På måndag är det dags. Fultatten ska göras om till fintatten.
Då kommer den. Tatteångesten. Ska jag gå omkring med kludd på hela överarmen för resten av min liv?
Ja. Det ska jag tydligen. Jag kommer bli en 70-årig rynkig tant med tatuerat gäddhäng. Känns rätt fränt just nu, men hur kommer det kännas när jag är den 70-åriga tattade gäddhängstanten?
Och på måndag eftermiddag kommer jag ha så jävla ont. Kommer inte kunna borsta håret med höger hand. Kommer inte kunna sova på höger sida på en vecka. Igen. Sist fick jag ryggpaj pga enformig sovställning. Jag kommer ha tröjan full av kladd. Sova i gamla fula sunk-sängkläder för att inte få färg på finsängkläderna. Kommer få smörja smörja smörja smörja smörja smörja smörja och inte få klia klia klia klia klia. Och tänk om jag precis som sist vaknar dan därpå med fetångest och tycker att den är döful?
Och för ovanstående plåga och ångest betalar jag flera tusen kronor.
Är jag frisk nånstans i hela huvet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
JA! den kommer att bli hur fin som helst och du kan visa överarmarna och vara stolt över tatueringen.
Det är helt klart värt det kliande, och du kan sova på rygg och på vänster sida, så det löser sig alltid!
JUST DO IT!
Kanske inte i hela huvudet samtidigt.
Men är det egentligen ett krav?
Klart du är frisk, det låter ju hur vettigt som helst! Du kommer vara snyggast i stan!
vi som inte e tatuerade vid 70 års ålder kommer vara i minoritet - vilket betyder att folk kommer att tycka vi ser läskiga ut utan :P, tror jag...
Jösses jag kanske skulle gadda mig oxå?
Det kommer bli grymt! Du får hålla dig sysselsatt med sånt som ger kladiga fingrar under tiden det kliar. Baka eller måla med fingerfärg i typ en vecka!
Plus att hur skön är inte den där jävla endorfinkicken man har efteråt då? Jag vill liksom tatuera mig igen bara för få uppleva den igen!
Skicka en kommentar