Filosofisk blogg

Nu känner jag mig skitinspirerad att skriva nåt!

Najs kombinationsord - skitinspirerad.

Satt på en filt med Rob idag och diskuterade om det är vägen eller målet som är själva grejen med grejer. Han hävdade att vi oxar (han tror stenhårt på astrologi. inte jag.) alltid är så målinriktade. Vi fokuserar på betyget, inte själva lärandet till exempel. Träffar vi nån så vill vi ha den personen pronto, eller åtminstone VETA att man får den personen så småningom. Själv fungerar han så att han kan gå och njuta av processen fram till målet. Är det så att man inte måste liksom köra igång stenhårt på en gång när man blir intresserad av nån? Kan man gå omkring och bara vara lite småkär, utan att agera på det?

Jaha där snöade hon (jag) in på kärleken igen. Önskar jag var mer som Rob, att jag kunde gå omkring och bara njuta av det goa i att vara lite betuttad i nån. Ibland tycker jag det är lite gött. Men oftast tycker jag bara det är skitjobbigt och deprimerande. Vad finns det för njutbart i att ligga ensam i sängen och bara vilja ha en viss varm man bredvid sig?

Så, återigen befinner sig Ozzy i en livets skola. Träningsläger i hur man njuter av nuet och inte tänker framåt hela tiden. Tycker det fan börjar bli dags att uppnå nirvana snart, så jäkla mycket som jag filosoferat över saker och ting i mitt liv.