Pratblogg

Ibland är man så himla bra på att prata. Som idag till exempel. Jag och fem brudar till i klassen sammanstrålade på Garbos (som inte är ett sunkigt tonårsfik längre, nu vet jag det med säkerhet.)(sunkigt kanske, men inte tonårsfik. Jag såg två gråhåriga till exempel!) och skulle bara ta en fika. Och VIPS så hade vi babblat bort TRE TIMMAR! Gud vad duktiga vi var på att prata. Prataprataprataprata. När vi skulle gå kunde vi nästan inte slita oss, för att det var nån som bara skulle säga nåt, och då kom nån att tänka på nåt osv. Då delade vi oss i två grupper som skulle gå åt var sitt håll. Sen stod vi tre och pratade och kunde knappt komma därifrån. Sen avvek Maria. Och då pratade jag och Johanna. Vi kom på att man blir helt speedad av att prata så mycket, slående nära känslan av det tidiga stadiet av en fylla.

Nu började jag fundera lite över hur vi, som ändå var sex personer, lyckades med denna fantastiska samtalsmiljö. Vi babblade inte i munnen på varandra nåt nämnvärt, och det blev nästan inga mindre diskussioner typ två och två eller tre och tre. Alla pratade lika mycket, ja hej å hå vad trevligt det var.

Vad gör en god samtalare?