Barn är söta. Ibland.

På tåget till öa hittar jag en helt egen vagn, fyra platser med ett bord i mitten. Aaahhh... sträcker ut benen och slänger upp fötterna på sätet mittemot, plockar fram en bok och börjar götta mig.

Sen kommer barnfamiljen. Pappan med tre barn, 4-6 år gamla, max. Oh no tänker jag när barnen redan innan tåget börjat rulla undrar när de är framme och den lilla flickan måste kissa efter att de bråkat om en vattenflaska. Pappan går med flickan till toaletten, två små pojkar sitter kvar. Tåget börjar rulla. Ena pojken spärrar upp ögonen och säger "nu börjar tåget rulla!". Och inom en minut... börjar tårarna rulla nerför kinderna på honom. Superhjälten Ozzy gör sin plikt som den enda vuxna i vagnen. "Pappa kommer alldeles snart, de gick bara på toaletten, den ligger i nästa vagn." Gråt gråt gråt. "Kom här och titta, du kan se toaletten härifrån." (Vilket man inte alls kan, men jag försöker distrahera.) Gråt gråt gråt. Pappan kommer gåendes i gången. "Titta, nu kan du se pappa, där kommer han!" Pappan kommer tillbaka, ser sin storgråtande son och börjar trösta. "Trodde du pappa hade gått av tåget? Men gubben, det var ju samma sak idag när pappa bara skulle gå ut med soporna!"

Hallego. (Note: Superhjälte fick noll cred för sin insats, pappan verkade inte fatta att jag gjort en insats utan snarare tro att jag var fula tanten som stod redo att äta upp hans barn. Eller nä, kanske inte det heller. Men tji cred. Men what the hey, Ozzys karma +1!)

Barnen bankar på säteskarmarna, bråkar om bamsetidningar och jag försöker att inte gå i spinn. Men då... kommer guldet som gör min dag.

Lilla flickan: "Pappaaaa... kan inte vi åka till Öland eller Kina nån gång?"

(Ozzy fnissar. Pappan lite lätt också.)

Pappan: Öland kan vi väl åka till, men vad ska du till Kina och göra?
Lilla flickan: (tänker först och svarar sedan) Kissa, bajsa och prutta.

Yey! Allt kiv är förlåtet!

---