Jag är hemma igen efter ett dygn på sjukhuset. Fullknökad med citodon. Mår ganska bra faktiskt. Tack vare knarket.
Jag har snälla vänner också. Göran kom och höll mig sällskap och hjälpte mig till ambulansen. Kakan/Strutluvan/Kåån kom och höll mig sällskap några timmar på akuten. (Och fick mig att skratta så in åt helvete, den jäveln! Fan vad ont det gjorde! Fast samtidigt skönt att skratta åt sitt elände. Hej jag heter Ozzy och går med hjälp av gåbord. Tur att hon inte var med när jag fick på mig de fina sjukhustrosorna.) Och snart kommer Marina med bebis och glass.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
=O
Va? Sjuukhuset?!
Kärleksfull kram, eller klapp på axeln om det gör ont med kramar.
Asså...hur mår du...egentligen?
Kram påre
Just nu har jag nästan inte ont över huvud taget, men jag är feruketansvärt trött av knarket. Ska gå och lägga mig lite tror jag. Har ju trots allt varit uppe en hel timme nu.
Skicka en kommentar