Först och främst skall jag poängtera att jag verkligen ÄLSKAR sol och värme! Chilla vid havet/i park med en filt och en kopp kaffe är livet. Men när det kommer mycket sol och värme en massa massa dagar i rad infinner sig följande i-lands-singelproblem:
1: Jag kan ju inte ställa mig och diska när det är så fint väder ute!
2: Jag kan ju inte städa när det är så fint väder ute!
3: Jag kan ju inte ligga inne och greja med datorn (det vill säga hämta ikapp mina ikt-poäng) när det är så fint väder ute!
4: Jag kan ju inte springa i affärer och köpa sköna sommarkläder när det är så fint väder ute!
5: Jag har inga sköna sommarkläder att ha på mig när det är så fint väder ute!
Ett mycket i-landssingeligt problem är dessutom att jag dansar så mycket och ofta att jag svettar ner alla mina kläder och bara kan använda dem en gång. Jag behöver alltså mycket mer kläder än jag har, så jag måste ta alla mina singelpengar och köpa saker till mig själv.
Det är jobbigt att vara singel, rik och ledig.
not
Det är bara frustrerande och irriterande att inte den där "någon" har diskat på flera dagar så det är disk i drivor, och att "någon" inte heller behagar städa så att jag måste bo i ett råtthål. Ja stackers mej hoppfallerej.
fredag, maj 30, 2008
onsdag, maj 28, 2008
Å nu blire skrytfilm!
Jag heter Ozzy jag kan dansa hurra. På filmen haver jag svarta knälånga brallor och vit blus med rosa jox på.
söndag, maj 25, 2008
Wunderbaum?
Det här med att vara elak... Man ska inte vara elak. Man ska inte tala illa om andra människor. Man ska inte prata bakom ryggen. Man ska förstå att inte alla har samma förutsättningar i livet. Man ska acceptera alla för den han/hon är.
Men ibland är det helt galet svårt. Till exempel när man måste dansa pardans med dem. Alltså... det är synd om människor som kanske inte har alla chips i påsen, men att dansa kropp mot kropp med någon som luktar som en sur gammal disktrasa och är alldels plaskvåt är INTE MY IDEA OF A GOOD TIME! Men vad gör man när man går en kurs? Och stackars stackars farbrorn, ingen vill dansa med honom, och han har noll självinsikt och är otroligt besvärlig som person.
Men är det inte synd om mig som luktar sur svett på hela armen efter att ha provat en tur en gång med honom? Och vad gör man när man ser att människan kommer cyklande med en tjock vinterjacka på sig och tar av den och är helt genomblöt på HELA och då snackar vi HELA överkroppen? Ända ut till handlederna.
Stackars honom. Jag tänker att han kanske har något lätt litet handikapp i knoppen som gör det svårt. Och jag tänker att han kanske hade föräldrar med funktionshinder som gjorde det svårt för dem att lära honom grundläggande saker som hygien. Nåt måste det ju vara, eller?
Men hur gör man? På socialdanserna flyr vi fältet så fort vi ser att han satt på radarn för att hitta någon att dansa med. Och det känns så elakt! Men jag vill inte lukta sur disktrasa! Och när man går kurs så ska alla dansa med alla. Och när man går på kurs där han är med så... är det faktiskt inte lika skoj. Man märker att stämningen sjunker. För det luktar inte tårta i 75% av danslokalen.
Usch vad sånt är svårt.
Men ibland är det helt galet svårt. Till exempel när man måste dansa pardans med dem. Alltså... det är synd om människor som kanske inte har alla chips i påsen, men att dansa kropp mot kropp med någon som luktar som en sur gammal disktrasa och är alldels plaskvåt är INTE MY IDEA OF A GOOD TIME! Men vad gör man när man går en kurs? Och stackars stackars farbrorn, ingen vill dansa med honom, och han har noll självinsikt och är otroligt besvärlig som person.
Men är det inte synd om mig som luktar sur svett på hela armen efter att ha provat en tur en gång med honom? Och vad gör man när man ser att människan kommer cyklande med en tjock vinterjacka på sig och tar av den och är helt genomblöt på HELA och då snackar vi HELA överkroppen? Ända ut till handlederna.
Stackars honom. Jag tänker att han kanske har något lätt litet handikapp i knoppen som gör det svårt. Och jag tänker att han kanske hade föräldrar med funktionshinder som gjorde det svårt för dem att lära honom grundläggande saker som hygien. Nåt måste det ju vara, eller?
Men hur gör man? På socialdanserna flyr vi fältet så fort vi ser att han satt på radarn för att hitta någon att dansa med. Och det känns så elakt! Men jag vill inte lukta sur disktrasa! Och när man går kurs så ska alla dansa med alla. Och när man går på kurs där han är med så... är det faktiskt inte lika skoj. Man märker att stämningen sjunker. För det luktar inte tårta i 75% av danslokalen.
Usch vad sånt är svårt.
Söndagsblajj om ikt och hemliga rum
Jag hade kanske världens härligaste dag igår! Först hemliga rum på Bohus fästning. Satt i solen hela dagen, picknickade med lindygänget och lyssnade på konserter av Curly Lou, Dorrit nånting (som spelade termine, shit vilket sjukt instrument!) och RÄFVEN! Tjoahadelittanlej! Efter en dag vandrandes i hemliga rum och picnicandes i solen drog jag hem, slackade en timme i soffan och åkte sen och kollade på Carl Johan och hans polare när de körde "Improfest", ett mycket skojigt evenemang. Kom och festa och kolla på impro rajdidaj. Så himla roligt att kolla när andra duktiga improvisatörer lajjar loss!
Idag är jag således schleten som fan och häckar i sängen med laptopen i knät.
Håhåjaja jag har äntligen tagit tag i min extrakurs, IKT för pedagoger, igen, och håller nu på att skapa ett didaktiskt multimediaprojekt. Ämne: teaterhistoria. Först tänkte jag ta något jag faktiskt kan använda i min undervisning, men sen blev jag lat och tog det jag kan mest om i hela världen just nu. Och jag kan ju använda det i svenskan sen (om det blir bra, just nu är det GANSKA låg nivå på't).
En sak fattar jag dock inte: Varför blir alla mina texter i times new roman 12 pt istället för det jag angivit?
Känner mig som en svartrockare som flyr solen idag. Ligga inne och klicka på en dator när det är 20 grader och stilla ute. Meeeeeen... Jag glömde smörja in några delar på kroppen, så just nu har jag en mycket bisarr och fläckvis knallröd bränna. Fläckar på: höger knä, ca 2 dm i diameter, längst upp i pannan på höger och vänster sida, kanske 0,5 cm brett, längst inne vid höger armhåla, bredvid tatueringen. Tatten insmordes med faktor 50 och har således fått noll färg alls på den otatuerade huden i tatten. Och man ser tydligt gränsen där 50faktorn inte smörjts in.
Va fiiiint!
Och en sak till. Mitt liv är så himla bra. Trots diskbråck och sån skit. Shit vad jag har roligt!
Idag är jag således schleten som fan och häckar i sängen med laptopen i knät.
Håhåjaja jag har äntligen tagit tag i min extrakurs, IKT för pedagoger, igen, och håller nu på att skapa ett didaktiskt multimediaprojekt. Ämne: teaterhistoria. Först tänkte jag ta något jag faktiskt kan använda i min undervisning, men sen blev jag lat och tog det jag kan mest om i hela världen just nu. Och jag kan ju använda det i svenskan sen (om det blir bra, just nu är det GANSKA låg nivå på't).
En sak fattar jag dock inte: Varför blir alla mina texter i times new roman 12 pt istället för det jag angivit?
Känner mig som en svartrockare som flyr solen idag. Ligga inne och klicka på en dator när det är 20 grader och stilla ute. Meeeeeen... Jag glömde smörja in några delar på kroppen, så just nu har jag en mycket bisarr och fläckvis knallröd bränna. Fläckar på: höger knä, ca 2 dm i diameter, längst upp i pannan på höger och vänster sida, kanske 0,5 cm brett, längst inne vid höger armhåla, bredvid tatueringen. Tatten insmordes med faktor 50 och har således fått noll färg alls på den otatuerade huden i tatten. Och man ser tydligt gränsen där 50faktorn inte smörjts in.
Va fiiiint!
Och en sak till. Mitt liv är så himla bra. Trots diskbråck och sån skit. Shit vad jag har roligt!
fredag, maj 23, 2008
IKT in maj ass
Har legat några timmar idag och joxat med inlämningsuppgift i MML. Och sen kollar jag på uppgiften och ser att den ska ha didaktisk anknytning. SÅKLART! Det kunde jag väl räknat ut INNAN jag började!
Så nu börjar jag om igen.
Rajdidaj.
Så nu börjar jag om igen.
Rajdidaj.
Ledig = rastlös
Inatt skickade jag in c-uppsatsen till urkund. Fatta att jag blev klar med den i tid trots diskbråck, det är helt otroligt. Tack kära mor för laptoplånet, hade aldrig gått utan den!
Och nu när jag lämnat in den så är terminen i princip slut. Om fem dagar får jag en uppsats att opponera på, tills dess har jag noll att göra. Jo lite småsaker typ skoj saker. Åka till Bohus fästning imorrn och lyssna på min vän Curly Lou när hon sjunger samt picnica med lindygänget och favoritbäbisen Alba med hennes favoritföräldrar. Sen gå på improfest på kvällen (OCH MISSA EUROVISION SONG CONTEST FÖR FÖRSTA GÅNGEN SEN BARNSBEN! VAD HAR HÄNT MED MITT FAGHAGS-JAG?) och hänga lite. Och andra småtrevliga saker.
Så, vad gör man när man är ledig och heter Ozzy? Jo, man PLUGGAR! Fast skojplugg den här gången. Läser 133% i teorin men inte i praktiken. Har inte lämnat in en enda uppgift på hela våren. Så det kanske man skulle göra nu dårå? Dagens projekt: göra ny hemsida till lilla företaget. Går bra, förutom pixliga bilder. Morr. Grr.
Äh
Skit i det
Jag kanske ska göra nåt annat, ledigt nu... typ KOLLA PÅ PROJECT RUNWAY! Det mycket mycket sorgliga är att jag bara har tre avsnitt kvar att se och två av mina favoriter har redan åkt ut. Darn, sorg!
Och nu när jag lämnat in den så är terminen i princip slut. Om fem dagar får jag en uppsats att opponera på, tills dess har jag noll att göra. Jo lite småsaker typ skoj saker. Åka till Bohus fästning imorrn och lyssna på min vän Curly Lou när hon sjunger samt picnica med lindygänget och favoritbäbisen Alba med hennes favoritföräldrar. Sen gå på improfest på kvällen (OCH MISSA EUROVISION SONG CONTEST FÖR FÖRSTA GÅNGEN SEN BARNSBEN! VAD HAR HÄNT MED MITT FAGHAGS-JAG?) och hänga lite. Och andra småtrevliga saker.
Så, vad gör man när man är ledig och heter Ozzy? Jo, man PLUGGAR! Fast skojplugg den här gången. Läser 133% i teorin men inte i praktiken. Har inte lämnat in en enda uppgift på hela våren. Så det kanske man skulle göra nu dårå? Dagens projekt: göra ny hemsida till lilla företaget. Går bra, förutom pixliga bilder. Morr. Grr.
Äh
Skit i det
Jag kanske ska göra nåt annat, ledigt nu... typ KOLLA PÅ PROJECT RUNWAY! Det mycket mycket sorgliga är att jag bara har tre avsnitt kvar att se och två av mina favoriter har redan åkt ut. Darn, sorg!
När jag blir stor ska jag bli desajnär
Eftersom jag inte kan hålla mig tills saker och ting (läs tv-serier) kommer till Sverige så fular jag mig och tankar hem skiten i förväg. Just nu är det senaste säsongen av project runway som gäller.
JAG ÄLSKAR PROJECT RUNWAY!
När jag blir stor ska jag bli kläddesigner. Eller rättare sagt. Jag är stor nu så nu ska jag börja sy mina egna kläder. Vet redan två grejer jag ska sy. En klänning (ska kopiera en klänning jag har) och en tröja (också kopiera. gammal sunkig urtvättad men underbar. då köper man nytt tyg, klipper isär tröjan och kopierar mönstret! JA!)
Åter till runwayen. När man har en hel säsong hemma så kollar man mycket. MYCKET. Tre avsnitt per dag har det blivit den senaste tiden. Och nu är jag helt plötsligt med om ett nytt fenomen.
Deltagarna är mina kompisar.
Jag kollar så mycket, och de är så otrooooligt trevliga i år! Och så otrooooligt roliga! Och en kille gråter så fort han ska prata om vad som helst för det är SÅ STORT för honom. Åh, om han ändå vore hetero, då skulle jag åka till Uvvesa och bånka honom i huvet med en klubba och släpa hem honom till min lilla Göteborgsgrotta. Och en jääätteöverviktig kille som är så sjuuuukt rolig och har världens härligaste skratt. Och en tjej som HAR SÅ SNYGGA KLÄDER OCH SÅ SNYGG STIL och när jag blir stor ska jag bli som henne. Och det är jag ju nu, så nu ska jag sy såna kläder som hon har. Och ha rosetter i håret som hon har. Och en jättecool tatuerad 43-åring som har maaaassa tatueringar utan att se white trash ut ååå det går att ha massa tattar utan att bli trashig när man blir lite äldre. Nä 43 är inte gammalt, men jag fasar lite för hur det ska bli framöver att vara tatuerad tant. Jag vill göra hela armen ner till armbågen. Om det inte hade varit för teatern så hade jag gjort det pronto.
Men det är helt weird... Nu har jag inte sett något program sen igår natt, och jag längtar efter dem! Mina kompisar! Here I come!
JAG ÄLSKAR PROJECT RUNWAY!
När jag blir stor ska jag bli kläddesigner. Eller rättare sagt. Jag är stor nu så nu ska jag börja sy mina egna kläder. Vet redan två grejer jag ska sy. En klänning (ska kopiera en klänning jag har) och en tröja (också kopiera. gammal sunkig urtvättad men underbar. då köper man nytt tyg, klipper isär tröjan och kopierar mönstret! JA!)
Åter till runwayen. När man har en hel säsong hemma så kollar man mycket. MYCKET. Tre avsnitt per dag har det blivit den senaste tiden. Och nu är jag helt plötsligt med om ett nytt fenomen.
Deltagarna är mina kompisar.
Jag kollar så mycket, och de är så otrooooligt trevliga i år! Och så otrooooligt roliga! Och en kille gråter så fort han ska prata om vad som helst för det är SÅ STORT för honom. Åh, om han ändå vore hetero, då skulle jag åka till Uvvesa och bånka honom i huvet med en klubba och släpa hem honom till min lilla Göteborgsgrotta. Och en jääätteöverviktig kille som är så sjuuuukt rolig och har världens härligaste skratt. Och en tjej som HAR SÅ SNYGGA KLÄDER OCH SÅ SNYGG STIL och när jag blir stor ska jag bli som henne. Och det är jag ju nu, så nu ska jag sy såna kläder som hon har. Och ha rosetter i håret som hon har. Och en jättecool tatuerad 43-åring som har maaaassa tatueringar utan att se white trash ut ååå det går att ha massa tattar utan att bli trashig när man blir lite äldre. Nä 43 är inte gammalt, men jag fasar lite för hur det ska bli framöver att vara tatuerad tant. Jag vill göra hela armen ner till armbågen. Om det inte hade varit för teatern så hade jag gjort det pronto.
Men det är helt weird... Nu har jag inte sett något program sen igår natt, och jag längtar efter dem! Mina kompisar! Here I come!
onsdag, maj 21, 2008
Underligt. Och Underbart.
Det är anmärkningsvärt hur lätt telefonförsäljare hittar mitt företags telefonnummer jämfört med hur otroligt svårt det är för mina kunder att hitta dem enligt telefonförsäljarna.
Lägg till hemsidelänk i Din del! Kostar bara 510 spänn! Ja och när visas den? Om någon söker på företagets namn. MEH! Korkskalle! Då vet de ju redan att mitt företag finns, då behöver de väl fan ingen hemsidelänk, då kan de ju bara googla så kommer min hemsida överst på träffarna! Jo mennäääää det handlar ju om sörvis å sånt å visst är jag charmig och låter nästan som om jag är kär i dig eller hur vad bra det låter?
Ja, jag lägger jättehjärna en tiondel av vad mitt företag just nu har på banken (innan jag betalt skatt och sociala avgifter på lönerna jag betalade ut i helgen) på en hemsidelänk som jag inte behöver.
Klick.
Dessutom skall idag utfärdas en varning, som kanske hade passat bättre i min käre broder matskribentens blogg. Varningen gäller Carte d'Ors glass Fever for chocolate. Chokladglass med chokladfudgesås och browniebitar. Ät den inte! Det är som att injicera ren kakao rakt in i blodet! SÅ JÄÄÄÄVLA GOTT MAN KAN INTE SLUTA MAN VILL KNÄCKA HELA BURKEN PÅ EN GÅNG OM MAN INTE HADE MÅTT SÅ ILLA EFTER EN TREDJEDEL FÖR DET VRÅLAR SOCKER OCH KAKAO I HELA KROPPEN!
Närmare sex än så kan inte mat komma.
Så prova den inte. Du kommer aldrig kunna sluta.
Lägg till hemsidelänk i Din del! Kostar bara 510 spänn! Ja och när visas den? Om någon söker på företagets namn. MEH! Korkskalle! Då vet de ju redan att mitt företag finns, då behöver de väl fan ingen hemsidelänk, då kan de ju bara googla så kommer min hemsida överst på träffarna! Jo mennäääää det handlar ju om sörvis å sånt å visst är jag charmig och låter nästan som om jag är kär i dig eller hur vad bra det låter?
Ja, jag lägger jättehjärna en tiondel av vad mitt företag just nu har på banken (innan jag betalt skatt och sociala avgifter på lönerna jag betalade ut i helgen) på en hemsidelänk som jag inte behöver.
Klick.
Dessutom skall idag utfärdas en varning, som kanske hade passat bättre i min käre broder matskribentens blogg. Varningen gäller Carte d'Ors glass Fever for chocolate. Chokladglass med chokladfudgesås och browniebitar. Ät den inte! Det är som att injicera ren kakao rakt in i blodet! SÅ JÄÄÄÄVLA GOTT MAN KAN INTE SLUTA MAN VILL KNÄCKA HELA BURKEN PÅ EN GÅNG OM MAN INTE HADE MÅTT SÅ ILLA EFTER EN TREDJEDEL FÖR DET VRÅLAR SOCKER OCH KAKAO I HELA KROPPEN!
Närmare sex än så kan inte mat komma.
Så prova den inte. Du kommer aldrig kunna sluta.
tisdag, maj 20, 2008
Jag kan själv!
Ojjar mig och beklagar mig för att jag förutom diskbråcket vaknar med migrän och känner mig körd genom en köttkvarn. Och får respons på uppsatsen som säger att det saknas teoridel. Shit. Tung del som helt saknas. Och allt ska vara klart på fredag. Knarkar igång mig på kaffe och socker, vaknar inte till riktig ändå.
Så jag sätter på tv:n. Och zappar in på en dokumentär om ett gäng handikappade människor som korsar Nicaragua till fots/rullstols. Under vandringen bestiger de dessutom en vulkan. De stannar om och om igen, gråter för att det gör så ont, frustrerade över sina egna kroppars begränsningar. Men till slut når de sitt mål, Stilla Havet.
Fi fan vilken inspiration! De korsar ett jäkla land trots att de är blinda, har proteser, sitter i rullstol...
Kanske är det vid såna här tillfällen man ska tänka "vad är mina problem jämfört med deras?". Fast istället tänker jag att fy fan, det är helt otroligt att jag lyckats skriva 23 sidor uppsats i mitt tillstånd. Och lyckas handla hem det jag ska ha. Även om det blir mycket snabbmakaroner och korv nu.
Fy fan vad jag är bra. Stark!
Så jag sätter på tv:n. Och zappar in på en dokumentär om ett gäng handikappade människor som korsar Nicaragua till fots/rullstols. Under vandringen bestiger de dessutom en vulkan. De stannar om och om igen, gråter för att det gör så ont, frustrerade över sina egna kroppars begränsningar. Men till slut når de sitt mål, Stilla Havet.
Fi fan vilken inspiration! De korsar ett jäkla land trots att de är blinda, har proteser, sitter i rullstol...
Kanske är det vid såna här tillfällen man ska tänka "vad är mina problem jämfört med deras?". Fast istället tänker jag att fy fan, det är helt otroligt att jag lyckats skriva 23 sidor uppsats i mitt tillstånd. Och lyckas handla hem det jag ska ha. Även om det blir mycket snabbmakaroner och korv nu.
Fy fan vad jag är bra. Stark!
fredag, maj 16, 2008
Vill ge upp nu
Blev ganska glad i tisdags av att få veta vad det är som bråkar så jävligt i min rygg. Så glad att jag nästan tänkte att jag nästan trodde att jag klarade mig utan painkillers. Fast istället fick jag knö i mig maxdosen på kvällen och hela nästa dag och höll nästan på att kola vippen när jag lärde några ungdomar ansiktsmålning på kvällen.
Och igår skrev jag lite uppsats och hade apaont och ville bara ligga hemma och dö. Men doktorn tycker jag ska röra mig så jag cyklade till dansen. Långsamt. Och dansade. Och hade apaont. Apa apa apaont. Och cyklade hem. Ännu långsammare. Och däckade raklång i soffan en lång stund innan jag orkade bita ihop och duscha och kasta mig i säng.
Och idag tryckte jag i mig maxdos och tog en snabb sväng på stan, fast att det gjorde apaont för varje steg jag tog. Speciellt i uppförslutningar. Och skulle låna en fantastisk bok till uppsatsen som skulle hjälpa mig jättemycket. Som visade sig vara en broschyr som man måste beställa fram och det tar minst tre timmar. Sorry lady, jag tror knappast jag tar mig ut någon mer gång innan c-uppsatsen ska in. Och sen stapplade jag hemåt, stannade vid affären och köpte mat som jag knappt klarade att bära hem. Måste jag skaffa mig shoppingvagn nu?
Imorrn när Tant Johanna ska fira att hon blir äkta tant ska jag ut. Då ska jag gå till den trevliga krogen. Och stå. Och dricka läsk. Och ha ont. Och känna mig ful, fet, försoffad och trasig. När jag bara vill hinka i mig bärs, supa mig snygg och snacka gojja och göra bort mig.
Har inte druckit alkohol sen i början av april. Går inte när man knarkar såna fina piller som jag knarkar nu. Har fikat en enda gång. En liggfika på Humanisten med Maria. Ligger här hemma. Ensam. Börjar kunna alla reklamfilmer utantill. Alla programjinglar. Spelat Bust a move online åttatusentrehundramiljarders gånger. Och skrivit en sugig c-uppsats utan problematisering och egentliga frågeställningar. Liggandes. Hög på knark.
Å fy FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN
Hur ska jag stå ut tills det blir dags för operation? Jag blir galen!
Det mest deppiga av allt är att det gör så jävla ont att dansa. Mitt prozac.
blä röv bajs pink skit fan röv aj aj aj blä fult hem fult allt bajs bajs
Och igår skrev jag lite uppsats och hade apaont och ville bara ligga hemma och dö. Men doktorn tycker jag ska röra mig så jag cyklade till dansen. Långsamt. Och dansade. Och hade apaont. Apa apa apaont. Och cyklade hem. Ännu långsammare. Och däckade raklång i soffan en lång stund innan jag orkade bita ihop och duscha och kasta mig i säng.
Och idag tryckte jag i mig maxdos och tog en snabb sväng på stan, fast att det gjorde apaont för varje steg jag tog. Speciellt i uppförslutningar. Och skulle låna en fantastisk bok till uppsatsen som skulle hjälpa mig jättemycket. Som visade sig vara en broschyr som man måste beställa fram och det tar minst tre timmar. Sorry lady, jag tror knappast jag tar mig ut någon mer gång innan c-uppsatsen ska in. Och sen stapplade jag hemåt, stannade vid affären och köpte mat som jag knappt klarade att bära hem. Måste jag skaffa mig shoppingvagn nu?
Imorrn när Tant Johanna ska fira att hon blir äkta tant ska jag ut. Då ska jag gå till den trevliga krogen. Och stå. Och dricka läsk. Och ha ont. Och känna mig ful, fet, försoffad och trasig. När jag bara vill hinka i mig bärs, supa mig snygg och snacka gojja och göra bort mig.
Har inte druckit alkohol sen i början av april. Går inte när man knarkar såna fina piller som jag knarkar nu. Har fikat en enda gång. En liggfika på Humanisten med Maria. Ligger här hemma. Ensam. Börjar kunna alla reklamfilmer utantill. Alla programjinglar. Spelat Bust a move online åttatusentrehundramiljarders gånger. Och skrivit en sugig c-uppsats utan problematisering och egentliga frågeställningar. Liggandes. Hög på knark.
Å fy FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN
Hur ska jag stå ut tills det blir dags för operation? Jag blir galen!
Det mest deppiga av allt är att det gör så jävla ont att dansa. Mitt prozac.
blä röv bajs pink skit fan röv aj aj aj blä fult hem fult allt bajs bajs
tisdag, maj 13, 2008
Jag har fått svar!
Doktor Bo Lohmander på Torggatans läkarmottagning is da shit! Ok, det tar tid, man får vänta lugnt och snällt på sin tur, men när man väl får komma in får man SÅ MÅNGA SVAAAAAR och han tar tag i saker och hurra hurra hurra. Här kommer Ozzys healthstatusrapport:
Jag har ett diskbråcksliknande läckage av något slag som läcker ut från ryggraden och knör på en nerv som åker utåt och knör på främre delen av ryggraden - där jag har lite artros, som ytterligare ökar på knöandet på nerven. Nerven kläms = aj aj. När han fick veta att jag haft så ont att jag legat på sjukhus och grejer sa han ojoj, jaha då blir det nog operation. I vanliga fall kör man bara med sjukgymnastik, för det går över av sig självt så småningom, men har man så ont så rekommenderar jag operation. Så jag skickar vidare ärendet till Sahlgrenska.
Sen surrar det ju dessutom i mina höfter, framförallt när jag ligger på sidan, och det kunde bero på nåt muskelfästesaktigt som jag inte riktigt fattade, men han klämde på höften och jag vek mig av smärta och då sa han "Jaha, då provar vi med att sätta en cortisonspruta där. Det gör vi nu, varsågod och strippa lite så hämtar jag knarket". Hala ner brallorna lite och fick en jättelång spruta in i höften - som inte kändes nånting. Skumt.
Om det är det han trodde att det kanske var så bör jag känna verkan av sprutan inom tio dagar. Det är en liten provgrej så att säga för att kolla om det är det jag har i höfterna. Men för att spara tid så gav han mig sprutan direkt istället för att vänta på vad de säger på Sahlgrenska. Tack snälla doktorn för sprutan!
Och fänk jo lord att få veta vad det är för fel på mig!!!!!
Och fänk jo lord att det inte gör saken värre att röra mycket på sig (läs dansa lindy hop så brallerna trellar ååå). Det kan göra ont, men förvärrar inte mitt tillstånd.
TACK FÖR DET!!!! Trodde verkligen att det var tvärtom efter gårdagens inrepning av medelavancerad slinga som skall visas upp på det glada Göteborg. Dansade den i 1,5 timme, sen dansade jag lite till. Sen kunde jag inte alls dansa mer för jag höll på att gå sönder av aj, så jag "cyklade" hem. Fast jag kunde inte trampa med höger ben för det gjorde så ont. Och kom hem och övervägde harakiri. Och drömt mardrömmar senaste tiden om att fabbro doktorn säger "vi hittar inget men knarka på du".
Så nu e ja lite glaadare ijenn. Ska knarka och skriva c-uppsats liggande nu. Ska skriva tjugo sidor på en vecka. Spännande.
Jag har ett diskbråcksliknande läckage av något slag som läcker ut från ryggraden och knör på en nerv som åker utåt och knör på främre delen av ryggraden - där jag har lite artros, som ytterligare ökar på knöandet på nerven. Nerven kläms = aj aj. När han fick veta att jag haft så ont att jag legat på sjukhus och grejer sa han ojoj, jaha då blir det nog operation. I vanliga fall kör man bara med sjukgymnastik, för det går över av sig självt så småningom, men har man så ont så rekommenderar jag operation. Så jag skickar vidare ärendet till Sahlgrenska.
Sen surrar det ju dessutom i mina höfter, framförallt när jag ligger på sidan, och det kunde bero på nåt muskelfästesaktigt som jag inte riktigt fattade, men han klämde på höften och jag vek mig av smärta och då sa han "Jaha, då provar vi med att sätta en cortisonspruta där. Det gör vi nu, varsågod och strippa lite så hämtar jag knarket". Hala ner brallorna lite och fick en jättelång spruta in i höften - som inte kändes nånting. Skumt.
Om det är det han trodde att det kanske var så bör jag känna verkan av sprutan inom tio dagar. Det är en liten provgrej så att säga för att kolla om det är det jag har i höfterna. Men för att spara tid så gav han mig sprutan direkt istället för att vänta på vad de säger på Sahlgrenska. Tack snälla doktorn för sprutan!
Och fänk jo lord att få veta vad det är för fel på mig!!!!!
Och fänk jo lord att det inte gör saken värre att röra mycket på sig (läs dansa lindy hop så brallerna trellar ååå). Det kan göra ont, men förvärrar inte mitt tillstånd.
TACK FÖR DET!!!! Trodde verkligen att det var tvärtom efter gårdagens inrepning av medelavancerad slinga som skall visas upp på det glada Göteborg. Dansade den i 1,5 timme, sen dansade jag lite till. Sen kunde jag inte alls dansa mer för jag höll på att gå sönder av aj, så jag "cyklade" hem. Fast jag kunde inte trampa med höger ben för det gjorde så ont. Och kom hem och övervägde harakiri. Och drömt mardrömmar senaste tiden om att fabbro doktorn säger "vi hittar inget men knarka på du".
Så nu e ja lite glaadare ijenn. Ska knarka och skriva c-uppsats liggande nu. Ska skriva tjugo sidor på en vecka. Spännande.
lördag, maj 10, 2008
Jazzgubbarna hjärta oss = sant
Tänkte att jag åker och dansar LITEGRANN bara. Tar det lugnt. Aktar röven. (korrektion - ischiasen) Och så är det JAZZGÖBBARNA FROM HEAVEN som spelar! Jädrar i min lilla lådda vecka goooa göbbar å domm töcker de e så sköj å spella för oss!
Med jämna mellanrum slänger de sönderrökta gråhåriga gubbsen ur sig kommentarer som "om niii på göllvet har hälten så sköj som viii så har ni gôrskôj". Och vi dansar så svetten bokstavligen flödar. Ner i ansiktet, ner i ögonen, på halsen, över bröstkorgen. Killarnas tidigare ljusa skjortor färgas mörka. HELA skjortorna. Killarna byter skjortor. Tjejerna duttar fejset med torkypapper. Dansa dansa dansa dansa dansa dansa folk blir helt krejsi och solobattlar på golvet. Jag och Ann skiter i genusnormen och dansar loss järnet. Och när gubbarna spelat sin sista låt rasar applåderna och vi stampar i golvet och gubbarna säger
"ska vi tååå en teeee ellerrrr?"
"JAAAAAAAAA"
Så de spelar en te. Å en te. Å en te! Och när de är klara säger gitarristen att "såheeer rolit har ja ente hatt på säket fem ååår! Jävvlar va sköj!" och trombonisten ballar ur och börjar improvisera gutturala skojsljud i mikrofonen och vi är heeeeeeelt genomsvett och heeeeeeeelt slut.
Och jag får skjuts hem kvatt över tållv och dimper ner framför datorn, helt övertänd på painkillers och endorfiner. Hur ska en könna såmna nu ellerrrr?
Med jämna mellanrum slänger de sönderrökta gråhåriga gubbsen ur sig kommentarer som "om niii på göllvet har hälten så sköj som viii så har ni gôrskôj". Och vi dansar så svetten bokstavligen flödar. Ner i ansiktet, ner i ögonen, på halsen, över bröstkorgen. Killarnas tidigare ljusa skjortor färgas mörka. HELA skjortorna. Killarna byter skjortor. Tjejerna duttar fejset med torkypapper. Dansa dansa dansa dansa dansa dansa folk blir helt krejsi och solobattlar på golvet. Jag och Ann skiter i genusnormen och dansar loss järnet. Och när gubbarna spelat sin sista låt rasar applåderna och vi stampar i golvet och gubbarna säger
"ska vi tååå en teeee ellerrrr?"
"JAAAAAAAAA"
Så de spelar en te. Å en te. Å en te! Och när de är klara säger gitarristen att "såheeer rolit har ja ente hatt på säket fem ååår! Jävvlar va sköj!" och trombonisten ballar ur och börjar improvisera gutturala skojsljud i mikrofonen och vi är heeeeeeelt genomsvett och heeeeeeeelt slut.
Och jag får skjuts hem kvatt över tållv och dimper ner framför datorn, helt övertänd på painkillers och endorfiner. Hur ska en könna såmna nu ellerrrr?
fredag, maj 09, 2008
Hej helg
Har startat en ny morgonrutin. Vid tiosnåret öppnar jag vardagsrumsfönstrena på vid gavel och solbadar en stund. Smörjer in mig lite. Tatueringen i faktor 50+. Och det luktar sommar!!!
Det finns ingen doft i hela världen som luktar så mycket sommar som solskyddsfaktor!
......
Men hallå? Vart är världen på väg? Den somrigaste doften av alla somriga dofter är kemikalier i en tub som man smetar på för att skydda sig från solen - människans naturliga ljuskälla - för vi har gjort den cancerframkallande.
......
Hur som helst så tänker jag inte dessa tankar grumla den helt fantastiska dag jag har framför mig.
Första anhalt: Gegga i kemikalier i håret och sitta en stund (nu)(så att ingen ser min naturliga hårfärg - grå), sen skölja ur, raka ben och smörja in huden med mera kemikalier. Ta på tunna fladdriga härliga kläder, solbrillor och packa ner planeringen för att åka till
Andra anhalt: Wendelsbergs folkhögskola. Världens kanske mest fantastiska folkhögskola med världens kanske mest fantastiska park. Flashbacks, nostalgi och få betalt för det. Sätta ihop ett skojigt litet uppträdande med åtta anställda på nåt företag som jag glömt vad det heter innan jag sätter mig på bussen och åker tillbaka till Göteborg för att gå på
Tredje anhalt: Teatersport i underbara Masthugget. Rattlegänget har kört hela våren och jag har inte kunnat komma en enda gång. Men ikväll tar jag mig tid fast jag egentligen inte har det. Tid alltså. Skrattar mig förmodligen blå i två timmar innan jag tar bussen till
Fjärde anhalt: Fredagsswing på wcj. Dansar så mycket rygg och ben klarar av, varvar med fika, hänga, snacka skit innan jag knatar hem och däckar för att imorgon
Åka till Frölunda och hålla improworkshop för en möhippa för att sedan
Åka till teatern och köra vårsäsongens sista föreställning för att sedan - om jag har någon kraft kvar i min kropp - Åka och fira att Nicolas blir fabbror.
Det är skönt med helg och vila... (?)
Det finns ingen doft i hela världen som luktar så mycket sommar som solskyddsfaktor!
......
Men hallå? Vart är världen på väg? Den somrigaste doften av alla somriga dofter är kemikalier i en tub som man smetar på för att skydda sig från solen - människans naturliga ljuskälla - för vi har gjort den cancerframkallande.
......
Hur som helst så tänker jag inte dessa tankar grumla den helt fantastiska dag jag har framför mig.
Första anhalt: Gegga i kemikalier i håret och sitta en stund (nu)(så att ingen ser min naturliga hårfärg - grå), sen skölja ur, raka ben och smörja in huden med mera kemikalier. Ta på tunna fladdriga härliga kläder, solbrillor och packa ner planeringen för att åka till
Andra anhalt: Wendelsbergs folkhögskola. Världens kanske mest fantastiska folkhögskola med världens kanske mest fantastiska park. Flashbacks, nostalgi och få betalt för det. Sätta ihop ett skojigt litet uppträdande med åtta anställda på nåt företag som jag glömt vad det heter innan jag sätter mig på bussen och åker tillbaka till Göteborg för att gå på
Tredje anhalt: Teatersport i underbara Masthugget. Rattlegänget har kört hela våren och jag har inte kunnat komma en enda gång. Men ikväll tar jag mig tid fast jag egentligen inte har det. Tid alltså. Skrattar mig förmodligen blå i två timmar innan jag tar bussen till
Fjärde anhalt: Fredagsswing på wcj. Dansar så mycket rygg och ben klarar av, varvar med fika, hänga, snacka skit innan jag knatar hem och däckar för att imorgon
Åka till Frölunda och hålla improworkshop för en möhippa för att sedan
Åka till teatern och köra vårsäsongens sista föreställning för att sedan - om jag har någon kraft kvar i min kropp - Åka och fira att Nicolas blir fabbror.
Det är skönt med helg och vila... (?)
torsdag, maj 08, 2008
I giveth you - Sean Penn!
Ibland finns det inte ord som kan beskriva upplevelser. Har precis varit med om en näst intill religiös sådan, men allt jag försöker skriva blir platt och fånigt.
Det handlar om Sean Penns film "Into the wild", en sann historia om en kille som åker till Alaska för att leva i det vilda och finna lyckan. Eftersom gårdagen var en enda dimma av trötthet och smärta tillbringades den till stora delar liggandes framför ovan nämnda film.
--------------
Jag är gripen redan vid första bildrutan. Min pillerknarkade trötta kropp vill somna, men jag tvingar den att vara vaken. Stundtals sätter jag mig upp som en fiolsträng trots att det känns som att någon leker köttkvarn med min rygg. Kan inte ligga ner, det är för fantastiskt/spännande/engagerande/hemskt/vackert... Det ringer mitt i filmen - improtelefonen som jag numera adopterat - och jag skriker satans jävlar fan också och river ner telefonen i golvet med en smäll och rusar fram och sänker volymen och försöker så behärskat som möjligt svara "gbgimpro.se , det är Ozzy!".
På ett sätt är jag riktigt riktigt glad att jag inte såg den här filmen på bio, för finns det något mer förfärligt än när hela biopubliken reser sig när första tonen i slutlåten klingar och eftertexterna börjar rulla? Hallå! Man måste ju låta filmen klinga av i kroppen, fattar ni inte det?! Och så blir man stressad för att man blockerar hela raden om man vill sitta kvar och njuta.
Ojojojojojojojojojojojojojojojojoj... Vilken filosofi han har, killen som drar till skogs. Ejenklien vill jag också göra så. Saker och personliga relationer bara låser människan. Ejenklien.
Samtidigt som jag så otroligt mycket vill hitta mannen i mitt liv och köpa mig ett nintendo wii.
Jag önskar att nutidsmänniskan verkligen kunde klara att leva i naturen. Det finns några procent människor på jorden som forftarande kan det. Leve dem. Låtom oss gå tillbaka till det levnadssättet så är jorden räddad.
Det handlar om Sean Penns film "Into the wild", en sann historia om en kille som åker till Alaska för att leva i det vilda och finna lyckan. Eftersom gårdagen var en enda dimma av trötthet och smärta tillbringades den till stora delar liggandes framför ovan nämnda film.
--------------
Jag är gripen redan vid första bildrutan. Min pillerknarkade trötta kropp vill somna, men jag tvingar den att vara vaken. Stundtals sätter jag mig upp som en fiolsträng trots att det känns som att någon leker köttkvarn med min rygg. Kan inte ligga ner, det är för fantastiskt/spännande/engagerande/hemskt/vackert... Det ringer mitt i filmen - improtelefonen som jag numera adopterat - och jag skriker satans jävlar fan också och river ner telefonen i golvet med en smäll och rusar fram och sänker volymen och försöker så behärskat som möjligt svara "gbgimpro.se , det är Ozzy!".
På ett sätt är jag riktigt riktigt glad att jag inte såg den här filmen på bio, för finns det något mer förfärligt än när hela biopubliken reser sig när första tonen i slutlåten klingar och eftertexterna börjar rulla? Hallå! Man måste ju låta filmen klinga av i kroppen, fattar ni inte det?! Och så blir man stressad för att man blockerar hela raden om man vill sitta kvar och njuta.
Ojojojojojojojojojojojojojojojojoj... Vilken filosofi han har, killen som drar till skogs. Ejenklien vill jag också göra så. Saker och personliga relationer bara låser människan. Ejenklien.
Samtidigt som jag så otroligt mycket vill hitta mannen i mitt liv och köpa mig ett nintendo wii.
Jag önskar att nutidsmänniskan verkligen kunde klara att leva i naturen. Det finns några procent människor på jorden som forftarande kan det. Leve dem. Låtom oss gå tillbaka till det levnadssättet så är jorden räddad.
onsdag, maj 07, 2008
Alison som plåster på trasiga kroppen
Trött morgon idag. Har sovit oroligt, drömt galna drömmar om Magnus uggla och en bäver.
Sticker i halsen. Hittar vit prick. Som så ofta i Ozzyhalsen.
Och jag vet. Youtube i bloggen suger. Men ändå. Vandrarvild skickar mig den här låten, och den stämmer in perfekt i mitt mood just idag. Jag ber om ursäkt för den tackiga videon, men den var det bästa alternativet av alla tackiga versioner som fanns att tillgå.
-----------
Jag älskar verkligen att ha gäster. Och ofta är jag the ultimate festvärd. Älskar att hitta på knäppgrejer, som till exempel förra året när jag fyllde 35 och ordnade barnkalas med korvåbrö, tåta och fiskdamm där jag skänkte bort prylar jag inte behöver till mina vänner. Pinpointade prylar. Erika fick en mobiltelefon för hennes var paj. Eva - min spelgalna handledare - fick dataspelet "Alone in the dark". Jakob fick tillbaka saker som var hans som jag hittat under flytten. Jag skuttade runt och fnissade och pillade ihop gammal bröte från mitt rum bakom ett skynke och hängde på metspö. Roligt! Och kompisarna nämner fortfarande ibland mitt galna barnkalas med 20 pers på 35 kvm.
Men i år är jag så trött. Kan inte prata som fôlk. Vill egentligen bara sova, samtidigt som jag är otroligt skitglad att mina vänner kommer på föllsedagsfika i solen.
Gillar inte att vara trött och trasig kalasvärd. Så jag håller igång hela dagen, fast jag nästan kolar vippen av smärta innan kompisarna kommer, och nästan somnar stående vid femsnåret. Och idag är jag så trött så trött så trött så trött. Och måste cykla till bibblan och lämna tillbaka bok.
Jag tror jag ska ta ett allvarligt snack med mig själv om det där med vila. Men först ska jag vila lite.
Sticker i halsen. Hittar vit prick. Som så ofta i Ozzyhalsen.
Och jag vet. Youtube i bloggen suger. Men ändå. Vandrarvild skickar mig den här låten, och den stämmer in perfekt i mitt mood just idag. Jag ber om ursäkt för den tackiga videon, men den var det bästa alternativet av alla tackiga versioner som fanns att tillgå.
-----------
Jag älskar verkligen att ha gäster. Och ofta är jag the ultimate festvärd. Älskar att hitta på knäppgrejer, som till exempel förra året när jag fyllde 35 och ordnade barnkalas med korvåbrö, tåta och fiskdamm där jag skänkte bort prylar jag inte behöver till mina vänner. Pinpointade prylar. Erika fick en mobiltelefon för hennes var paj. Eva - min spelgalna handledare - fick dataspelet "Alone in the dark". Jakob fick tillbaka saker som var hans som jag hittat under flytten. Jag skuttade runt och fnissade och pillade ihop gammal bröte från mitt rum bakom ett skynke och hängde på metspö. Roligt! Och kompisarna nämner fortfarande ibland mitt galna barnkalas med 20 pers på 35 kvm.
Men i år är jag så trött. Kan inte prata som fôlk. Vill egentligen bara sova, samtidigt som jag är otroligt skitglad att mina vänner kommer på föllsedagsfika i solen.
Gillar inte att vara trött och trasig kalasvärd. Så jag håller igång hela dagen, fast jag nästan kolar vippen av smärta innan kompisarna kommer, och nästan somnar stående vid femsnåret. Och idag är jag så trött så trött så trött så trött. Och måste cykla till bibblan och lämna tillbaka bok.
Jag tror jag ska ta ett allvarligt snack med mig själv om det där med vila. Men först ska jag vila lite.
tisdag, maj 06, 2008
Mitt hem - café Ozzy
Låtom* mig presentera dagens musikupptäckt och stämningsväckare: Koop!
Sätter på Waltz with Koop - Alternative takes och plötsligt är mitt hem ett café. Espresso house på den tiden det var ett café, inte en kedja. När man satt i soliga fönstret med Nicolas och tittade ut över Vasagatans strömmande folk. "Vi ses i soliga fönstret om en kvart". Slick trip hop jazz och jag känner hur doften av skummad mjölk och espresso vaknar i mitt doftminne.
Det var alltid sol i soliga fönstret. Även när det regnade. Utanför fönstret passerade vackra människor och stånkande spårvagnar stånkade i takt med espressomaskinens pistong. Lyckat! Mysigt! Vi skapar en kejda!
NEeejjj..... ... ..
Nuförtiden får jag något panikartat i ögonen när jag besöker den större hålan jag bodde i för en massa år sedan där butikerna hette "tolvan" eller "Olssons skor" och istället möts av slicktriphopens espresso house, lindex och kapp ahl. Utsmetning.
Varför blir unika ställen kedjor? Unikheten försvinner och blir en utsmetad massproduktion. En H&M i varje hörn istället för klädbutiker med individuellt utbud. Thank you lord för att jag bor i en storstad där små icke-kedjade butiker och caféer fortfarande kan klara sig.
Tar på mig min gamla second handklänning, höjer volymen och vandrar omkring i mitt loungiga caféhem och preppar dagens kärringfika: bullar, kakor och tåta. Tyvärr massproducerade. Smärtstillare och stenben gör att jag inte orkar egenproducera idag. En tåta. Det får räcka, mer kreativitet finns inte i Ozzys nerknarkade kropp.
Fast kanske, om jag har tur, lyckas Koop inspirera mig till att slänga ihop en drömtåta. Jag har på känn att de kanske gör det. Lyckas.
---------------
* Fornsvensk kasusform som numera i princip endast finns kvar i ordet låtom!
Sätter på Waltz with Koop - Alternative takes och plötsligt är mitt hem ett café. Espresso house på den tiden det var ett café, inte en kedja. När man satt i soliga fönstret med Nicolas och tittade ut över Vasagatans strömmande folk. "Vi ses i soliga fönstret om en kvart". Slick trip hop jazz och jag känner hur doften av skummad mjölk och espresso vaknar i mitt doftminne.
Det var alltid sol i soliga fönstret. Även när det regnade. Utanför fönstret passerade vackra människor och stånkande spårvagnar stånkade i takt med espressomaskinens pistong. Lyckat! Mysigt! Vi skapar en kejda!
NEeejjj..... ... ..
Nuförtiden får jag något panikartat i ögonen när jag besöker den större hålan jag bodde i för en massa år sedan där butikerna hette "tolvan" eller "Olssons skor" och istället möts av slicktriphopens espresso house, lindex och kapp ahl. Utsmetning.
Varför blir unika ställen kedjor? Unikheten försvinner och blir en utsmetad massproduktion. En H&M i varje hörn istället för klädbutiker med individuellt utbud. Thank you lord för att jag bor i en storstad där små icke-kedjade butiker och caféer fortfarande kan klara sig.
Tar på mig min gamla second handklänning, höjer volymen och vandrar omkring i mitt loungiga caféhem och preppar dagens kärringfika: bullar, kakor och tåta. Tyvärr massproducerade. Smärtstillare och stenben gör att jag inte orkar egenproducera idag. En tåta. Det får räcka, mer kreativitet finns inte i Ozzys nerknarkade kropp.
Fast kanske, om jag har tur, lyckas Koop inspirera mig till att slänga ihop en drömtåta. Jag har på känn att de kanske gör det. Lyckas.
---------------
* Fornsvensk kasusform som numera i princip endast finns kvar i ordet låtom!
söndag, maj 04, 2008
No title
Solen gassar utanför min källarbunker där jag sitter med nykokt bajsgröt.
Ja, bajsgröt!
Såhär kokar man bajsgröt:
1 dl fiberberikade havregryn
2 dl vatten
En slånk linfrö*
En slånk (typ tre) hackade katrinplommon
Släng på lite russin och skivad banan för att göra det riktigt gött.
Serveras med en halvliter vatten by the side.
* Slånk = orustska som står för ett gäng, en drös, höfta i.
Bajsgröten borde uppföljas av ett styck lång promenad i solen. Jag har hittills varit i solen *en* gång sen det fina vädret kom. Igår. Satt i solen en stund under mitt morfinpåverkade för tidiga födelsedagskalas med brollfamiljen.
Nu skall istället bajsgröten uppföljas av ett styck liggande Ozzy, rotandes i böcker, listandes källförteckning och fixandes fotnoter.
Hey baberiba det är söndag i solen.
Ja, bajsgröt!
Såhär kokar man bajsgröt:
1 dl fiberberikade havregryn
2 dl vatten
En slånk linfrö*
En slånk (typ tre) hackade katrinplommon
Släng på lite russin och skivad banan för att göra det riktigt gött.
Serveras med en halvliter vatten by the side.
* Slånk = orustska som står för ett gäng, en drös, höfta i.
Bajsgröten borde uppföljas av ett styck lång promenad i solen. Jag har hittills varit i solen *en* gång sen det fina vädret kom. Igår. Satt i solen en stund under mitt morfinpåverkade för tidiga födelsedagskalas med brollfamiljen.
Nu skall istället bajsgröten uppföljas av ett styck liggande Ozzy, rotandes i böcker, listandes källförteckning och fixandes fotnoter.
Hey baberiba det är söndag i solen.
lördag, maj 03, 2008
En religiös afton
Oh no, bara skit på tv:n.
Trodde jag! Pilutta mig!!! Dolly hela kvällen! Hurra hurra hurra!
Säga vad man vill om Dollys utseende och mixtrande med dito, genusskapande och annat, men darn that lady can sing!
Hon har samma scenografi som i när jag såg henne live TROR jag. Samma musiker i alla fall. TROR jag. Vi hade ju inte direkt förstaradsplatser.
Men, vad pysslar jag med? Jag kan ju inte sitta här och blogga när det är Dollynight! Speciellt inte nu när hon sjunger little sparrow!
Trodde jag! Pilutta mig!!! Dolly hela kvällen! Hurra hurra hurra!
Säga vad man vill om Dollys utseende och mixtrande med dito, genusskapande och annat, men darn that lady can sing!
Hon har samma scenografi som i när jag såg henne live TROR jag. Samma musiker i alla fall. TROR jag. Vi hade ju inte direkt förstaradsplatser.
Men, vad pysslar jag med? Jag kan ju inte sitta här och blogga när det är Dollynight! Speciellt inte nu när hon sjunger little sparrow!
fredag, maj 02, 2008
Hej jag heter Ozzy och praoar som handikappad
Jag börjar verkligen förstå människor med kronisk smärta som blir vresiga. För finns det något mer frustrerande än att tillbringa hela dagen med att försöka hitta en bekväm ställning att sitta eller ligga på som inte gör ont? Och finns det något mer frustrerande än att inte kunna klara sig själv? Att inte ens kunna köra en bil dit man ska eller gå till affären och köpa det man vill ha?
Klart man kan be kompisar om hjälp, eller om man är gammal eller förtidspensionär - få någon typ av hemhjälp som kan fixa sånt där. Men det är ju inte alltid man är stolt över sina inköp. Säg att man är sugen på att ha en hel svullardag. Ska man skicka iväg sin hemhjälp med en shoppinglista där det står “en gigantisk chokladkaka, en balja skitonyttig glass, en jättepåse chips, massa läsk, en rulltårta…”? Eller om man brukar läsa p-tidningar? “Två paket cigg och två p-tidningar”.
Obs. Detta inlägg är helt hypotetiskt. Jag läser inte p-tidningar. Finns inga för tjejer värda namnet. (Inte för att jag gjort någon djupdykning i ämnet, men ändå.) Jag dricker sällan läsk, äter sällan chips. Fast en balja glass kan slinka ner då och då. Och då vill jag att inte en jävel ska bry sig om att jag trycker i mig det. Men om man är handlingsförlamad av smärta eller smärtstillande så måste man våga visa andra människor allt.
När jag låg på sjukhuset i förriga veckan så låg det en dam bredvid mig som hade legat där lääänge verkade det som. Nåt tjall med foten. Kunde inte gå. Åkte rullstol, och man kunde se att hon inte var van vid att ta sig fram på det sättet. Så hörde jag att hon viskade något till sköterskorna. Fem minuter senare drogs förhängena för, tyst en liten stund, och sen spred sig doften.
Av bajs.
I hela salen.
Hon låg på andra sidan skynket och la en liten lök.
Och jag hörde på hennes kommentarer till sköterskorna hur otroligt pinsamt och jobbigt hon tyckte att det var. Viskande kommentarer.
Stackars människa. Inte ens kunna bajja ifred. FAST, det kanske är bättre än att inte kunna bajja alls. *förf. erf.*
Ikväll ska jag åka ungefär två kilometer och träffa gänget. Jag kan inte ta mig dit och hem själv. Eller KAN kan jag väl, men risken är stor att någon dör på vägen. Jag är helt hög på piller. Så mamma ska köra mig dit och Lindex hem.
Säger som jag gjorde när jag var liten; JA KANN SÄLLV!
Fast… jag kann inte sällv. Och det suger bäver.
Klart man kan be kompisar om hjälp, eller om man är gammal eller förtidspensionär - få någon typ av hemhjälp som kan fixa sånt där. Men det är ju inte alltid man är stolt över sina inköp. Säg att man är sugen på att ha en hel svullardag. Ska man skicka iväg sin hemhjälp med en shoppinglista där det står “en gigantisk chokladkaka, en balja skitonyttig glass, en jättepåse chips, massa läsk, en rulltårta…”? Eller om man brukar läsa p-tidningar? “Två paket cigg och två p-tidningar”.
Obs. Detta inlägg är helt hypotetiskt. Jag läser inte p-tidningar. Finns inga för tjejer värda namnet. (Inte för att jag gjort någon djupdykning i ämnet, men ändå.) Jag dricker sällan läsk, äter sällan chips. Fast en balja glass kan slinka ner då och då. Och då vill jag att inte en jävel ska bry sig om att jag trycker i mig det. Men om man är handlingsförlamad av smärta eller smärtstillande så måste man våga visa andra människor allt.
När jag låg på sjukhuset i förriga veckan så låg det en dam bredvid mig som hade legat där lääänge verkade det som. Nåt tjall med foten. Kunde inte gå. Åkte rullstol, och man kunde se att hon inte var van vid att ta sig fram på det sättet. Så hörde jag att hon viskade något till sköterskorna. Fem minuter senare drogs förhängena för, tyst en liten stund, och sen spred sig doften.
Av bajs.
I hela salen.
Hon låg på andra sidan skynket och la en liten lök.
Och jag hörde på hennes kommentarer till sköterskorna hur otroligt pinsamt och jobbigt hon tyckte att det var. Viskande kommentarer.
Stackars människa. Inte ens kunna bajja ifred. FAST, det kanske är bättre än att inte kunna bajja alls. *förf. erf.*
Ikväll ska jag åka ungefär två kilometer och träffa gänget. Jag kan inte ta mig dit och hem själv. Eller KAN kan jag väl, men risken är stor att någon dör på vägen. Jag är helt hög på piller. Så mamma ska köra mig dit och Lindex hem.
Säger som jag gjorde när jag var liten; JA KANN SÄLLV!
Fast… jag kann inte sällv. Och det suger bäver.
torsdag, maj 01, 2008
Gänget och jag
Facebook. Ett mail i inboxen. “Hallå gänget, ska vi dra till Herräng i år eller?”
Jag har ett dansgäng. Hurra!
Sen fittklubbens splittrande (två fittor har flytt från gbg, en ligger på sjukhus och en läser gympa och har inte tid. Kvar är jag och Maria, en ledsen spillra av forna glansdagar) har jag verkligen saknat ett gäng. Gäng är fan viktigt! Ett skyddsnät att studsa ner i när man trillar av linan man balanserar fram på i livet.
När jag var två år gammal flyttade vi tillbaka till ön där min mamma växte upp. Villaområde. Kvarter. Stor vändplan. Och minst två ungar i varje hus. Vilket gäng! Två tjejer lika gamla som mig, en tjej som var massa år äldre - förebilden vars kläder man fick ärva, de två brollorna längst ner som man blev kär i då och då… Om man nu vet vad kärlek är som femåring. Alltid fanns det någon att leka med. Hela vändplanen var full med ungar som spelade bandy, lekte taxi med sina stödhjulade cyklar eller bollen i burken.
När jag var sex år flyttade vi. Gänget försvann. På det nya stället - bonnhålan - var det stendött på vintern. Sommartid drällde det in sommargäster - men ingen gängkänsla. Jag hängde mest med Anneli och Marika, två jämnåriga sommargästtjejer en bit bort. På vintern fick jag skapa mitt eget gäng. Det bodde i brunnen utanför. Minns att jag kastade ner lite jord i den och sa något mystiskt, och vips så fanns de där. Lilla trollet med svamphatt. Vackra prinsessan. Resten av gänget minns jag inte. Men de var mina lekkompisar ända tills jag blev så gammal att fantasin inte riktigt räckte till.
I slutet av högstadiet kom nästa gäng. Hälften av tjejerna i klassen - de som bodde med max tre kilometers omkrets. Förutom Yllet som bodde på andra sidan jordklotet. 40 minuter på moppe. Men hon hängde på. Hennes aptrimmade moppe tog henne snabbt bort till oss. Så fort det var nåt på g så drog vi iväg - gänget. Jag, Cicci, Madde, Yllet, Kattis, Anna-Lena… Full fest, fullt ös, och alltid någon som tog om en eller som man själv tog hand om.
Så började vi gymnasiet, och tre av oss i gänget hamnade i (sökte till) samma klass. Lärde känna Lindex. Nytt gäng! Madde, Cicci, Lindex och Åsa blev ett koncept, en klump. Var bara tre av oss ute undrade folk var den fjärde var. Vårt gäng parades ihop med olika killgäng. Först jonnyjannemackanåkaj-gänget. Sen blev de tråkiga, och vi hamnade i freddilassejohanjockelarsjariosvgänget. Tajt gäng som fan, som så småningom splittrades, och kvar fanns grunden. Ozzy, Cicci, Lindex och nånstans vid sidan av; Madde med make (från freddiosv-gänget) och barn. Och Yllet som hittade tillbaks efter en massa år i ett äkta bonnagäng.
Och idag är alla i gänget lediga och hemma på öa! Quel coincidence. Gänget från 90-talet is alive.
Det är fränt.
Leve gänget!
Jag har ett dansgäng. Hurra!
Sen fittklubbens splittrande (två fittor har flytt från gbg, en ligger på sjukhus och en läser gympa och har inte tid. Kvar är jag och Maria, en ledsen spillra av forna glansdagar) har jag verkligen saknat ett gäng. Gäng är fan viktigt! Ett skyddsnät att studsa ner i när man trillar av linan man balanserar fram på i livet.
När jag var två år gammal flyttade vi tillbaka till ön där min mamma växte upp. Villaområde. Kvarter. Stor vändplan. Och minst två ungar i varje hus. Vilket gäng! Två tjejer lika gamla som mig, en tjej som var massa år äldre - förebilden vars kläder man fick ärva, de två brollorna längst ner som man blev kär i då och då… Om man nu vet vad kärlek är som femåring. Alltid fanns det någon att leka med. Hela vändplanen var full med ungar som spelade bandy, lekte taxi med sina stödhjulade cyklar eller bollen i burken.
När jag var sex år flyttade vi. Gänget försvann. På det nya stället - bonnhålan - var det stendött på vintern. Sommartid drällde det in sommargäster - men ingen gängkänsla. Jag hängde mest med Anneli och Marika, två jämnåriga sommargästtjejer en bit bort. På vintern fick jag skapa mitt eget gäng. Det bodde i brunnen utanför. Minns att jag kastade ner lite jord i den och sa något mystiskt, och vips så fanns de där. Lilla trollet med svamphatt. Vackra prinsessan. Resten av gänget minns jag inte. Men de var mina lekkompisar ända tills jag blev så gammal att fantasin inte riktigt räckte till.
I slutet av högstadiet kom nästa gäng. Hälften av tjejerna i klassen - de som bodde med max tre kilometers omkrets. Förutom Yllet som bodde på andra sidan jordklotet. 40 minuter på moppe. Men hon hängde på. Hennes aptrimmade moppe tog henne snabbt bort till oss. Så fort det var nåt på g så drog vi iväg - gänget. Jag, Cicci, Madde, Yllet, Kattis, Anna-Lena… Full fest, fullt ös, och alltid någon som tog om en eller som man själv tog hand om.
Så började vi gymnasiet, och tre av oss i gänget hamnade i (sökte till) samma klass. Lärde känna Lindex. Nytt gäng! Madde, Cicci, Lindex och Åsa blev ett koncept, en klump. Var bara tre av oss ute undrade folk var den fjärde var. Vårt gäng parades ihop med olika killgäng. Först jonnyjannemackanåkaj-gänget. Sen blev de tråkiga, och vi hamnade i freddilassejohanjockelarsjariosvgänget. Tajt gäng som fan, som så småningom splittrades, och kvar fanns grunden. Ozzy, Cicci, Lindex och nånstans vid sidan av; Madde med make (från freddiosv-gänget) och barn. Och Yllet som hittade tillbaks efter en massa år i ett äkta bonnagäng.
Och idag är alla i gänget lediga och hemma på öa! Quel coincidence. Gänget från 90-talet is alive.
Det är fränt.
Leve gänget!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
