Idag är det örontjut. Och örontjut. Och örontjut. Och ibland försvinner det, om jag masserar axlarna, lutar huvudet och slappnar av i käkarna. Men efter några minuter kommer det tillbaka igen.
Tänk dig de olika tonerna på svt's testbild. Sätt ihop dem så att alla låter samtidigt. Ibland låter vissa högre än andra. Ibland är det tyst. Men det låter. Hela tiden. På olika sätt. IIIIIIiiiiiiiiOOOOOOOOiiiiiiiooooooiiIIIIiii
Ja, jag ömkar mig själv idag också. Även om jag inte ältar gårdagen något särskilt. Har släppt det, kommit på hur saker och ting ligger till, och har idag en chill dag som mest går ut på att rulla runt en filmvagn och visa trötta tonåringar skitbra filmer.
Men tjutet göra mig till kvinna på gränsen till nervsammanbrott.
Kanske, att jag ska unna mig en Brogyllenkanelbulle (kanelbullens dag, länge leve kapitalismen och av marknaden påfunna högtidsdagar som gifva oss orsaker att gå upp i vikt!), några fina knappar till nya kjolen och ett par sköna balboaskor i eftermiddag, ba f'att. För när eleverna skrivit diagnos i engelska får de gå. Och så även fröken KuriÅsa. Och då ska jag ta hand om mig själv en liten stund. Med mig själv som enda sällskap.
Jag älskar sällskapet av mig själv. Men ibland gör självsamheten att det jävla örontjutet hörs som fan. Så undra inte, varför jag sett alla tv-program som finns utan att veta vad de handlar om. Skval i bakgrunden äro nödvändigt för oss öronsusare.
Och tjutdagar som denna gör man sig förtjänt av en eftermiddag av lyx.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar