I-landsproblem

Igår handlade mitt favvo-radioprogram om i-landsproblem. Tänkte att jag skulle blogga om det igår, fast sen när jag satte mig för att skriva så kom jag inte på ett enda i-landsproblem som jag har. Idag dock kom jag på flera stycken!

1) Det är jävligt jobbigt när man kommer ner till nedersta delen av anteckningsblocket, det är svårt att skriva då för höjdskillnaden mellan bordet och pappret blir så tydlig då. Jobbigt och irriterande!

2) Mina bestick. När jag och Jakob flyttade ihop började han klaga över mina fula bestick, vilket resulterade i att jag slängde allihop och skaffade andra. (Teskedarna har jag dock kvar, dom är oersättliga. Besticken jag slängde var jävligt fula, MEN otroligt behagliga att äta med.) Av de nya besticken finns det typ... tre ät-bekväma gafflar. Resten är jättekonstiga, långa och tunga. Det är verkligen ångest när det inte finns några rena goa gafflar, när bara ful-gafflarna är rena. Eller ännu värre, när bara köttbesticken finns kvar. Ni vet såna där jättetandade knivar och jättespetsiga gafflar. Varför har jag ens såna, jag äter ju inte kött? Fast maximala ångesten kommer när det bara finns en enda ren kniv kvar, ostkniven. Den är INTE go att äta med.

3) När man haft samma musik i sin mp3 alldeles för länge så man tröttnat på den och ändå är TVUNGEN att lyssna på den, för tjatig musik är ju bättre än ingen alls.

4) Det är jäääävligt jobbigt att gå till återvinningsstationen. Den ligger ändå HUNDRA METER bort! För att citera min gode vän Jakob; "Det känns som en kilometer."

Jakob vill lägga till ett i-landsproblem. Han sitter nämligen här och tittar i min dator som han just plockat av skalet på. Vet inte vad han gör, men det är tydligen intressant, för han kommer med lite hmm-ljud och suckar emellanåt. Hans i-landsproblem är att han HATAR sin dator. Han hatar dessutom personen han köpt datorn av. Och alla som liknar personen han köpt datorn av. Stackars Jakåpp.