Ikväll var jag på världspremiär. På en fin liten dokuentärfilm om ett naturskyddsområde i mina hemtrakter där farbror Åke bor och har bott i hela sitt liv. Grädden på moset i just denna film är att... tadammm, mitt syskonbarn spelar Åkes bror som barn! Yey! Så idag var det tjolahopp, röda mattan, J är kändis!
Fast på byhålevis.
Så vi fick kaffe och kaka. Tror vi... Eller... det fanns kaffe och kaka. Jag och J:s storebrolla knafsade lite fika och tog för givet att det var substitut för skumpan och röda mattan. (Och det var det nog. Eller?) Sen bösade vi in i biosalongen och kunde stolt konstatera att J-familjen upptog nästan en hel rad. Yey för uppslutning!
Nåt slags kommunaltant hälsade välkommen, regissören sa hejsan hoppsan och - fint tyckte Ozzy! - sa "kan inte alla som syns i filmen vinka lite?", vilket resulterade i att J fick vinka. Yey! Jag vill också gå på mellanstadiet och få vinka inför en hel biosalong att jag är skådis i filmen!
Tjoff, filmen börjar och först ut ser vi... tadamm, J! (som såg fnissblandat generad ut i biobänken). (Ok då. Nästan först ser jag när jag kollar på trailern. Killen med de irriterande hängslena som enligt säkra källor bara halkade ner HELA TIDEN är mitt kick-ass-syskonbarn. Oscarsgalan nästa!)
Jag vill också gå på mellanstadiet och få vara med i film! Sen är det en massa fin dokumentär som alla vi vuxna bara sög i oss. Barnskådisar och småsyskon... inte lika intresserade. Lillasyster L satt i farmors knä varvat med att springa till pappa och lite annat, men ändå var det spännande. Få applådera storebrollan!
Speciellt efter filmen, när regissören säger att "den här filmen hade inte blivit vad den blev utan de tre pojkarna som spelade Åke och hans bröder som barn, kan inte ni ställa er upp?" och så får de göra det och ta emot publikens applåder. Yey regissören med koll! Jag vill också gå på mellanstadiet och motta publikens jubel!
Allmän frågestund hoppsan hejsan, men... nu måste vi sluta för det finns andra filmer som också har premiär, typ Sex and the city. Så vi får hasa oss ut i foyern, och möts av den långa publikräckan som ska se Sexfilmen.
Och... Ozzy försöker dölja sitt fniss. För i kön står... tjej 30+, tjej 30+, tjej 30+, tjej 30+, tjej 30-... och två.
TVÅ!
"män".
En medsläpad pojkvän, it's a fact. Och hålans just nu mest välkända och högljudda gaykille. Humor! Och krocken med den vithåriga dokumentärfilmspubliken uppblandad med enstaka fastrar, mostrar och småsyskon blir fenomenal.
Killar, gillar ni inte sex and the city eller va e de me errrr? Eller är ni rädda för tjejgrejer?
Man e la'tte bôg ellerrrr
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar