Ännu en dag då jag inte gjort det jag skulle. Hejja. MEN, det hände en fascinerande pryl idag.
Satte mig i Kungsparken (heter den va?) med Fia och Nicholas. Vi sitter och har det gött i värmen, men då plötsligt tar nån jävel fram en gittarr nånstans bakom oss och börjar yla en hemsk amerikansk skitlåt, redan glömt vilken, men jag tror det var Greenday... JO, den dära "tralala hm hm time of our lives". Vi suckar och säger att fan vad vi hatar när folk ska börja spela och sjunga bara för att det är soligt. Kan man inte få ligga ifred i en park ens? och andra bittra kärringkommentarer. Så vänder vi oss om och kollar vem det är. PAPAMMM! Toyboyen från tidiga 2005! För er som inte vet vem detta är så kan jag berätta att jag hade en fling med en mycket ung och mycket märklig dude för drygt ett år sen. Såg honom inte på ett år, men nu har jag sprungit på honom tre gånger på jättekort tid. Första gången på avenyn, kallt och jävligt. Hälsade inte, var inte säker på att det var han förräns vi redan passerat varandra. Marina var med. Hon sa att han såg helt stenad ut. (Vilket han säkert var också. Den största anledningen till att Ozzy sa bye bye till honom. "Jag och mamma sitter här och delar på en joint".) Andra gången står han och sjunger utanför Nordstan med ett gäng fjortisar fnissandes bredvid sig. Ozzy tittade åt annat håll. Och så idag sitter han fem meter ifrån mig och lallar. Helt bizarrt. Fia sa att han satt med hela tuttsi-gerillan. Ozzy tittade åt ett annat håll igen. Det börjar snart bli fånigt. Man kan ju inte låtsas att inte känna igen nån som man... ja... hrm hrm... ni vet.
För övrigt så är mina tatueringsplaner aningen grusade, men nu börjar bloggen bli för lång. Och å andra sidan, who gives a shit about min tatuering ejenklien?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar