söndag, maj 25, 2008

Wunderbaum?

Det här med att vara elak... Man ska inte vara elak. Man ska inte tala illa om andra människor. Man ska inte prata bakom ryggen. Man ska förstå att inte alla har samma förutsättningar i livet. Man ska acceptera alla för den han/hon är.

Men ibland är det helt galet svårt. Till exempel när man måste dansa pardans med dem. Alltså... det är synd om människor som kanske inte har alla chips i påsen, men att dansa kropp mot kropp med någon som luktar som en sur gammal disktrasa och är alldels plaskvåt är INTE MY IDEA OF A GOOD TIME! Men vad gör man när man går en kurs? Och stackars stackars farbrorn, ingen vill dansa med honom, och han har noll självinsikt och är otroligt besvärlig som person.

Men är det inte synd om mig som luktar sur svett på hela armen efter att ha provat en tur en gång med honom? Och vad gör man när man ser att människan kommer cyklande med en tjock vinterjacka på sig och tar av den och är helt genomblöt på HELA och då snackar vi HELA överkroppen? Ända ut till handlederna.

Stackars honom. Jag tänker att han kanske har något lätt litet handikapp i knoppen som gör det svårt. Och jag tänker att han kanske hade föräldrar med funktionshinder som gjorde det svårt för dem att lära honom grundläggande saker som hygien. Nåt måste det ju vara, eller?

Men hur gör man? På socialdanserna flyr vi fältet så fort vi ser att han satt på radarn för att hitta någon att dansa med. Och det känns så elakt! Men jag vill inte lukta sur disktrasa! Och när man går kurs så ska alla dansa med alla. Och när man går på kurs där han är med så... är det faktiskt inte lika skoj. Man märker att stämningen sjunker. För det luktar inte tårta i 75% av danslokalen.

Usch vad sånt är svårt.


1 kommentar:

kontakt sa...

Det låter som en människa med psykiska problem. Ja, sånt är svårt...