Ojjar mig och beklagar mig för att jag förutom diskbråcket vaknar med migrän och känner mig körd genom en köttkvarn. Och får respons på uppsatsen som säger att det saknas teoridel. Shit. Tung del som helt saknas. Och allt ska vara klart på fredag. Knarkar igång mig på kaffe och socker, vaknar inte till riktig ändå.
Så jag sätter på tv:n. Och zappar in på en dokumentär om ett gäng handikappade människor som korsar Nicaragua till fots/rullstols. Under vandringen bestiger de dessutom en vulkan. De stannar om och om igen, gråter för att det gör så ont, frustrerade över sina egna kroppars begränsningar. Men till slut når de sitt mål, Stilla Havet.
Fi fan vilken inspiration! De korsar ett jäkla land trots att de är blinda, har proteser, sitter i rullstol...
Kanske är det vid såna här tillfällen man ska tänka "vad är mina problem jämfört med deras?". Fast istället tänker jag att fy fan, det är helt otroligt att jag lyckats skriva 23 sidor uppsats i mitt tillstånd. Och lyckas handla hem det jag ska ha. Även om det blir mycket snabbmakaroner och korv nu.
Fy fan vad jag är bra. Stark!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Dagens 1a på floskeltoppen och därför oxå helt sann:
Du måste först övervinna de "små" hindren för att kunna ge dig på de stooora!
Du e ju gör bra! Kramen från Sara P
Man sätts ibland ofrivilligt i perspektiv till världen och när jag blir sådär ödmjuk och tänker på andra mest hela tiden brukar en av mina väninnor säga att "Det är ändå ditt liv du ska leva, inte andras och om ditt liv suger eller du har ont eller du vill förändra så skit i vad andra kan gör eller vill eller gör, du lever inte andras liv"
Därför är du bra som klarar det du klarar i ditt tillstånd!
Kul att jag blivit länkad :)
Skicka en kommentar