Blev ganska glad i tisdags av att få veta vad det är som bråkar så jävligt i min rygg. Så glad att jag nästan tänkte att jag nästan trodde att jag klarade mig utan painkillers. Fast istället fick jag knö i mig maxdosen på kvällen och hela nästa dag och höll nästan på att kola vippen när jag lärde några ungdomar ansiktsmålning på kvällen.
Och igår skrev jag lite uppsats och hade apaont och ville bara ligga hemma och dö. Men doktorn tycker jag ska röra mig så jag cyklade till dansen. Långsamt. Och dansade. Och hade apaont. Apa apa apaont. Och cyklade hem. Ännu långsammare. Och däckade raklång i soffan en lång stund innan jag orkade bita ihop och duscha och kasta mig i säng.
Och idag tryckte jag i mig maxdos och tog en snabb sväng på stan, fast att det gjorde apaont för varje steg jag tog. Speciellt i uppförslutningar. Och skulle låna en fantastisk bok till uppsatsen som skulle hjälpa mig jättemycket. Som visade sig vara en broschyr som man måste beställa fram och det tar minst tre timmar. Sorry lady, jag tror knappast jag tar mig ut någon mer gång innan c-uppsatsen ska in. Och sen stapplade jag hemåt, stannade vid affären och köpte mat som jag knappt klarade att bära hem. Måste jag skaffa mig shoppingvagn nu?
Imorrn när Tant Johanna ska fira att hon blir äkta tant ska jag ut. Då ska jag gå till den trevliga krogen. Och stå. Och dricka läsk. Och ha ont. Och känna mig ful, fet, försoffad och trasig. När jag bara vill hinka i mig bärs, supa mig snygg och snacka gojja och göra bort mig.
Har inte druckit alkohol sen i början av april. Går inte när man knarkar såna fina piller som jag knarkar nu. Har fikat en enda gång. En liggfika på Humanisten med Maria. Ligger här hemma. Ensam. Börjar kunna alla reklamfilmer utantill. Alla programjinglar. Spelat Bust a move online åttatusentrehundramiljarders gånger. Och skrivit en sugig c-uppsats utan problematisering och egentliga frågeställningar. Liggandes. Hög på knark.
Å fy FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN
Hur ska jag stå ut tills det blir dags för operation? Jag blir galen!
Det mest deppiga av allt är att det gör så jävla ont att dansa. Mitt prozac.
blä röv bajs pink skit fan röv aj aj aj blä fult hem fult allt bajs bajs
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Tycka synd dom Ozzy :-(
Men VILL du verkligen operera??
Det e väl inte en helt riskfri operation..har jag hört..
Men gött att få SVAAAR på vad det e som e galet.
Krya på sig!!//Cicci
oj nu blev det tusen ggr hahaha
Suddade några :O) Det är en totalt riskfri operation såvitt jag vet. Anledningen till att den inte görs så ofta är för att det läker av sig själv. Opererar gör man när det gör så jävla ont att man inte står ut typ.
Skicka en kommentar