Spöknostalgi

Min gamla kollega från ett känt spökhus i en känd nöjespark här i närheten - jag säger inte vilket och vilken så har jag inte avslöjat något - fyller år idag, så jag tar tillfället i akt och citerar en gammal köfålletrudelutt i hennes logg.

Tiden gååår, ja den gör ju det i år, om han kommeeeeer (Sång Edvard Persson på klingande skånska. Bästa raden var dock "Haj på daaaaj")!

Och vips så kastas jag tillbaks till ovan nämnda mycket väl anonymiserade spökhus barndom, då jag själv arbetade där. Var med när huset tog form, när skrämselmanickerna och spökerierna utvecklades (från att det skulle ta 40 minuter att ta sig igenom huset till "öka tempot, öka tempot" för det blev ju så tokpopulärt!), när sminkningar skapades, när rutiner skapades... Och... well... rutiner behövs ju.

För annars kanske någon av de anställda spökena vill skämta med den som jobbar i insläppet och byter ut den gamla köfållemusiken (30-talsschlagers) mot reggae.

För annars kanske någon kommer på det fantastiska skrämselverktyget "det onda lövet".

För annars kanske någon kommer på det fantastiska skrämselverktyget "den onda filten".

För annars kanske man spökar barfota i Birkenstock.

För annars kanske man sminkar sig som Darth Maul eller currymonstret sista dagen på säsongen.

För annars kanske man vill skoja med alla och ropar ut i högtalarna att vi idag har ett erbjudande på kroppsdelar, två lemmar till priset av en, tala med kocken i köket. (Iofs fruktansvärt roligt och skrämmande på samma gång!)

Jag önskar att jag kunde avslöja allt här i bloggen, men av respekt för min gamla, varmt älskade, arbetsplats, gör jag inte det. Jag bara rekommenderar dig att söka jobb där. Det är nog fortfarande världens roligaste sommarjobb. Även med rutiner.

För man lyckas nog fortfarande skrämma skiten ur folk så de ramlar omkull (ja det har hänt), kissar på sig (ja det har hänt), kräks (ja det har hänt), hoppar en halvmeter och landar med arslet på spisen (ja det har hänt - Ozzy är en skrämmande filur) och kommer tillbaks igen och igen och igen och igen och igen och igen och igen och igen...

Den skrämmande Ozzy då det begav sig.

Och vill du inte jobba där - besök det. Är du inte lättskrämd lär du i alla fall få dig ett gott skratt. Och är du humorbefriad kan du ta tillfället i akt och beundra den helt fantastiska inredningen. Till exempel den uppstoppade björnen i receptionen. Den har pungkulorna kvar. Vet vi av erfarenhet.

---