regn.

Å fy fan vad ont det gör i en svenskafrökens hjärta när hon ser sina egna tempusbyten! (ja, nu läser vi grammatik igen hej hopp.)