Tristessen är kreativitetens moder

Vad gör man en helg när alla är borta?

Svar: sitter och stirrar framför sig och kan inte bestämma sig för om man ska titta på film, läsa bok, spela tv-spel eller titta på tv. Dessutom ägnar man mycket tid åt att undvika att deklarera.

Men, så kommer dag två av tristess och ensamhet. Och man måste deklarera sitt lilla fejkföretag. Och då måsta man rota fram förra årets deklaration. Och... när man gör det hittar man plötsligt en massa viktiga papper som man letat efter, och när man ändå håller på att skriva ut balansräkningen kan man lika gärna skriva ut några cv, och när man ändå har några cv i handen kan man lika gärna söka lite jobb.

Tre timmar senare:
Antal inlämnade deklarationer: Två.
Antal sökta jobb: Fyra.
Antal utskrivna och postade kontrakt: Ett.

... och ser man på, antal sidor lästa i bokcirkelboken: tio!
Men ojdå. Antal bullar ätna: En.
Fast å andra sidan: Antal genomlidna boxningspass inklusive cykeltur till och från gymet: Snart ett.

Jag måste fejsa att jag kommer spendera very much tid alone framöver. Vilket aldrig har varit något problem för mig. Jag älskar att skrota runt hemma, jag är världsmästare på att sysselsätta mig själv. Fast... det har ju varit när jag haft fullt upp i princip jämt, och hemmaskrotandet kommer som en underbar paus från verkligheten. Nu känns det nästan tvärtom. Skrotandet är verkligheten, sysselsättningarna utanför hemmet = pauserna.

Fredagens verklighetsflykt: Jag pausar och posar med ett discobowlingklot och irriterande nertrillande lock i pannan.

Jag måste hitta något meningsfullt att fylla min väntetid med. Tröttnar på tv-spelet efter tio minuter varje gång jag sätter på det. (Köpa nytt?) Tv... hur orkar folk med tv?

Det kanske är nu man ska skriva den där boken man aldrig hinner skriva. Hmm, ska bara komma på en intrig först. Jag gör det... sen. För det var väldans vad lat man blir av att göra ingenting. Har till exempel gått och tänkt att jag ska börja skriva brev till Lena i tre dagar nu men inte kommit längre än tanken. Men vänta bara, blir jag tillräckligt uttråkad så tar jag tag i en massa saker, häromdagen började jag ju till exempel sy om en klänning som hängt på sy-om-mig-galgen i ett år. Fast sen blev det för svårt. Svårt att nåla i ryggen när man är schälv.

Arbetslösa borde få sällskapsdamer på recept.

Ps: Antal blogginlägg: Ett. Se så kreativ man blir av tristess.

---