Sov till halv elva och drömde fantastiskt och hemskt.
Drömde att jag sa precis vad jag tyckte och tänkte till en massa folk. Saker som irriterat mig, ställde frågor jag undrat i äkta Doktor Phil - jag kan säga vad jag vill - I'm just telling the truth - anda. Underbart!
Sen drömde jag att jag åkte tåg i nerförsbacke med de vänner jag haft längst i livet; Marina, Cicci och Linda. Plötsligt gick tåget sönder och började skena nerför backen jättesnabbt. Jag lyckades klämma mig ur och hoppa av tåget, landade och skrek till de andra "Hoppa av! Hoppa av!". Det gjorde de inte. Tåget brakade rakt in i en byggnad och jag föll ihop i en extremgråt och vaknade.
Inte en lika underbar dröm som sanningssägardrömmen.
Sen såg jag att klockan var halv elva och jag hämtat igen all förlorad sömn från den fantastiska helgen jag haft och vips var allt bra igen.
Hurra för helger med verklighetsflykt. Eller är det kanske när man verklighetsflyr som man verkligen lever i verkligheten?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar